Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 27 september 1947 - Vägbeläggning med luftfylld cementbetong, av Tage Olby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>710
TEKNISK TIDSKRIFT
Vägbeläggning
med luftfylld cementbetong
Civilingenjör Tage Olby, Stockholm
666.972.16 : 625.81
I november 1946 hade jag tillfälle att i staten Indiana i
USA besöka ett större vägbyggnadsprojekt, vilket bl.a.
omfattade beläggning med "air-entraining concrete" eller här
översatt luftfylld betong. Denna betong, som är likformigt
uppfylld med mikroskopiskt små luftbubblor, är av en i
Sverige hittills tämligen okänd typ. Den introducerades i
USA åren strax före kriget, efter det att omfattande
laboratorieförsök gjorts åren 1932—1935, främst av firman
Dewey & Almy Chemical Co.
Den väg, som var föremål för besöket, utgör södra
infartsvägen till Indianapolis. Den börjar vid staden Mobile
vid Mexikanska Bukten och korsar bela kontinenten
norrut via Nashville, Louisville och Indianapolis för att sluta
vid gränsen mot Kanada, en sammanlagd sträcka på
bortåt 2 500 km. Omedelbart söder om Indianapolis uppgår
trafikintensiteten till icke mindre än 4 000 fordon/dygn,
vilket har fordrat vägens uppdelning i enkelriktade filer.
Härvid har den gamla vägen bibehållits för trafik norrut,
medan ny väg och beläggning utfördes ca 50—100 m
väster om den gamla vägsträckningen. Arbetet var upp-
Fig. 1. Undergrunden mellan sidformarna avjämnas med
traktordragen järnbalk.
Fig. 2. Grävskopor finjusterar profilen.
delat på tre entreprenader med en sammanlagd
entreprenadsumma på 1 870 000 $ och omfattande bl.a. 230 000 m2
betongbeläggning, 700 000 m3 jordschaktning med
bort-transport av 340 000 m3 samt utläggande av ca 8 500 ton
bituminösa stabiliseringsblandningar. Arbetena bedrevos
synnerligen rationellt och med utnyttjande av alla
tänkbara maskinella hjälpmedel. Sålunda utfördes
ytschakt-ningen av schaktbilar samt bandtraktordragna
schakt-vagnar och planeringen av tunga väghyvlar.
Sedan vägkroppen var färdigställd för
betongbeläggningens utförande, uppsattes formar lör denna
beläggning på ett inbördes avstånd av drygt 7 m. Den första
"maskinen’’ bestod av en på formarna vilande järnbalk,
vilken med ytterändarna upplagda drogs framåt av en
traktor, varvid balkens undersida avjämnade marken
mellan formarna (fig. 1). Nästa redskap var en
maskinbrygga med grävskopor på band, vilka i vägens tvärled
gjorde den slutgiltiga och exakta avjämningen (fig. 2).
Härefter kommo vägbetongbiandarna till ett antal av två.
Den främre maskinen lade härvid det undre skiktet,
varpå de vid sidan av vägen utlagda armeringsnäten lades
på, medan den därnäst kommande vägbetongblandaren
lade ut överskiktet (fig. 3). Betongen gjöts i ca 17,5 cm
tjocka plattor med den yttre kanten votformigt utformad
till en största tjocklek av ca 20 cm i ytterkant.
Armeringen bestod av fabriksgjorda nätmattor, ca 4,2 m långa
och 3,5 m breda, med rombiska maskor. Utefter
långsidorna och ca 0,5 m in på mattan voro nältrådarna av
grövre dimensioner. Avståndet mellan arnieringens
överkant och beläggningens yta var ca 5 cm. Prov togos
ungefär på var tredje sats av de ständigt närvarande
kontrollanterna. Efter betongblandarna kom en
betongbelägg-ningsmaskin, försedd med rörlig vertikal omrörare för
grov fördelning av de utlagda massorna, därefter en
Fig. 3. Två vägbetongblandare lägger under- respektive
överskiktet.
Fig. 4. Betongytan sopas med stålborste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
