Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 4 oktober 1947 - Ekoradions grundprinciper och byggelement. Byggelement, av Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>736
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Blockdiagram över huvudbeståndsdelarna i en eko-,
radiostation.
sändning och mottagning. Därvid måste
emellertid mottagaren bortkopplas under det ögonblick
sändningsimpulsen varar medelst en mycket
snabb omkopplare, så att icke ingångskretsarna
förstörs av den ofta till hundratals kW
uppgående sändarimpulsen. För att möjliggöra mätning
på korta avstånd måste omkopplingen ske på
någon mikrosekund eller bråkdel därav (varje jus
motsvarar 150 m avstånd), vilket gör mekaniska
anordningar otänkbara. I stället användes
gnistgap eller speciella gasurladdningsrör.
Anordningen benämnes SM-kopplcire
(sändnings-mot-tagnings-kopplare).
Mellan sändningsimpulserna är antennen
kopplad till mottagaren, i vilken de svaga ekon, som
återkommer från målen, förstärkes
(högfrekvens-och mellanfrekvensförstärkning) och
demoduleras. I indikatorn sker vanligtvis en ytterligare
förstärkning av impulserna (videoförstärkning),
varefter dessa tillföres ett oscilloskop, där
signalen blir synlig på fluorescensskärmen.
Eftersom avståndet bestämmes genom
uppmätning av impulsens gångtid till målet och åter, är
alltid indikatorn försedd med någon slags
tidmätningskrets, som synkroniserats med den
utgående impulsen. För att kunna bestämma
bäringen och höjden till målet finnes dessutom i
allmänhet en anordning, som överför antennens
riktning till indikatorn, antingen mekaniskt eller
genom syngonöverföring.
Modulatortyper
Det är av största betydelse, att den kortvariga
impuls, som modulatorn avger till sändarröret,
har en utpräglad rektangulär form med branta
sidor och konstant höjd. En brant stigning vid
impulsens början är nödvändig för att få
noggrann avståndsmätning, speciellt vid
eldlednings-stationer. Ett konstant värde på impulshöjden
(spänningen) är av betydelse, emedan både de
trioder och de magnetroner, som användes i
sändarna, ändrar frekvensen, om den tillförda
spänningen varierar. Även bakkanten på impulsen
bör vara brant, om man vill ha möjlighet att mäta
avstånd till närbelägna föremål, enär ekona från
dessa annars skymmes av den långsamt
avtagande utgående impulsen.
För att åstadkomma en kortvarig impuls med
god rektangulär kurvform har utvecklats ett
flertal metoder, av vilka några av de viktigaste skall
beskrivas.
Impulsgener er ing
genom överstyrning och differentiering
En metod att generera impulsspänningar är
överstyrning och differentiering samt
efterföljande avklippning. Man utgår från en oscillator, fig. 2,
som ger sinusformad spänning. Denna spänning
förstärkes kraftigt, så att man får överstyrning
och en nästan rektangelformad våg. Denna
"differentieras", som man något oegentligt säger, med
det enkla kopplingsorganet: kondensator och
motstånd. Då spänningen hastigt växlar, sker
en upp- och urladdning av kondensatorn genom
motståndet. Tidskonstanten bestämmer bredden
på topparna. Härefter sker ytterligare
förstärkning i ett steg, vars gallerspänning ligger på
stryp-värdet, så att endast de positiva impulserna
kommer fram. I nästa steg är gallret så förspänt, att
signalen blir avskuren på toppen. Man har då
fått en smal, rektangelformad impuls, som
återkommer i takt med oscillatorfrekvensen.
Impulsgenerering med förspänd multivibrator
I stället för den föregående differentieringen och
afskärningen, som kräver ganska många rör, kan
man åstadkomma den önskade impulsformen
med en förspänd multivibrator såsom fig. 3 visar.
Kopplingen är densamma som för den vanliga
frisvängande multivibratorn utom att ena röret
To är strypt med fast gallerförspänning. Vidare
är tidskonstanten RiCj. mycket mindre än
tidskonstanten R2C2. Då den trapetsartade vågen
från oscillatorn med en efterföljande överstyrd
förstärkare inkommer på 7\:s galler, kastar
rören om, så att T1 blir strypt och T2 ledande. Då
j Sista förstärkarens
utspänning
Fig. 2. Impulsgenerering genom överstyrning och
differentiering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
