Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 13 september 1947 - Fasthetsbestämning av geler, av Dag Torsten Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>674
TEKNISK TIDSKRIFT
Med anledning av dessa kurvor skriver
författarna följande passus, som lämpligen bör återges
på originalspråket: ". . . jelly strength decreases
rapidly at first and only reaches a constcmt value
(kursiverat här) when the ratio is greater than
5. For a ratio 1.0 — i.e. when the plunger is of
equal or greater diameter than the vessel the
apparent jelly-strength approaches ’infinity’ —
i.e. approaches the rigidity of the container walls
(kursiverat här) — but below this asymptot falls
off rapidly till a practicable constant value is
obtained."
De i citatet kursiverade orden innebär utan
tvivel två direkt felaktiga saker. För det första
kan man av fig. 2 redan se att någon konstans
inte är uppnådd så långt som försöksvärdena
räcker. För det andra är det fullkomligt
meningslöst att säga, att gelets fasthet närmar sig det
omgivande kärlets. Om man i stället dividerar
Sheppard och Sweets värden på Pjh med
diametern av den använda stämpeln, får man de
kurvor, som finnes i fig. 3. Om man bortser från
värdena på 10-procentiga gelet, som ligger på
ett oförklarligt sätt, menar man, att ett
diameter-förhållande på 3—4 räcker till för att eliminera
den inverkan, som närheten till bägarkanterna har.
Eftersom Sheppard och Sweet’s oriktiga
beräkning okritiskt har citerats av flera författare,
har det synts mig lämpligt att här närmare gå
in på saken. Särskilt anmärkningsvärt är att även
Mendel hör till dem, som återgivit den oriktiga
beräkningen, ty Mendel kände ju till ekv. (19).
Vilken metod är lämpligast?
De rent konventionella metoder, som finns men
ej är beskrivna ovan, kan naturligtvis inte vara
lämpliga. Dragning, hoptryckning eller torsion
av en gelcylinder duger blott för geler med en
viss minimihållfasthet och är alltså inte
generellt användbara. Apparater med koaxiala
cylindrar kan nog göras i ett ganska användbart
utförande men har den nackdelen, att varje
apparat är upptagen så lång tid för varje prov.
För att kunna begagna sig av denna typ av
apparater måste man antingen ha en hel
uppsättning eller också gott om tid.
Återstår propp i rör och intryckning.
Principen med propp i rör är så enkel, att den borde
kunna tillämpas på en apparat lämplig för
serie-undersökningar. Ännu har ingen sådan apparatur
konstruerats. Den för närvarande lämpligaste
apparaten för bestämningen av
elasticitetsmodulen torde vara Bloomgelometenr2, som
både är snabb och har en enkel relation till
elasticitetsmodulen. Dessutom är
intryckningsappa-rater generellt användbara för undersökning av
färdiga geler, till exempel för kvalitetskontroll
av marmelader. Stämpel med plan basyta torde
få anses som något enklare än stämpel med
klot-formad basyta. I det förra fallet är
elasticitetsmodulen omvänt proportionell mot
intryckning-en, i det senare fallet mot intryckningen
upphöjd till 1,5.
Metoder för bestämning av hållfastheten
Om man kan bortse från tidens inverkan
(krypning) vid bestämning av
elasticitetsmodulen, så kan man dock inte försumma den vid
bestämning av gelers hållfasthet. Då emellertid
en redogörelse för tidens betydelse saknas i
litteraturen, kommer här inte närmare att beröras
den frågan utan det följer blott en redogörelse
för de metoder, som funnit användning. Det kan
erinras om att för det fall att man kan anta, att
Hookes lag gäller ända fram till brott, så är
brottbelastningen direkt proportionell mot dels
elasticitetsmodulen och dels brottöjningen,
brott-skjuvningen respektive brottintryckningen.
Dragning
Griffin och Almy23 har beskrivit en apparat för
bestämning av gelatingelers draghållfasthet.
Belastningen steg med en viss på förhand bestämd
hastighet.
Fig. 2. Sheppard och Sweets
försöksresultat; Pjh som
funktion av
diameterförhållandet.
Fig. 3. Sheppard och Sweets
försöksresultat, korrigerade;
Plh t T f
—–som funktion av
diameter
diameterförhållandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
