Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 13 september 1947 - Apparater för långt driven torrmalning, av E B - Koloxidindikator, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>94 TEKNISK TIDSKRIFT
Apparater för långt driven tonmålning. För finmalning
eller pulvrisering finns inom industrin ett stort antal
kvarntyper. De kanske vanligaste är kul- och
rörkvarnarna. som föreligger i ett flertal varianter. Deras enkla
konstruktion och goda malningsegenskaper har gjort, att de
trots en oförmånlig energiverkningsgrad intar en
rangställning vid målning av hårda och nötande material
såsom många malmer, mineral och sintrade produkter.
Ring-valskvarnar lämpar sig för målning av mindre nötande
mineraler, färgpigment och kemikalier, och
hammarkvar-nar användes till mjuka ämnen såsom talk, lera och
diverse kemiska produkter m.m.
Dessa malmaskiner medger en hög grad av nedmalning,
så långt driven, att större delen av malgodset passerar en
sikt med 325 maskor per tum (masköppning 44 fi). I många
fall har man emellertid numera krav på ännu finare
material med hela pulvermassan finare än 20 eller 10 fi. Med
utgångspunkt härifrån har nya malningsapparater
konstruerats, delvis efter helt andra principer än äldre typer.
Gemensamt för de nya maskinerna är, att en effektiv
materialseparering äger rum i själva kvarnhuset eller
mal-ningskammaren, där det färdigmalda godset omedelbart
avskiljes, under det att överkornen kvarhålls, tills de fått
den önskade kornstorleken. Den utgående luftströmmen
medför det färdigmalda materialet, medan de grövre och
därmed tyngre kornen slungas tillbaka i malningszonen.
Den första av de nya kvarnarna har de roterande delarna
fästa på en horisontell axel. Rotorns diameter är 12" och
kvarnen drivs av en 20 hk motor. Fläkthjulen sitter på
samma axel som motorn och på var sin sida om denna.
Det inkommande godset träffas av de hastigt roterande
T-formade hammarna och nedmals successivt under sin
passage genom kvarnen. Genom samverkan mellan
centrifugalkraft och luftström sker en effektiv utsortering av
färdigmalet material, som avskiljes i en cyklon.
Hastigheten hos kvarnen är 7 000 r/m och luftbehovet ca 25
ma/min. Kvarnen kan beskickas med ett material bestående
av upp till 15 mm korn. Kapaciteten har uppmätts till 250
kg/h vid målning av kalciumkarbonat till en
medelkorn-storlek om 5 fi och inga korn större än 25 fi.
En annan kvarn har vertikal axel för rotor med
hammare, fläkt och "whizzer classifier", ett slags
vindseparator. Rotorns diameter är 18" eller 35" och effektbehovet
20 resp. 100 hk. Normalt varvtal är 6 500 resp. 3 600 r/m.
Det material, som skall malas, har en största kornstorlek
av 6 mm. Vid målningen sugs materialet av fläkten
nedifrån och uppåt och utblåses till en cyklon, där luft och
malgods separeras. Graden av nedmalning kontrolleras
med whizzern. Vid målning i denna kvarn sker en viss
temperaturstegring i godset, vilken kan vara 50—125°C.
Maskinen är därför stundom utrustad för vattenkylning.
På grund av nötning och slitning i kvarnens roterande
delar bör endast mjuka material malas, t.ex. baryt, kalk,
talk, marmor, grafit samt vissa kemikalier och färgämnen.
Det färdigmalda godset kan i bästa fall ha en kornstorlek
av 90 % mindre än 5—10 fi. Som exempel på kapaciteten
nämnes, att den större typen kan mala 180 kg talk i
timmen till 95 % mindre än 10 fi.
En tredje kvarn har en låg, cylindrisk malkammare.
