Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 11 oktober 1947 - Polarografisk analys utan polarograf, av Anders Ringbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>170 TEKNISK TIDSKRIFT
deras relativa storlek till varandra fås ur
litteraturen. Som pilot-jon bör helst väljas en metall,
som avskiljes redan vid låg spänning.
Vid det angivna förfarandet antar man, att
temperaturen. viskositeten, dropphastigheten och
ad-sorptionen inverka lika på de olika substanserna
i försökslösningen. Är det fråga om
precisions-analys måste för övrigt de nämnda faktorerna
alltid ägnas nödig uppmärksamhet. Särskilt
temperaturen. som för varje grad ökar
diffusions-strömmen med ca 1,6 %, kan vålla bekymmer.
Ofta föreskrivs därför en termostatanordning.
Emellertid kan det i vissa fall vara bekvämare
att en gång för alla bestämma temperaturens
inflytande och vid upptagning av ett polarogram
mäta temperaturen med 0,01° noggrannhet. En
korrektion av diffusionsströmmens värde kan
på denna väg lätt anbringas.
Också det faktum att i en lösning upplöst syrgas
ger upphov till diffusionsströmmar är orsak till
något besvär. Man är nämligen tvungen att —
såvida en högre noggrannhet eftersträvas -—
arbeta i en indifferent gasatmosfär och fördriva
luftsyret ur lösningen. På maximas störande
inverkan skall ej i detta sammanhang ingås.
Innan frågan om diffusionsströmmars
experimentella bestämning lämnas, må ännu nämnas
att man för detta ändamål också kan använda en
vanlig potentiometer. Metoden, som föreslagits av
Lingane och Kolthoff3, innebär att man i serie
med kvicksilverdroppelektroden kopplar ett rätt
stort motstånd och mäter potentialen mellan
motståndets båda ändar. Är motståndet t.ex. 10 000
ohm. och varierar strömmen mellan 10—s och
10~5 A, så innebär detta att spänningen mellan
motståndets båda ändar varierar mellan 0.1 och
100 mV. Märkas bör, att denna spänning bör
avdras från den anlagda potentialen för att man
skall erhålla potentialen mellan
kvicksilver-droppelementets elektroder.
Ampero metrisk a titreringar
De amperometriska titreringarna representera
en grupp av voltametriska analyser, vid vilka en
registrerande polarograf inte blott är överflödig
utan i många fall direkt obekvämare än elt
manuellt instrument.
Principen för en amperometrisk titrering skall
först klargöras med ett exempel. Antag att vi ha
en blyhaltig lösning och sänka i den en
kvick-silver-droppelektrod, som uppladdas till en
potential något högre än den, vid vilken den av
blyjonernas urladdning härrörande
diffusions-strömmen uppnår sitt maximivärde. Minska vi nu
blvjonskoncentrationen. t.ex. genom tillförsel av
en sulfatlösning, varvid blysulfat utfaller, så
minskas också diffusionsströmmen. Sker
utfällningen i form av en fällningstitrering kommer
med andra ord strömmen att minska ända tills
allt bly är utfällt och vi få en kurva av den i
Sfromjtyr/cQ
Sfr oms fyr A q
Stroms Tyr/fa
Fig. 3. Olika kurotyper vid amperometriska titreringar.
tig. 3 a angivna typen. (Volymförändringen har
härvid ej beaktats.) Titrera vi blysaltlösningen
med kaliumkroinat vid en potential, då även
kromatet kan reduceras, så innebär detta att
strömmen efter ekvivalenspunkten åter begynner stiga,
vi få en kurva av den i fig. 3 b angivna
karaktären. Sker titreringen vid så låg spänning att bly
ej avskiljer sig men kromatet dock reduceras
(vilket är fallet om spänningen är noll gentemot
en mättad kalomelelektrod), förlöper kurvan
enligt fig. 3 c. Vi få sålunda kurvor av samma typ
som vid konduktometriska titreringar,
skärningspunkten mellan de två linjerna änger
ekvivalenspunkten.
Ett flertal exempel pä titreringar genomförbara
på amperometrisk väg kunde anföras, det fordras
ju blott att en av de vid titreringen reagerande
jonerna skall vara elektromotorisk verksam och
ge upphov till en viss diffusionsström. Särskilt
ofta ha amperometriska metoder använts vid
fäll-ningstitreringar, då fällningsmedlet varit ett
organiskt reagens. Som exempel må nämnas
titrering av nickel med dimetvlglyoxim, av kobolt,
koppar och palladium med cx-nitroso-/?-naftol och
av koppar med salicylaldoxim.
Kolthoff och Lingane3 anse att de
ampero-inetriska titreringarna ur flera synpunkter ha
större användningsmöjligheter än de
konduktometriska och t.o.m. de potentiometriska.
Konduktometriska titreringsmetoders användning
begränsas genom närvarande neutralsalts störande
inverkan. De amperometriska titreringarna störas
ej av neutralsalt. tvärtom bör neutralsalt tillföras.
Gentemot potentiometriska tireringar ha de
fördelen att elektrodförloppet ej nödvändigtvis
behöver vara strängt reversibel, det är tillräckligt
att ämnet i fråga ger upphov till en väldefinierad
diffusionsström. De flesta metaller kunna
därför bestämmas genom amperometrisk titrering,
medan en potentiometrisk titrering på grundval
av en direkt potentialmätning är möjlig blott
i fråga om ädla eller möjligen halvädla metaller.
Metoden är känslig, medelst amperometrisk
titrering kunna ned till 10~~4 till 10—5 normala
lösningar analyseras. Gentemot vanliga polarografiska
analyser ha de amperometriska titreringarna
fördelen, att de i allmänhet äro noggrannare;, att
kapillärrörets karakteristika inte behöva vara kända
saint att ingen uppmärksamhet behöver ägnas
försökslösningens temperatur. Om det ej är fråga om
bestämning av mycket låga koncentrationer
behöver ej heller luftens syre avlägsnas från lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
