- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
745

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

// oktober 1947

745

förenkling av teorierna anses förr eller senare kunna
uppnås.

Spjälkningen av uranatomen i flera delar medför en
liten ökning av den energimängd, som utvecklas. Den
vanliga klyvningen i två delar ger 200 MeV energi, under
det att klyvningen i fyra delar avyttrar 220 MeV, dvs. en
energiökning med 10 % för varje atom, som klyves på
detta sätt. Eftersom ej alla atomer spjälkas i tre eller fyra
fragment, erhålles betydligt mindre höjning av energin vid
uranmassans explosion. En fransk forskningsgrupp
meddelar, att blott en på 300 uranatomer sönderspränges i
tre delar och endast en på 3 000 i fyra delar. En engelsk
forskargrupp framhåller däremot, att hos 25 000
undersökta atomomvandlingar kunde inget tecken spåras på
urankärnans klyvning i mer än tre partiklar. Båda
forskningsgrupperna använde samma teknik: emulsionen på
fotografiska plåtar impregnerades med uransalter och
utsattes för neutronbombardemang. När uranatomen
söndersprängts, skjuter dess laddade fragment i väg små
sträckor inom emulsionen och lämnar spår, som efter
framkallning kan uppmätas under mikroskopet. Här
omnämnes endast laddade partiklar men även icke laddade
partiklar kan utkastas vid klyvningen. Dessa oladdade
enheter (neutroner) registreras ej, men emission av en
eller flera neutroner har observerats på ett övertygande
sätt. Dessa partiklar är det som ombesörjer
kedjereaktionens fullföljande.

Vid engelska och amerikanska experiment visade sig den
tredje partikeln vara en oc -partikel, dvs. kärnan hos en
heliumatom. Den skjuter ut från uranatomen med dubbelt
så lång skottvidd eller räckvidd genom luften som de
oc-partiklar, som utstrålar från torium C, vilket är den
energistarkaste strålningskällan av de radioaktiva grundämnena
i naturen. Gruppen i USA fann, att deras ct-partiklar hade
en energi av 16 MeV. Detta motsvarar en räckvidd i luft
av 16 cm. De franska och engelska forskarna fann t.o.m.
längre sträckor för sina ct-partiklar. Enstaka partiklar
hade avverkat ända upp till 45 cm luftsträcka, vilket
innebär mer än dubbelt så stor energi hos partikeln vid dessa
försök i jämförelse med de amerikanska.

Vanligt helium har atomvikten 4. Den franska gruppen
fann, att endast få procent av deras tredje fragment hade
en massa på 4. Partiklar med massan 9 förekom lika
talrikt, och dito med massorna 5 och 6 uppträdde dubbelt
så ofta. Dessutom påträffades ett fåtal med massan 7.
Ingen av dessa har emellertid identifierats med säkerhet.

När uranatomen sprängs sönder i tre delar, far de två tunga
partiklarna bort från varandra åt motsatta riktningar,
varvid ct-partikeln skjuter vinkelrätt ut i förhållande till
denna linje. Vid spjälkningen åt fyra håll observerade den
franska gruppen, att det ibland uppstod två tunga och två
lätta partiklar och ibland tre tunga och en lätt partikel
Deras strålningsriktningar tycktes företrädesvis avgöras av
deras massor.

Klyvning av atomkärnor, där fyra eller flera fragment
uppstått, har observerats vid kosmiska
strålningsundersökningar. Förhållandena liknar dem hos uranatomen,
men det är kanske fråga om mycket lättare atomer. Man
har funnit ett relativt stort antal sådana
kärnomvand-lingar på fotografiska plåtar, som sänts upp på höga
höjder. På mörkrumsprov i laboratoriet har ävenledes
konstaterats en mindre mängd klyvningar. I dessa fall tror
man, att de söndersprängda atomerna utgör syre eller
kväve och fragmenten ct-partiklar, protoner pius neutroner
samt mesoner.

När dessa klyvningar inträffar, syns inte något tecken
på närvaro av en bombarderande partikel. En forskare
finner det möjligt, att dylika kärnomvandlingar förorsakas
av neutroner, som ej lämnar något spår efter sig, eller av
elektromagnetisk strålning. Orsaken till dessa
atomklyvningar, som förekommer oavbrutet i luften omkring oss,
är ännu ej säkert känd.

