Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Den tekniska utvecklingen som drivkraft på politiken, av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 augusti 19A7
633
Den tekniska utvecklingen
som drivkraft på politiken
Hedaktör Karl Fredriksson, Stockholm
En gammal grundsats i Förenta Staternas
utrikespolitik lyder: "I europeiska makters krig
rörande deras inbördes angelägenheter har vi
aldrig tagit någon del, ej heller överensstämmer
det med vår politik att så göra." Deklarationen
gjordes på 1820-talet. Den har fram till våra
dagar ansetts vara en av de fasta punkterna i
Amerikas utrikespolitik. I dag lägger sig Amerika
mycket energiskt i Europas inbördes
angelägenheter, och man drar sig inte för att ta del i
Europas krig. Vad har vållat förändringen?
Tekniken har gjort framsteg. Eller låt oss säga:
tekniken har förändrats. Det kom till synes
redan under förra världskriget. Amerika ville
driva handel med den övriga världen, oavsett hur
Europas folk skötte sina inbördes
mellanhavan-den. En ubåt sänkte "Lusitania". Det ville man
inte tåla. Amerikas folk var villigt att gå med i
kriget, oavsett gamla föresatser. Det gamla
föreställningssättet satt ändå djupt. Förenta Staterna
gick inte med i Nationernas Förbund. Man
återgick till den så kallade isoleringspolitiken. När
fascismen och nazismen sedan inledde en
aggressiv politik, som skulle föra till öppet krig, ville
Amerikas folk i det längsta hålla sig borta. Då
hände något i Stilla Havet. En amerikansk
eskader låg för ankar i — som man trodde — den
trygga hamnen. På en gång exploderade
bomberna. En japansk luftflotta hade flugit över det
stora vattnet och slog till — utan krigsförklaring
och utan varning. Det var en bedövande smäll
och ett ilsket uppvaknande. Sedan dess har
Amerikas folk inte visat lust att återgå till den princip,
som varit vägledande för dess utrikespolitik
sedan ett århundrade.
Isoleringspolitiken dugde på segelfartygens och
ännu på ångfartygens tid. Men den duger inte
längre i en tid, när luftflottorna på några timmar
går över världshaven. Teknikens utveckling har
i grunden förändrat betingelserna för
internationell storpolitik. Atomkraften är en ny faktor i
den tekniska utvecklingen. Hur den kan komma
att påverka politiken kan ännu inte överskådas.
I mera fredliga sammanhang är bilden inte fullt
så dramatisk. Men också där kan man på många
62: 32
områden se hur teknikens utveckling förändrar
grunden för politiska betraktelsesätt och ändrar
betingelserna för politisk verksamhet.
Från 1907 och några år framåt bodde jag vid
vägen Norrköping—Linköping. Ett dåtida
evenemang, som roade åtminstone oss barn, var KAK:s
biltävlingar. Bilarna kom en efter en med jämna
mellanrum. Men vi tyckte det fattades något av
spänning för att vara en tävling. Det var ingen
egentlig kappkörning. Den stadgade hastigheten
var 30 kilometer i timmen. Tävlingen gällde vilka
vagnar som bäst kunde hålla ut med en sådan
fart — och på den tidens vägar. Gården där jag
bodde hade en vägsträcka att underhålla. En
gård i närheten hade en annan sträcka.
Bondgårdar och småställen hade vägbitar på fem, sex
meter. Där var det vanligen gropar och
vattenpussar och decimeterdjupa gupp.
Femton år senare började jag i journalistyrket
i Karlstad. Min dåvarande chef redaktör Sandén
var ofta ute på föreläsning. För att komma
lättare fram i bygderna långt från järnvägslinjerna
hade han köpt bil. Jag fick ibland följa med i
bilen. En gång på en raksträcka hade han fått
upp farten till 50 kilometer i timmen. Då sade
han med övertygelse och stolthet: "Nu åker du
fort, Fredriksson!" Ännu med 50-kilometersfarten
kunde det gå an med ett väghållningssystem, där
varje herrgård och varje bonde skötte sin stora
eller lilla bit allt efter råd och lägenhet. Då
bilarnas fart kom upp i 80—90 kilometer i timmen
behövdes en annan ordning. Vi fick en
väghållning som var gemensam för större områden,
vägdistrikt. De hade yrkeslärd arbetskraft med
maskinell utrustning. Senare har vägväsendet blivit
förstatligat. Inte som en följd av det
socialdemokratiska partiets maktställning utan som en
följd av bilindustrins utveckling och under
ledning av en kommunikationsminister som var
ordförande för ett liberalt parti.
Jag har en god vän som är teknolog. För några
år sedan skrev han en serie artiklar i den
tidning där jag medarbetar. En av dem gällde
vägväsendet. Frågan huruvida enskilda personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
