- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
661

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 6 september 1947 - Supermally — ett nytt magnetiskt material, av S Bt - Automatisk radioproduktion, av D H - Ny bågljuslampa för filmateljéer, av BR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 september 19 AJ

661

och 600°C med en "kritisk" hastighet anpassad efter
sammansättningen.

Användandet av supermalloy inom teletekniken tillåter
en trefaldig ökning i frekvensområdet och den höga
permeabiliteten öppnar vägen mot ytterligare förbättringar
hos transformatorer, som arbetar vid frekvenser vanliga
inom teletekniken (J. appl. Phvs. febr. 1947). S Bt

Automatisk radioproduktion. En maskin för
automatisk tillverkning av radioapparater har konstruerats i
England. Den är kapabel att leverera en färdig tvårörsapparat
ungefär var 20 s. Halvfabrikat är konsthartsplattor, vilka
vid gjutningen försetts med rännor och urholkningar,
avsedda att tjäna som stommar för induktanser,
kondensatorer, motstånd och förbindningsledningar (fig. 1). De av
maskinen producerade färdiga produkterna behöver endast
förses med högtalare, rör och elektrolytkondensatorer.

Tillverkningen tillgår så, att plattorna, sedan de blästrats
med kiselkarbid, genom besprutning helt metalliseras.
Metallen är zink. Avsikten med kiselkarbidblästringen är
att ge plattorna ruggiga vtor, så att metallbesprutningen
blir effektiv. Efter metalliseringen tvingas plattorna
passera under tre kutterfräsar, vilka fräser bort den del av
metalliseringen, som inte trängt ner i rännorna och
urholkningarna. Kuttrarna, vilka är av diamant, arbetar med

Fig. 1. Platta, a före, b efter metallisering, c efter fräsning.
J kondensator, H induktans.

Fig. 2. Detalj av plattan: EJ del av en kondensator, H del
av en induktans.

Fig. 3. Den färdiga produkten.

periferihastigheter på 1 000 m/min, och de kan med
mikrometrar inställas på 0,0025 mm när.

En konsthartsplattas utseende, sedan den genomgått
fräs-processen, åskådliggöres av fig. 1 c och fig. 2. Av fig. 2
framgår tydligt, hur kondensatorerna, induktanserna och
förbindningsledningarna utformas. Ivonsthartsplattan utgör
som synes dielektrikum för kondensatorerna
(dielektri-kums tjocklek är i allmänhet 0,025 mm och
fördjupningens ytstorlek bestämmer kapacitansen). Om två elektriskt
kopplade induktanser önskas, erhålls dessa lätt genom alt
plattan på båda sidor förses ined spiraliserade spår
belägna mitt emot varandra.

Efter fräsningen förses plattorna på båda sidor med
masker, vilka har öppningar endast där motstånden avses
att utformas. Plattorna besprutas därefter med en
lämpligt komponerad grafitlösning. Den lösning, som påsprutas
en av plattornas sidor, är särskilt komponerad för höga
motstånd; på motsatta sidan utformas sålunda de låga
motstånden. Sedan maskerna borttagits rengörs alla hål.
avsedda för rörsocklar och hållare till
elektrolytkondensatorer, varefter dessa fastsättes. Tillverkningen avslutas
med en lödningsprocess, och innan plattorna lämnar
maskinen tvättas och lackeras de samt genomgår en noggrann
testningsprocedur. Om testningen skulle visa, att någon
av kopplingarna inte är riktig, lyser en lampa, och skulle
fel förefinnas på två plattor efter varandra, stoppas
automatiskt tillverkningen.

Maskinen, som benämnes ECME ("Electronic Circuit
Making Equipment"), är försedd med ett synnerligen
invecklat och väl genomtänkt elektriskt kontroll- och
manöversystem, som arbetar fullständigt automatiskt.
Konstruktivt är maskinen så utformad, att alla vitala delar
lätt kan utbytas, och så att den lätt kan omställas
(Machinist 29 mars 1947). D H

Ny bågljuslampa för filmateljéer. De bågljuslampor,
som brukar användas vid filminspelningar, är normalt
försedda med ett positivt och ett negativt kol.
Strömförbrukningen är av storleksordningen 150 A. Som bekant ger
sådana ljusbågslampor ifrån sig ett brummande ljud, vilket
kan komma med vid ljudupptagningen. Undersökningar
har visat, att ljudstyrkan är beroende av strömstyrkan i
det negativa kolet och att ljudet kraftigt tilltar, när
strömmen stiger över 90 A. Man har därför kommit på idén att
insätta två negativa kol, som tar halva strömmen var,
dvs. ca 75 A. Proven har bekräftat, att en så konstruerad
lampa brinner betydligt tystare än den konventionella
typen. En ytterligare nedsättning av ljudstyrkan har
uppnåtts genom att de negativa kolen ställts i 100° vinkel mot
varandra och så att de pekar nedåt i 30° vinkel mot det
vertikalställda positiva kolet. Den nya lampkonstruktionen
visas i fig. 1. De negativa kolen har 8 mm diameter, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free