Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Den tekniska utvecklingen som drivkraft på politiken, av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
TEKNISK TIDSKRIFT
det sätt, som var vanligt under förkrigstiden.
Men i samma mån som den icke kan lösa den
uppgiften måste samhällets organ gripa in med
de planhushållningsåtgärder, som i varje särskilt
fall befinnes mest lämpliga: uppmuntran åt
kooperativ eller annan allmännyttig produktion;
utökning av den ekonomiska verksamhet som
bedrives av samhälleliga eller halvoffentliga organ,
med eller utan övertagande av förut privatägda
produktionsmedel; stöd och reglering av
investeringsverksamheten; förstärkning av
konsumtionskraften."
I programmet 1944 ställs inget kategoriskt
socialiseringskrav, så som skedde i programmet 1888.
Vad föranleder skillnaden? Många vill kanske
säga: socialdemokratin har blivit tamare.
Socialdemokraterna har mött motstånd och så har de
blivit försiktigare. Jag skall inte yttra mig om i
vad mån sådant kan ha spelat in i mångas
åsiktsbildning och ståndpunktstagande. En
omständighet är väsentlig när det gäller att utröna i vad
mån den tekniska utvecklingen inverkar på det
politiska: det allmänna socialiseringskravet
under socialdemokratins tidigare år byggde på eti
bestämt antagande, nämligen att produktionen
skulle koncentreras till ett fåtal storföretag och
att småföretagen skulle försvinna.
Karl Marx uttryckte det med följande
sammanfattande ord i socialismens stora urkund
"Kapitalet": "Hand i hand med denna centralisation,
eller de många kapitalisternas expropriation
genom de få, utvecklar sig i städse växande skala
arbetsprocessens kooperativa form, den medvetna
tekniska användningen av vetenskapen, det
planmässiga utnyttjandet av jorden, förvandlingen av
arbetsmedlen till allenast gemensamt
användbara arbetsmedel, ekonomiseringen av alla
produktionsmedel, sammanflätningen av alla folk i
världsmarknadens nät och därjämte den
kapitalistiska regimens internationella karaktär. Med
det beständigt avtagande antalet
kapitalmagnater, som åtnjuta alla fördelarna av denna
omvandlingsprocess, växer massan av elände, tryck
och träldom, urartning, utsugning, men också
upproriskheten hos den städse svällande och
genom den kapitalistiska produktionsprocessens
mekanism skolade, förenade och organiserade
arbetarklassen. Kapitalmonopolet blir till en boja
för det produktionssätt, som uppblomstrar med
och under detsamma. Produktionsmedlens
centralisation och arbetets socialisering nå en punkt,
vid vilken de icke kunna fördra sitt kapitalistiska
hölje. Detta spränges. Den kapitalistiska
privategendomens timma slår."
Det där skrev Marx på 1860-talet. Det fanns
åtskilligt i den dåtida tekniken som talade för att
utvecklingen skulle bli den beskrivna. Ångan
val-industrins stora drivkraft. Ångtekniken gynnade
stora enheter, koncentrerade till trakter där kolet
fanns. Att tekniken skulle driva utvecklingen på
angivet sätt var man alldeles bergsäker på bland
socialismens lärofäder. En socialistisk
programskrift, som haft stort inflytande också på den
svenska socialdemokratins programformulering
— det tyska Erfurtprogrammet från 1891 —,
inledes med följande ord: "Det borgerliga
samhällets ekonomiska utveckling leder med
naturnödvändighet till undergång för de små
företagen, vars grundval bildas av arbetarnas privata
äganderätt till sina produktionsmedel."
Hur litet denna förutsägelse har hållit streck
visas för Sveriges del av ett par fakta: vid
företagsräkningen 1931 fanns i vårt näringsliv
237 000 företag utom jordbruket; i jordbruket
fanns 400 000 brukningsdelar.
Vad är det för tekniska faktorer, som inte fanns
på 1860-talet, och som sedan har gjort att
utvecklingen blivit en annan än vad man då antog?
Man kanske kan säga, att ångtekniken aldrig
behövt leda till en sådan koncentration och att
Karl Marx bedömde utvecklingen fel även från
de faktorer som var för honom kända. Men det
kom åtskilligt nytt i den tekniska utvecklingen.
Den elektriska motorn, lättheten att distribuera
drivkraft även i små kvantiteter, har gynnat
smådriften. Explosionsmotorn och de
trafikmedel som bygger på den har gynnat en
decentralisering.
Småföretagsamhetens fortsatta bestånd och även
dess tillväxt gynnas dessutom av en faktor, som
kanske inte är omedelbart teknisk men som beror
av en förbättrad produktionsteknik: ökat allmänt
välstånd ger mera arbete för dem som krusar
damernas hår, dem som syr beställningskläder,
dem som säljer blommor, dem som har kaféer och
restauranger — över huvud taget serviceyrken.
Situationen i dag är inte entydig. Vissa tekniska
faktorer ställer alltmer pockande krav på
problemlösningar som kan kallas socialistiska —
socialistiska i form av samhällelig äganderätt till
egendom eller samhällelig dirigering.
Andra tekniska faktorer främjar smådriften och
stärker den enskilda företagsamhetens förmåga
att hävda sig.
Med framhävande av teknikens roll för politisk
verksamhet vill jag inte ta ställning till vad som
över huvud taget är det primära i mänsklig
strävan. En viss andlig och social atmosfär kan i sin
ordning ha betydelse för eller vara avgörande för
hur en teknisk utveckling gestaltar sig. Jag vill
endast ha sagt, att människan inte kan stoppa in
moderna fartvidunder i sitt gamla samhälle i
tusental och hundratusental utan att detta i sin
tur inverkar på samhällsinstitutionerna.
Beaktar man vad som sker på maskinteknikens,
produktionsteknikens och byggnadsteknikens
område är det lättare att förstå många problem som
möter i det politiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
