- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
669

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 13 september 1947 - Organisk-kemisk nomenklatur, av Lorentz Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 september 19 AJ

669

funktioner som icke tillkomma föreningarna. I
sådant syfte föreslås att ändelsen yn (engelska
yne) skall införas för att beteckna
trippelbind-ningar (regel 9) i stället för den tidigare
ändelsen in (engelska ine), som skall reserveras
uteslutande för kvävebaser (regel 33). Exempel:
alkyner (förut alkiner), propvn (förut propin),
l-butjm, 2,4-hexadivn, okta-3,5-dien-l,7-divn
(aCH = 2C — 3CH ■== 4CH — 5CH = 6CH —
— 7C = 8CH). I anslutning härtill skall man
(enligt regel 56) beteckna en trivalent radikal, som
bildas av ett kolväte genom borttagande av tre
väteatomer från samma kolatom, med ändelsen
ylidyn, t.ex. etylidyn för radikalen CH3 — C =
(lägg märke till analogin med benämningen
etyliden för radikalen CHß — CH =). I
kommentaren till regel 9 framhålles att det knappast är
troligt att den väl inarbetade benämningen
acetylen skall ersättas med namnet etyn (liksom
etin icke förmått.ersätta acetylen).

För aromatiska kolväten föreslås ändelsen en,
medan dessa föreningar i övrigt bibehålla sina
vanliga namn (regel 13). I kommentaren
framhålles att denna regel vill påskynda avlägsnandet
av sådana namn som bensol, toluol, xylol. Som
tidigare anförts är detta en regel som även
inspirerat Genèvenomenklaturen.

Under det att de förut omnämnda
Liége-regler-na utan vidare kunna tillämpas i svenskt
språkbruk, finnes ett par regler, som åsyfta en
förändring av bestående trivialnamn, vilka icke eller
endast i begränsad omfattning äro möjliga att
tillämpa i svenskt språkbruk (detta gäller bl.a.
även övriga skandinaviska språk samt tyska
språket). Sålunda föreslås i regel 14 att
ändelserna av vanliga namn (trivialnamn), vilka
ändelser icke ge uttryck för föreningarnas
kemiska funktion, skola undergå följande
förändringar, såvida dessa äro i överensstämmelse
med språkens särart:

ändelsen ol ändras till ole (exempel: pyrrole);

ändelsen ane (engelskan) ändras till an
(exempel: pyran).

(Dessa ändringar åsyfta att även för
trivialnamn reservera ändelsen ol för alkohol- resp.
fenolfunktionen och ändelsen ane (engelskan) för
mättade kolväten.) Dessa ändringar av
trivialnamnen äro icke möjliga att genomföra i tyska
språket (ändelsen e är här pluraländelse), ej
heller gärna i de skandinaviska språken.

Som förut anförts avser Liége-nomenklaturen
att reservera ändelsen in (engelska ine) för
kvävebaser (regel 33). 1 överensstämmelse med
denna regel skola trivialnamn på föreningar, som
icke äro kvävebaser, ges annan ändelse än in.
Sålunda övergår t.ex. glycerin till glycerol,
propin till propyn (se regel 9), dextrine till dextrin
(engelskan). Enligt sista exemplet ändras den
engelska ändelsen ine (som reserverats för
kvävebaser) till in. Denna möjlighet till ändring av än-

delsen i engelska språket (och även franska)
finnes icke i svenskan. I svenskt språkbruk kan
därför ändelsen in i förekommande trivialnamn icke
uteslutande reserveras för kvävebaser.

Man kan nu ställa frågan: Böra i svenskt
språkbruk förekommande trivialnamn på organiska
föreningar ändras i enlighet med
Liége-nomen-klaturens intentioner, då detta icke konsekvent
kan genomföras? Det synes föreligga vägande
skäl att besvara denna fråga jakande. Det
främsta skälet är naturligtvis att förslag, som under
en lång följd av år utarbetats och antagits av
en representativ internationell
nomenklaturkom-mission, så vitt möjligt böra följas, särskilt som
dessa förslag under en följd av år visat sin
livskraft. De anglosaxiska länderna och även
andra länder tillämpa sålunda tämligen
konsekvent Liége-reglerna*. I de skandinaviska
länderna ha även vissa ansatser gjorts att tillämpa
Liége-reglerna på trivialnamn i den mån detta
varit möjligt. Ett annat skäl är att det måste
anses fördelaktigt, att man även av trivialnamnen
kan utläsa den kemiska huvudfunktionen. Det
synes därför vara värdefullt, om de fall där detta
icke kan ske väsentligen reduceras. Under
senare tider ha nybildade trivialnamn i allt större
utsträckning tilldelats korrekta ändelser och detta
kommer säkerligen att bli fallet i än större
utsträckning framdeles. I detta sammanhang må
framhållas, att det synes lämpligt att vid
nybildningar av trivialnamn på föreningar av okänd
sammansättning tilldela dessa någon ur kemisk
synpunkt ’"neutral" ändelse, som senare eventuellt
kan ersättas med en "funktionell" ändelse.
"Liége-narnnen" äro därjämte i vissa fall de enda
möjliga formerna, då det gäller att namnge derivat
medelst suffix (t.ex. toluenol). Å andra sidan
synes det icke vara lämpligt att i svenskt språkbruk
för trivialnamn uteslutande använda
"Liége-nanm". De nva formerna böra valfritt användas
jämsides med hittills brukliga benämningar och så
i tävlan med dessa visa, om de äro livskraftiga.

Litteratur

1. Ti em ann, F: tiber die Beschlüsse des internationalen, in Genf
vom 19—22 april 1892 versammelten Congresses zur Regelung der
chemischen Nomenklatur. Ber. 26 (1893) s. 1595—1631.

2. Verkade, P E: La Révision Récente de la Nomenclature des
Combinaisons Organiques. Rec. Trav. chim. Pays-Bas 51 (1932)
s. 185—217.

3. Patterson, A M: Definitive Report of the Commission ön the
Reform of the Nomenclature of Organic Chemistry. J. Amer. chem.
Soc. 55 (1933) s. 3905—3925.

4. Bericht der von der Internationalen Union für Chemie
ein-gesetzten Kommission für Reform der Nomenklatur der organischen
Chemie. Ber. 65 A (1932) s. 11—20.

5. Full Text of the New Organic Nomenclature Rules. Science 87
(1938) s. 215—216.

6. Patterson, A M: Proposed International Rules for Numbering
Organic Ring Systems. J. Amer. chem. Soc. 47 (1925) s. 543—561.

7. Patterson, A M: The Nomenclature of Parent Ring Systems.
J. Amer. chem. Soc. 50 (1928) s. 3074—3087.

8. Patterson & Capell; The Ring Index. [Amer. chem. Soc.
Monogr. 84 (1940)].

* Den i Chemical Abstracts använda nomenklaturen är beskriven i
sakregistret för år 1945 (s. 5875—5972).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free