Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 4 oktober 1947 - Ekoradions grundprinciper och byggelement. Byggelement, av Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>738
TEKNISK TIDSKRIFT
ity rimpuls -
Fig. 4. Modulator med fast gnistgap.
förhållandet, kan tändningen ske med en
noggrannhet av ca % o vilket medger stor
noggrannhet i avståndsmätningen.
En ännu enklare kortslutningsanordning är ett
vanligt gnistgap. För att överslaget skall ske i
rätt ögonblick kan man exempelvis låta en gnista
ined relativt låg effekt slå över i ett
lijälpgnist-gap, varvid den alstrade joniseringen
åstadkommer ett överslag i huvudgnistgapet. Man kan
även använda ett roterande gnistgap, i vilket
pulsfrekvensen bestämmes av
rotationshastigheten. Genom att synkronisera detta gnistgap
med den växelströmskälla, som levererar
effekten till sändaren, så att överslaget sker i det
ögonblick då spänningen är positiv, kommer ingen
likriktare att erfordras för anodspänningen.
Denna modulatortyp blir därför synnerligen
enkel och kan ges små dimensioner och liten vikt.
Om man önskar exempelvis 400 impulser per
sekund, kan man omforma nätfrekvensen till 400
p/s med en roterande omformare. På dennas
axel placeras det roterande gnistgapet, varigenom
synkronisering automatiskt erhålles. En
modulator för 3 MW effekt i detta utförande behöver
icke väga mer än ca 300 kg.
En nackdel med det roterande gnistgapet är att
man knappast kan erhålla större precision i
tidpunkten för överslaget än ca 50—100 ^as. För
flera användningsområden spelar emellertid detta
ingen roll, enär man genom speciella kopplingar
på indikatorerna ändock kan erhålla tillräckligt
stor mätnoggrannhet för avståndsmätningen.
Kopplingen av en gnistgapsmodulator, som
utnyttjar en konstledning för att erhålla god
impulsform, framgår av fig. 4. Som sändarrör har
angivits en magnetron V3, men samma koppling
kan gälla även för andra typer av
högfrekvens-oscillatorer. För att icke impulsen skall
förlängas och den rektangulära formen förstöras på
grund av läckkapacitansen mellan magnetronens
katod och jord har inkopplats induktansen L
De svängningar, som härvid vill uppkomma,
dämpas emellertid av dioden Vi. Induktansen L1
begränsar laddningsströmmen till konstledningen
till lämpligt värde.
Mottagare
Mottagaren består i princip av en
superhete-rodyn. Vid våglängder över 0,5 m kan man ännu
använda högfrekvensförstärkning. Här använder
man högbranta trioder med gallret jordat.
Ingångsspänningen inmatas på katoden och
utspän-ningen tas ut från anoden. Gallret verkar då som
effektiv skärm. Vid kortare vågor än 0,5 m får
man dock alltför stor dämpning på grund av
löptidseffekterna i röret. Ned till ca 20 cm kan
man använda dioder som blandarrör, men vid
10 cm och kortare vågor blir löptiden och
elek-trodkapacitanser och induktanser alltför
besvärande. Man har då i kristalldetektorn — välkänd
från radions barndom — funnit en utmärkt
blandare. Kristallmaterialet utgörs av kiseljärn
eller kiselvolfram. Tillsammans med
trådspetsen, som fixeras ined vax, ligger kristallen belt
skyddad i en liten patronformig hållare, såsom
fig. 5 visar.
Mottagarens mellanfrekvensförstärkare måste
göras bredbandig. Bandbredden skall, enligt vad
1,2
som kan visas, göras minst lika med
för
imp’
att impulsformen ej skall förstöras alltför
mycket. Detta innebär t.ex. vid 0,25 jus impulstid
en bandbredd av 4,8 Mp/s. Ofta gör man den
ännu bredare, exempelvis då det är fråga om
noggrann avståndsmätning. För att åstadkomma
denna stora bandbredd måste en relativt hög
mellanfrekvens väljas. Värden mellan 15 och 60
Mp/s är vanligast förekommande.
Fig. 6 visar ett exempel på en kristallblandares
byggnad för 10 cm våglängd. Som
lokaloscillator användes som regel en klystronoscillator.
Mottagaren förses vidare med automatisk
frekvensinställning enligt kända principer samt ofta med
en speciell förstärkningsreglering, som gör
känsligheten låg omedelbart efter sändarimpulsen
samt stigande med tiden för att mot slutet av
impulseringsperioden nå upp till full
förstärkning. Härigenom kan man få mottagaren att
reagera ungefär lika starkt för närliggande som
för avlägsna mål av samma storlek. Detta har
Fig. 5. Genomskärning au kristall för
3 000 Mpls. Skala 2:1.
Fig. 6. Kristallblandare av koaxialtyp för 10 cm våglängd.
"Bägaren’ är en spärrkrets för tredje övertonen från
magnetronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
