Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 6 september 1947 - Optiskt glas, av Stig Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 september 1947
649
Optiskt glas
Fil. maq. Stig Lindroth, Göteborg
Vid ett tillfälle lär Fraunhofer ha yttrat på tal
om en obetydligt felaktig glaslins, att optiskt glas
skall man ej se på utan se igenom. Om vi i stället
säga, att optiskt glas icke blott tål att ses på, utan
även att ses igenom, ha vi fått en ganska god
definition på den mest aristokratiska representanten
för den stora mångfalden av olika glastyper.
Under krigsårens avspärrning fick vårt land
nogsamt erfara, vad optiskt glas spelar för roll
för såväl civila som militära ändamål. I insikt
härom gjordes flera försök att få i gång en
tillverkning av dylikt glas inom landet, vilket dittills
importerats från i första hand Tyskland. Dessa
strävanden resulterade i anläggandet av en optisk
glashytta i Oskarshamn, som småningom
utvidgades, så att den nöjaktigt kunde tillfredsställa
landets behov. I följande översikt över
framställning och egenskaper hos det optiska glaset bortse
vi belt från färgade glas. Genom denna
inskränkning kunna vi enkelt karakterisera ett optiskt glas
på hävdvunnet sätt genom dess brytningsindex
nD för den gula natriumdubbletten (5 893 Å) och
dessutom något lämpligt tal, som anger dess
färgspridning, varvid man stannat för det inverterade
värdet v av den relativa medeldispersionen
tid— 1
v —–
riF — nc.
där nc och uf utgöra brytningsindex för de
fraun-hoferska linjerna C = 6 563 Å och F = 4 862 Å.
666.22
I anslutning härtill föreslog Zschacke1 att ett glas
ined t.ex. nn =1,516 och »’ = 64,0 skulle
betecknas med 516/640 (Sendlinger Optische Glaswerke).
Som komplement till strävan att få ett och
samma glas så homogent som möjligt — således
ett problem av mera praktisk natur — står
uppgiften att täcka största möjliga del av n[v-planet
med olika glastyper, en uppgift vars lösning i
högsta grad har befruktats av de moderna
teorierna om glasets struktur och som resulterat i
glas av för den konventionelle glasfackmannen
högst egenartad sammansättning.
Framställningen av optiskt glas
Råmaterialen för såväl glaset som det eldfasta
materialet för dess smältning måste vara
synnerligen rena, vilket i första hand är liktydigt med
frihet från järn. En även mycket obetydlig halt
av detta ämne — någon tiondels procent —
förorsakar nämligen en gul (Fes+) till blå (Fe2+)
färgton, soin visserligen i viss mån kan elimineras
genom tillsats av ett komplementfärgande s.k.
av-färgningsmedel. Detta medför emellertid en
transparensminskning, som väsentligt skulle minska
ljusstyrkan hos t.ex. ett fotografiskt objektiv eller
ett ubåtsperiskop. I detta sammanhang böra
nämnas de senare årens framgångsrika försök att
minska reflexionsförlusterna vid en glasyta
genom dennas beläggning med ett svagare
ljusbryt-tande skikt av lämplig tjocklek’.
Fig. 1. Efter smältning och omröring tas degeln ut ur ugnen.
Fig. 2. Degelmaterialet avlägsnas från den avsvalnade
glassmältan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
