Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Ingenjören i politiken. Diskussion, av Thore C Ericsson, Karl Stenhane, Niels Lichtenberg, Stellan Bendz - Ingenjören och samhället, av K H Stenhane, G Netzén, Teodor Wintzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 augusti 1947
641
ge denna ett värdefullt tillskott. Ingenjören skall i
politiken yttra sig som ingenjör, inte som politiker. Som det
nu är, har vi ingenjörer satt oss över utvecklingen, vi har
ringaktat politiken. Resultatet har blivit, att teknikerna är
ytterst dåligt representerade i t.ex. städernas kommunala
styrelseorgan och nämnder. Det vore säkert nyttigt, om
de tekniska föreningarna landet runt ville mera än hittills
intressera sig för samhälleliga problem.
Civilingeniör Niels Lichtenberg: Ingenjörerna bör
bättre än nu göra sin stämma hörd i samhället.
Erfarenheten visar också, att ingenjören genom sina kunskaper
och sin läggning inte har någon svårighet att göra sig
gällande vid politiska debatter. Det gäller blott att möta upp
på rätta stället.
Civilingenjör Stellan Bendz: Efter att länge ha tillhört
tvivlarna, gav jag mig slutligen in i kommunalpolitiken.
Min erfarenhet är, att även om en stor del av frågorna
har partipolitiskt avgjorts på förhand, så är det bra med
opposition. Och ingenjörerna bör ju kunna leverera
saklig sådan. Tyvärr är det så, att ingenjörerna är bättre
ritare än talare. För att bättra på ingenjörernas
debatte-ringsförmåga borde vid de tekniska högskolorna anordnas
mera diskussionsaftnar och ingenjörsföreningarna borde
lägga sina möten på en allmännare bas än nu.
Ingenjören och samhället
Chefsingenjör K H Stenhane, Sandviken
62.007.2 : 321
När man törsöker analysera problemet Ingenjören och
samhället" kan man ej undgå att konstatera, att
framtids-linjerna är ganska grumliga och diffusa.
Man vill emellertid varmt hoppas, att det skall bli de
svenska ingenjörerna förunnat att finna modernare och
effektivare framtidslinjer än de nu använda, som är av
alltför traditionsbetonat slag och som enligt min mening
icke följt med i den säregna utveckling, som det senaste
decenniet kan uppvisa. Man skall ej förringa ingenjörernas
insatser i tekniskt avseende. I stället vet vi alla, att
tekniken de senaste åren utvecklat sig språngvis på ett sätt
som aldrig tillförne. Vetenskap ocli teknik har gjort
landvinningar i ett tempo och i en omfattning, som kan
bibringa oss en hisnande känsla. Man kan i anslutning
härtill fråga sig: "Står människosläktets andliga resning i nivå
med det tekniska framåtskridandet? Är människan mogen
att förvalta och handha teknikens många gånger riskabla
och farliga uppfinningar?" Må vi hoppas, att balansen i
utvecklingen skall kunna bibehållas, så att människorna
skall kunna leva vidare under en dräglig tillvaro och utan
permanent ångest för vad som till äventyrs kan komma att
ske. Rätt brukade kan dessa tekniska möjligheter bli till
mänsklighetens välsignelse men i motsatt fall ett dess gissel.
Dessutom genomströmmas näringslivet för närvarande av
nya idékomplex, som — rätt utformade — kan bli
väl-signelsebringande men säkerligen också kan medföra
olyckor och tillbakagång vid ett oriktigt verkställande. För
råvarutillgång och produktion måste effektiva, snabba och
rationella åtgärder vidtas, varvid man måste förutsätta
arbetarnas positiva och praktiska medverkan, om vår
hittillsvarande standard skall kunna vidmakthållas.
Arbetskraftsproblemet är mycket komplicerat och innesluter i
vissa avseenden mot varandra riktade intressen.
Näringslivets behov av riskvilligt kapital kommer med den steg-
Anföranden i Skånska Ingeniörsklubben den 21 mars 1947.
råde tekniken att öka i avsevärd grad, vartill även höjd
standard och hemmens rationaliserade inredning bidrar.
