Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Behöva vi en ny typ av företagsledare? av P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646
TEKNISK TIDSKRIFT
Han skall förstå kapitalets uppgift och funktion
och förstå att bruka det för skapandet av vinster.
Han måste kunna disponera dessa vinster och
fördela dem så att tillräckligt nytt kapital sparas
— för reserver — för förnyelse och för
expansion. Han måste kunna ta förluster när sådana
komma och reparera skadorna därav men först
och sist måste ban kunna skapa vinst. Detta är
hans skyldighet och hans rätt, ty utan vinst bleve
det ekonomisk kollaps och därmed vore
företagets möjlighet att fullgöra något slag av
skyldigheter borta.
Företagets skyldigheter
Det ensidiga vinstskapandet för aktieägarna
ansågs en gång i tiden som företagets enda syfte
— i detta förhållande torde man finna en
anledning till att företaget blivit ansett som en själlös
och hjärtlös mekanism. För den möderne
företagsledaren har det emellertid blivit mer och mer
uppenbart, att företaget existerar inte enbart för
att skapa pengar till aktieägarna. Det har
visserligen skyldighet att ersätta dessa för bruket av
deras kapital — en sak, som är lika naturlig som
att en husägare får hyra för sina lägenheter —
men därutöver har företaget många andra
skyldigheter.
Det har skyldighet att skapa trivsel och
trygghet för alla som arbeta i och för företaget. En
viktig del i detta komplex utgör betalningen för
utfört arbete, också en sida av företagets
effektivitet och vinstskapande förmåga.
Det har skyldighet att tillfredsställa kunderna,
pä vilkas bevågenhet företagets väl och ve hänger.
Det är på kundernas pengar företaget lever. Det
är därför god politik att handla så att kunderna
äro nöjda, inte blott med produkternas kvalitet
och pris utan också med alla de tjänster, soin
falla under servicebegreppet.
Det har till slut skyldighet gentemot samhället.
Särskilt gäller detta företag, som ha sin
verksamhet förlagd till landet. Mänga anse, att när
föreskrivna skatter erlagts, så har företaget gjort sitt
gentemot samhället. Jag anser inte, att Rathenaus
definition därmed är täckt. Kalla gärna åtgärder
för samhällenas bästa för filantropi, men det kan
också vara god ekonomisk politik att i det
berörda samhället göra livet mera behagligt. Dess
innevånare äro ofta desamma som företagets
anställda.
Egenskaper som l>öra utmärka en god företagsledare
Att företagsledarens person har en dominerande
betydelse för det ansikte företaget visar -— inåt
mot sina anställda och utåt mot samhället och
dess individer — är odiskutabelt. Redan i ämnets
frågeställning ligger ett erkännande av att så är
förhållandet. Företagsledaren kan för företaget
skapa goodwill eller motsatsen. I våra dagar har
samhället — allmänheten — sina blickar riktade
på företagen som aldrig förr. Det är då av så
mycket större betydelse att företagen driva en
goodwill-propaganda — inte i tal och skrift, utan i
sak och ärligt handlande. En företagsledare
måste vara lyhörd för det som sker inom och
utom företaget, och för detta kräves i första hand
intresse. Han måste ha samhällsintresse eller
socialt intresse. Detta är egentligen detsamma
som intresset för människan, ty om detta sista
intresse existerar, kan han inte undgå att ha ett
socialt intresse. Endast den företagsledare, som
har ett levande intresse för människan, kan
skaffa sig den kunskap om sina medarbetare,
deras förmåga och deras karaktär, som är
nödvändig för att leda och handleda dem, så att
deras bästa sidor komma till synes.
Människokunskap kräves också för att placera rätt man
pd rätt plats, en något nött men magisk formel,
som bättre än något annat är ägnad att skapa
trivsel och arbetslust.
För det sociala handlandet kräves emellertid
ock kunskaper, kunskap bl.a. om de lagar och
regler, som gälla för den mänskliga
sammanlevnaden, evad det gäller individer eller kollektiv.
I detta sammanhang möter han förhandlandets
konst. Företagsledaren måste alltså besitta de
egenskaper, som utmärka den skicklige
förhandlaren, bl.a. fasthet och smidighet. Fortiter in re.
leniter in modo — fast i sak, mjuk till sättet —
är ett gammalt romerskt uttryck.
Företagsledarens uppgift är att genom handling
åstadkomma resultat, att ersätta obeslutsamhet
med beslutsamhet, att förvandla likgiltighet till
entusiastisk verksamhetslust. För att
åstadkomma detta måste han själv vara beslutsam och
entusiastisk — det är tvenne gudomliga egenskaper,
ly de äro smittosamma för omgivningen.
Att ha ett sunt omdöme och mod äro två andra
viktiga egenskaper i detta sammanhang. Han
skall lia förmågan att på ett sunt sätt bedöma
saker och ting innan ett beslut fattas, och mod
att ta följderna av sitt beslut. Ingenting kan skada
en företagsledare eller ledare i allmänhet så
mycket som motvilja att hålla fast vid, fullfölja
och betala priset för det tillvägagångssätt, som
ban valt att följa. Han måste vara beredd och
villig att oförfärat axla ansvaret.
Bör industriledaren vara ingenjör?
Många av våra företag äro industrier, dvs. de
ha teknisk produktion som syfte. I sådana möter
företagsledaren tekniken i dess skiftande och allt
mera komplicerade former. Vi konfronteras här
med den mycket ofta diskuterade frågan, om
industriledaren själv bör vara fackkunnig
tekniker — ingenjör. På denna måste jag svara:
"Nej, inte med nödvändighet." Men jag kan inte
inskränka mitt svar till detta enkla
konstaterande, jag vill tillägga: Den företagsledare, som
jämte den moraliska grunden, affärssinnet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
