Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Behöva vi en ny typ av företagsledare? av P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 augusti 19A7
647
människointresset m.m. dessutom äger tekniskt
sinne, konstruktiv begåvning och
ingenjörsutbildning, är en mycket större tillgång för ett företag
än den som saknar denna tekniska inriktning.
Den konstruktiva begåvningen är inte inskränkt
till enbart tekniska problem — den är i regel
förbunden med skapande fantasi i allmänhet och
parad med kombinationsförmåga. — En del
människor har förmågan att vräka ur sig
idékombinationer lika ymnigt som gnistorna spruta om en
smärgelskiva. Företagsledare med denna förmåga
äro lyckligt lottade. Konstruktiv begåvning
åtföljes ofta av vidsynthet och framsynthet och det
är få utbildningsformer, som äro mera ägnade
än den tekniska att fostra till realistiskt och
logiskt tänkande.
Utöver vad jag nu anfört finnes det säkert
många andra egenskaper, intressen och
kunskaper, som kunde framhållas såsom kriterium på
en skicklig företagsledare. Att vissa moment
framförts och andra utelämnats innebär inte
någon gradering. Den mänskliga naturen är i
övrigt så differentierad och komplicerad, att det
är omöjligt att säga, vilka kombinationer av
egenskaper eller grader av egenskaper och kunskaper,
som ge den fullödiga personligheten. Jag vill
emellertid sluta med analyserandet och övergå
till besvarandet av den första frågan: "Behöver
vi en ny företagsledaretyp?"
Svaret därpå — ja eller nej — måste jag
överlåta på läsaren. Själv kan jag inte se
tillräckligt klart av flera skäl. Jag står ju mitt
uppe i företagsledandet och kan från denna
plattform inte se problemet så von oben som erfordras
för en fördomsfri bedömning. Det kan ej heller
undgås att den aktive företagsledaren får sin
inställning till problemet influerad, färgad och
bestämd av hans speciella arbetsområde och dess
speciella förhållanden. Över huvud taget torde
ej frågan kunna besvaras med entydigt ja eller
nej. Det skulle kräva en omöjlig generalisering.
Man må ju blott besinna hur vårt handlande i
regel bestämmes av individer eller grupper, som
å sin sida påverkas av andra individer, vilkas
mål och syften i de flesta fall gå diametralt emot
företagsledarens syften.
Ett svar vill jag dock ge. Även vi företagsledare
äro underkastade utvecklingens lag. Vi, som nu
verka, äro barn av vår tid och vårt handlande är
påverkat och bestämt av de åsiktsströmningar
och de stämningar, som nu råda i världen och
vårt eget samhälle. Det är självklart att vi skola
se annorlunda än den närmast oss verkande
generationen och lika säkert är att våra
efterföljande komma att med undran betrakta oss.
För att travestera ett ordspråk skulle jag vilja
säga, att varje tid hur den företagsledaretyp, som
den förtjänar. Huruvida varje företag vid varje
tidpunkt har den företagsledare det behöver torde
vara osagt.
Hur skall en företagsledare utbildas?
Lika svårt som det är för mig att besvara den
första frågan entydigt är det att besvara frågan:
"Hur skall en företagsledare utbildas?"
Visserligen tror jag mig ha en grundlig praktisk
erfarenhet i ledarskap av här ifrågavarande slag —
om jag lyckats därmed lämnar jag därhän —
men om någon skulle fråga mig: — Hur bär Du
Dig åt?, skulle jag väl närmast se dum ut. Jag
betvivlar inte, att det finns de som skulle våga
sig på att skriva råd och anvisningar även bland
de praktiskt arbetande företagsledarna, men
oftast är det väl sådana, som studerat problemet
teoretiskt i böcker, som äro beredda därtill, och
sådana finns ju också. Men jag måste tillstå, att
det skulle förefalla mig absurt, om någon sådan
specialist rädde mig att under mitt sysslande med
människor i varje läge tänka på Freud och hans
komplex, gruppens reaktioner osv.
Denna min inställning till trots vill jag
oförbehållsamt ansluta mig till dem som föreslå, att
den blivande eller presumtive företagsledaren
någon gång under sin ungdom eller utbildning
bibringas kunskap i de discipliner, som här
komma i fråga. Allt för ofta hör man även kloka och
tänkande män göra det omotiverade påståendet,
man kan inte utbilda en ledare. Ledarskapets
konst är något medfött! Därmed är problemet
avfärdat. Visst är väl ledarebegåvningen något
medfött liksom de flesta anlag, matematiska,
musikaliska osv. Men varför skulle just
ledar-anlagen vara de enda, som inte kunna eller
behöva trimmas och fullkomnas genom utbildning,
och varför skulle just ledarskapets funktion
vara den enda, där varje individ skall börja från
ingenting och på egen hand genom experiment
och praktik lära sig uppgiften i stället för att lära
av andras erfarenhet och forskarnas rön?
I andra länder, inte minst USA, där vi så gärna
hämta impulser, har man länge haft klart för
sig, att de mänskliga relationerna inte bara äro
ett experimentalfält för praktiska studier och
försök. Det är tvärtom ett fält där insats av
allvarliga studier och vetenskaplig forskning är
predestinerad att ge rika skördar. Lyckligtvis
börja vi även i vårt land inse detta och redan ha
många röster höjts för nödvändigheten av att
utbildningen vid våra högskolor tar sikte även
på ledarskapet och därmed förknippade problem.
Professor Sune Carlsson är en av dem, som länge
haft ögonen vidöppna för detta och ivrigast
arbetat på klarläggandet av de frågor, som
sammanhänga med den mänskliga samlevnaden inom
företagens ram. Naturligtvis menar jag inte, att
man ur böcker och vid läroanstalter kan lära
sig känna människonaturen så ingående, som
fordras för att taktfullt och skickligt handskas
med folk. Det kommer alltid alt finnas studerade
män, vilkas boklärdoin i detta ämne är lika
storartad som deras oförmåga att umgås med folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