I samband med dessa praktiska synpunkter kan man ej
undgå att observera skatteproblemet, som både för
enskilda personer och företag är av djupgående betydelse
ocli som — med bortseende från all politisk inställning —
med nuvarande förslagsutformning för varje praktiskt
tänkande människa ter sig mer än bekymmersamt.
En av Norrlands landshövdingar uttalade i diskussionen
vid 1946 års Härnömässa, att man oftast saknade
ingenjörernas röster i den samhälleliga diskussionen och att
han för sin del gärna skulle önska, att dessa kunde bli
hörda. Emellertid förtar den politiska likriktningen alltför
ofta den praktiska realiteten i samhällsproblemen. Man
kan ej undgå att märka att så snart en praktisk åsikt i
ett samhällsproblem framlägges, klassificeras denna såsom
en anslutning till ett visst politiskt partis program och blir
betraktad såsom politik. Detta medför oftast politiska
lösningar i stället för praktiska.
Man får givetvis förutsätta, att den goda viljan att ordna
allt till det bästa besjälar alla. Men man får ej heller
glömma bort, att de experimentbetonade utvecklingsfaser
vi för närvarande genomgår kan medföra konsekvenser på
både gott och ont. Den industriella demokratin, den i
omedelbart släptåg liggande ekonomiska demokratin, de s.k.
politiska platstillsättningarna m.m. kan vid ett felaktigt
handhavande medföra en utveckling, som icke i längden,
med hänsyn till konsekvenserna, kan anses önskvärd av
någon part. I vårt samhälle, där alla grupper är så
beroende av varandra, måste ett harmoniskt samspel så långt
möjligt åstadkommas. Även ingenjörerna måste härvidlag
inta sin plats och bära sitt ansvar.
I allmänhet har dock ingenjören för små möjligheter att
göra sin stämma hörd i den samhälleliga diskussionen.
Han är i regel ingen politiker och därför mindre valbar till
uppdrag. Han blir lätt en periferisk figur, som ofta tänker
rätt och praktiskt men som trots detta icke kan göra sig
gällande. Andra stämmor av yrkespolitisk karaktär
överröstar honom alltför lätt. I vårt demokratiska samhälle
med tryckfrihet och yttrandefrihet borde ingenjörernas
röster få höras utan att vara särskilt anmodade.
Ingenjören måste själv begära ordet i den pågående
diskussionen och på eget initiativ sakligt och praktiskt göra sina
inlägg samt genom klara påvisanden inverka på
majoritetens mening innan beslut hunnit fattas.
Men ingenjören står ofta ensam. De tekniska
föreningarna i landet är ideellt organiserade och i deras arbetssätt
hittills ingår ej att uppta samhälleliga problem till
lösning efter praktiska linjer. Ingenjören, som dagligen och
stundligen har samarbete och kontakt med arbetarvärlden,
har ej följt med tidens utveckling i sina egna
organisationer och lärt för litet av omgivningen. I
organisationernas tidevarv måste ingenjörerna, tvingade av tidsläge och
utveckling, observera och lösa sitt eget
organisationsproblem, så att de förmå ta sin ansvariga del i
sammanhanget. Ingenjören har dock i vår tid en nyckelställning,
han förstår näringslivet både inifrån och utifrån och ser
ofta exempel på felgrepp, som genom sakkunnig
behandling skulle kunna rättas. Ingenjörerna måste med
uppoffring av tid och krafter med glatt mod göra större
insatser och ej ensidigt begränsa sig till teknisk utövning.
De måste finna sin väg och sin form i en gemensamhet,
som kan sammanfoga deras krafter och förmågor till
samhällets tjänst och till förmån för alla folkgrupper, som
bygger och bor i vårt land.
Chefredaktör G Netzén, Malmö
När intressemotsättningarna mellan kapital och arbete en
gång konstituerades skedde den uppdelning, som i den
allmänna föreställningen på arbetarhåll hänförde
arbets-ledaren till motparten. I begynnelsen låg det heller inget
orimligt däri. Ingenjören och företagsledaren tog från bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