Olika storlekar av denna kvarn bygges med
malkammar-diametrar mellan 8" och 48". Tryckluften eller ångan
inblåses genom ett antal tangentiellt riktade munstycken i
malkammarens periferi. Det ingående godset införs genom
några separata munstycken i cylinderns lock. Genom
luftströmmens riktning förs materialet i en spiralformad bana
i malkammaren, varunder materialet sönderdelas genom
att kornen slår mot varandra. De tillräckligt små kornen
medföljer luftströmmen in mot centrum i malkammaren,
där de bortförs med luften. Tyngre korn kvarhålls i
malkammaren på grund av centrifugalkraftens verkan och
kan ej medfölja luftströmmen, förrän de uppnått den
kornstorlek, som kvarnen inställts för. På grund av denna
kraftjämvikt under luftströmmens spiralformade rörelse
ernås en god separation i själva malkammaren. Kvarnens
energiförbrukning i form av komprimerad luft (tryck
minst 7 kp/cm2) är 1,5—84 m3/min eller överhettad ånga
(temperatur 190—230°C) 317—3 170 kg/h. Gummiliknande,
fibrösa eller återstudsande material lämpar sig ej för
målning i denna kvarntyp. Inkommande gods bör ej ha
större kornstorlek än 6 mm. Hårda ocli nötande material
kan väl malas, tv de delar av kvarnen, som utsätts för
slitning, är lätt utbytbara. Som exempel på kvarnens
effektivitet nämns, att 450 kg/h talk nedmals till en
medel-kornstorlek om 3,5 fi, om utgångsmaterialet har passerat
genom en sikt med 20 maskor per tum. Härvid förbrukas
4 kg ånga per kg målen talk; 350 kg/h volframitmalm
nedmals till 5,5 ii, om utgångsmaterialet passerat en sikt med
10 maskor per tum. Härvid förbrukas 5,6 kg komprimerad
luft per kg malm.
I en fjärde kvarntyp sker nedmalningen i ett slutet
rörsystem, i vilket materialet blåses runt i en spiralformad
bana. Genom en injektor införs materialet i
malkammaren och i en cyklon avskiljes det färdigmalda godset.
Denna kvarn har något lägre förbrukning av luft eller ånga
än den föregående. Nedmalningen kontrolleras med
luftströmmens hastighet och inmatningen. Material känsligt
lör hög temperatur kan malas med kvld luft. Åtskilliga
organiska ämnen kan lämpligen malas i denna kvarn.
Explosiva ämnen mals i indifferenta gaser. Inkommande
material bör ha en kornstorlek mindre än 12 mm.
Nedmalningen kan drivas till en medelkornstorlek om 1 /t med
inga korn större än 10 u. Exempel på ämnen, som malts i
denna kvarn, är färgpigment, kemikalier, keramiska
pulver, växer ävensom talk, grafit, fosfater, magnesit,
ben-tonit, kvarts etc. Beroende på utgångsmaterialets
egenskaper kan målningen drivas så, att inga partiklar finns,
som är större än 5, 10, 20 eller 30 fi. Kvarnens kapacitet
är 1 500—2 000 kg/h och ångförbrukningen; så låg som
1—2 kg ånga per kg målen produkt.
I det amerikanska patentet nr 2315083 beskrives en
kvarn, som består av ett rör med diametern 0,5" eller
1,25" och längden 60 m. Röret mynnar ut i ett
ejektor-munstycke, där nedmalningen äger rum. Från detta
munstycke sprutas materialet in i ett expansionskärl, vilket
samtidigt tjänstgör som classifier. Överkornen faller ned
till bottnen ocli återförs till förnyad målning. Den större
typen förbrukar ca 8 m3/min luft med ett tryck av 6,3
kp/cm2 och drives med överhettad ånga. Ingående
material måste vara av mindre kornstorlek än 6 111111. Kvarnen
har med framgång använts för nedmalning av talk, grafit,
glimmer, spannmål, färgpigment, lera osv.
Man kan förvänta, att de malningsmaskiner, som förmår
nedmala sega eller elastiska ämnen såsom vissa
konst-hartssorter, skall få stor betydelse. Av viss betydelse blir
även de maskiner, som genom effektiv vindseparering eller
annan klassificering förmår framställa pulver instängda
mellan snäva kornstorleksgränser. Givet är, att
malnings-kostnaderna stiger mycket kraftigt, när man kommer ned
till kornstorlekar 0111 5 à 10 fi, och man väntar alltjämt på
billiga och ekonomiska malapparater för dessa specialfall
(C F Berry i Ind. Engng Chem. juli 1946). E K
Koloxidindikator. En mycket känslig koloxidindikator
har utexperimenterats vid Bureau of Standards.
Känsligheten är så stor, att man kan mäta koloxidhalter i luft
ända ned till 0.0000002 %. Detta gör att man exempelvis
vid en befarad koloxidförgiftning ej behöver ta blodprov
utan kan göra mätningar direkt på den utandade luften.
Det indikerande materialet, som ursprungligen har gul
färg, består av silica-gel, som impregnerats med en
komplex kisel-molybdenförening. Genom påverkan av koloxid
förändras den gula färgen till olika nyanser av grönt och
blågrönt. Färgförändringen är en funktion av
koloxidkoncentrationen och tiden för inverkan, och genom
jämförelse med färgprov kan man bestämma koncentrationen
(Instruments dec. 1946, Anal. Chem. febr. 1947). WIl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
