- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
639

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Behövs ingenjören i politiken? av Oskar Åkerman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 augusti 1947

639

Med dessa bilder för ögonen är det kanske inte
så underligt om vi ingenjörer ställa oss den
frågan om vi verkligen ha en uppgift att fylla i det
politiska livet. Men om vi önska att samhället
skall utvecklas efter riktiga teknisk-ekonomiska
linjer måste vi inte då också ta konsekvenserna
av vad som här påpekats? Måste vi inte tillse att
det praktiska livets erfarenheter komma till tals
i de politiska instanserna? Och hur skall detta
kunna ske om vi ställa oss utanför det politiska
arbetet? Vi måste med nödvändighet göra vår
röst hörd där för att kunna påverka
samhällsutvecklingen och ge livsrum för vårt tekniska
skapande.

Låt oss stanna ett ögonblick vid en speciell typ
av samhällsbildning, det svenska brukssamhället.
Här dominerar oftast ett företag som
arbetsgivare åt samhällets innevånare. Brukspatronen
styrde och ställde i äldre tider ganska enväldigt
men mycket värdefullt skapades under vidsj^nt
ledning vid våra bruk under den patriarkaliska
tiden. Men förhållandena äro numera väsentligt
ändrade. Bruket och samhället ha glidit ifrån
varandra. Det är inte längre brukschefens ord
som väger tyngst på kommunalstämman. Och
dock är det på bruket samhället lever och
utvecklas. Där skapas de väsentliga inkomsterna
som sedan delvis genom kommunens organ skola
komma innevånarna till nytta. Detta intima
orsakssammanhang borde naturligt nog återspegla
sig i livlig kontakt mellan värdeproducenten
bruket och konsumenterna-innevånarna. Men är så
alltid fallet? Målet är nog gemensamt, att öka
produktionen, utveckla bruksrörelsen, skapa nya
och bättre arbetstillfällen och därigenom högre
inkomster för de anställda och brukets
ekonomiska intressenter. Men vägarna att nå det
gemensamma målet skifta och återspeglas i de
partipolitiska motsättningarna. Ävenså är det
uppenbart att utbildning och sysselsättning ge
olika möjligheter att bedöma
orsakssammanhangen och att värdesätta angelägenhetsgraden för
den ena eller andra samhälleliga åtgärden. Ju
närmare bekymren ligga oss i tiden desto
väsentligare synas deras snara avhjälpande oss och
desto svårare ha vi att se framåt och planera på
lång sikt. När dessutom samhällsfunktionerna
bli allt mera teknisk-ekonomiskt komplicerade
bli möjligheterna för de många att träffa
riktiga avgöranden mindre och mindre.
Kunskapsfordringarna stegras och därmed borde följa en
alltmer tydlig tendens till att i de kommunala
lekmannainstanserna få in erfarna män och
kvinnor med erkänd förmåga att tänka och
handla efter sunda ekonomiska principer. Går
utvecklingen så uppenbart den vägen?
Näppeligen, och en av orsakerna härtill är det för varje
i det politiska valarbetet något erfarna välkända
förhållandet att just dessa de dugligaste
krafterna inte stå till förfogande då de politiska par-

tierna gå att göra upp sina kandidatlistor.
Sakförhållandet uppvisar nog ganska stora
gradskillnader de olika partierna emellan men
problemet är gemensamt. För näringslivets del är
svårigheten påtaglig. Våra skickligaste
affärsmän, industriidkare och ingenjörer äro sparsamt
representerade i de politiska instanserna såväl i
riksdagen som ute i kommunerna.

I och med att kommunerna alltmer utrustas
med tekniska verk och ha att syssla med
tekniska frågor borde också ingenjörernas
erfarenheter alltmer tas i anspråk. Stadsplanefrågor,
trafikfrågor, byggnads-, vatten- och kraftfrågor
för att nämna de viktigaste, alla äro de tekniska
till sin natur och fordra med utvecklingen allt
djupare insikter. Den svenske ingenjörens
allsidiga tekniska utbildning gör honom särskilt
skickad att överblicka dessa olika områden. Han
är icke så ensidig och specialiserad som ofta den
amerikanske.

Fråga vi då våra svenska ingenjörer om de inte
vilja ställa sina erfarenheter till förfogande så få
vi ett nästan enstämmigt nej. Och dock behövas
de så väl. Det måste finnas en väg att få dem
med i det politiska arbetet. Svaret får inte alltid
bli: "jag har inte tid, politik intresserar mej inte,
man kan väl använda sin tid bättre, vad skall det
tjäna till" och liknande uttryck, oftast framförda
med tecken till förakt för politiken som sådan.

Hur skall man då få ingenjörerna på bättre
tankar? Skall det politiska livet försumpas bara
därför att samhällets praktiskt mest erfarna
krafter vända det ryggen ? Genom de politiska
instanserna styres nu en gång vårt land och
bestämmes vårt folks framtid. Något annat
alternativ kan dagens läge icke erbjuda. Diktaturerna
ha för oöverskådlig tid framåt hänvisat oss till
den demokratiska parlamentarismen som enda
väg. Vi måste acceptera den men vi måste också
se till att den leder till målet. Vi liksom alla andra
medborgare måste ge den vårt fulla stöd. Vi få
inte i defaitistisk anda säga: "Vad tjänar vårt
deltagande till?" Våra synpunkter bli ej beaktade.
Sakligheten är satt å sido och det politiska spelet
drives endast efter partitaktiska synpunkter.
Nåväl, om vi ha denna uppfattning är det inte då
ändå mera angeläget att vi som svenska
medborgare sätta till alla krafter för att rätta till vad
vrångt och osunt är. Då om någonsin ha vi inte
rätt att ställa oss utanför.

Men tiden? Var få tid för det otvivelaktigt
ytterst tidskrävande politiska arbetet? Här möter
oss ett problem, kanske det allvarligaste, som
måste lösas genom alla de krafter som kunna
bidra därtill. Det är i första rummet ingenjörerna
själva men också i högsta grad deras arbetsgivare,
industrin, som här måste träda till.

Är det riktigt som jag förut sökt påvisa i
exemplet med brukssamhället att industrin som sådan
har mycket stora egna intressen att bevaka i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free