Ett annat icke förklarat fenomen är naturen hos kraft-

fältet kring vätekärnan: om t.ex. vid experiment
"stillastående" väteatomer bombarderas med protoner inträffar
vid en viss hastighet hos de bombarderande partiklarna,
att den vanliga repellerande kraften mellan protoner
omvandlas till en attraherande kraft. Vid ännu högre
hastigheter kan man fastställa, att detta attraktionsfält ersättes
av ett annat närmast kärnan befintligt repulsionsfält.

Av ovanstående synes framgå, att kraftfältet kring
vätekärnan ej kan utgöra någon klassisk gravitations- eller
elektromagnetisk kraft. Enligt mesonteorin skulle den
energi, som motsvarar massan hos denna partikel (100 till
250 gånger massan hos en elektron), vara den storhet, med
vilken reaktioner mellan protoner äger rum. I stället visar
beräkningarna en storhet av elektronens massa.

"Hydron"-teorin är naturligtvis löjlig i betraktande av
vår kännedom om den verkliga strukturen hos väteatomen,
men den frågan ligger alltjämt öppen, huruvida rådande
mesonteorier ej kan vara lika missvisande. Sådana teorier
måste klarläggas otvetydigt med experiment, och om de
visar sig felaktiga, kan det invändas, att man enligt Bohrs
utsago gör framsteg endast genom att begå alla möjliga
misstag (0’Neiia i N. Y. Herald Trib. 4 maj 1947).

I Göransson

Nya atomstaplar i England och Kanada. I mitten av
augusti sattes den första engelska atomstapeln i drift i
Harwell; det var en lågeffektsstapel på några watt, med
grafitmoderator. Stapeln är avsedd för experiment och
möjligen för tillverkning av radioaktiva isotoper. I mitten
av 1948 beräknar man i Harwell kunna sätta i gång en
högeffektstapel av samma slag som den som för
närvarande i Oak-Ridge i USA användes för tillverkning av
isotoper. Nästa etapp i det brittiska atomprogrammet är
uppförandet vid Drigg av en högtemperaturstapel, avsedd
för en effekt av 75 000 kW. Denna stapel kommer
ävenledes att använda grafitmoderator, samt helium för
värmecirkulation.

Storbritannien är det första landet näst USA som har fått
en atomstapel i drift. Kolbristen gör att man lägger
mycket stor vikt vid att snarast få fram ett praktiskt
användbart atomkraftverk, och en stor del av det årliga
forskningsanslaget på 500 Mkr. ägnas därför åt atomkraftens
fredliga användningar. Arbetet sker helt och hållet utan
hjälp från Förenta Staterna, där utbyte av information i
atomfrågor för övrigt är förbjudet enligt Mc Mahon-lagen;
engelsmännen har dock fått ett avsevärt försprång genom
att de har varit delaktiga i det första atombombprojektet.

Även i Kanada finns sedan någon tid en lågeffektstapel
med tungt vatten som moderator i drift vid Chalk River
för framställning i experimentsyfte av små kvantiteter
plutonium. En större stapel för isotoptillverkning blir
möjligen klar redan i år (Electr. World 6 sept. 1947). sah

Atomenergin i Tyskland. Alltsedan atombombens
apokalyptiska tordön rullat fram över världen (1945) frågade
man sig väl stundom: Hur långt hade Hitler hunnit? Och
hur skulle historien gestaltat sig, därest han hade nått före
amerikanarna med samma vapen? Att Tyskland mitt
under brinnande krig beställt över 10 t tungt vatten i Norge
tydde på att något var i görningen, och de djärva engelska
commandoräderna, som sprängde fabriken, bekräftade
allvaret i situationen.

Ett oväntat utförligt besked om arbetet i Tyskland med
atomenergins frigörelse har nu lämnats av en person, som
i detta avseende hörde till "de inre kretsarna",
nobelpristagaren professor W Heisenberg i Göttingen.

När kriget bröt ut hade Tyskland icke någon cyklotron i
funktion. Först 1944 kom en sådan i gång, i Heidelberg.
Men 1939 hade man erfarit, att stort militärt intresse
förelåg i Amerika att experimentera med atomenergi, och detta
stimulerade motsvarande intresse i Tyskland. Professor
Debye fick lämna sin chefsplats inom Kaiser Wilhelm
Gesellschaft, enär han var holländare, och ersattes med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:13:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1947/0757.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free