Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 11 oktober 1947 - Antändning av explosiva gasblandningar med lågspända gnistor, av Dietrich Müller-Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// oktober 1947
763
de första 10 000 kopplingarna men stiger sedan
plötsligt osv. för att mot slutet från mycket små
värden växa till över det hundrafaldiga. Därefter
utväxlades silverkontakterna mot nya av samma
material och bearbetning. 68 000 brytningar
företogos med väsentligt lägre tändningsfrekvens, i
medeltal blott 7 20 av det lörsta kontaktparets
me-deltändfrekvens.
Uppritas tändningssannolikheten som funktion
av tändströmmen i logaritmisk skala visar sig
(fig. 2): tändningssannolikheten tilltar med den
4:e till 8:e potensen av strömstyrkan. Denna
regel gäller för sannolikheter mindre än 5 X 10^
allmänt för induktanser mellan 10~6 och 1 H
och för tändströmmar mellan 30 och 0,1 A.
Fig. 2 åskådliggör tändningssannolikheten för
de båda elektrodpar, varmed 32 000 resp. 68 000
kopplingar utfördes. Dessutom ha fyra försök
med vartdera 1 000 brytningar uttagits, i vilka
elektroderna tände lättast. Bilden visar, att
tändningssannolikheten kan variera över flera
storleksordningar.
I följande värdesättning ha de försöksserier
utsökts, vid vilka elektroderna tände ca 3—5 gånger
per 1 000 brytningar. Därefter bestämdes de
strömmar, vid vilka tändningssannolikheten vid
olika värden på induktansen uppgick till 10—"
och 10—3 (fig. 3). Vi särskilja tre områden:
strömmar mellan ca 25 och 1 A med induktanser
mellan 10—6 och 10—3 H: området för
ljusbågs-gnistor,
strömmar mellan 1,0 och 0,5 A: ett "oroligt"
Fig. 2. Tändningssannolikhet
beroende av strömstyrkan;
induktans 10—3 Ii, spänning
6 V, a i 000 frånslag med
elektrod I, b 32 000 frånslag
med elektrod I, c 68 000
frånslag med elektrod II.
Fig. 3. Tändningsström beroende av strömkretsens
induktans vid olika tändningssannolikheter; spänning 6 V,
Smax maximal tändningssannolikhet, Smeiiei
medeltändnings-sannolikhet.
område med relativt stora spridningar pä
försöksvärdena,
strömmar under 0,5 till 0,1 A med induktanser
mellan 3 X 10—3 och 1 H: området för
glim-gnistor.
Vidare visar fig. 3 kurvan för en genomsnittlig
tändningssannolikhet om 10—4 sammanställd ur
alla försöksgrupperna om 100 försök med
vartdera 1 000 brytningar. För denna linje gäller
principiellt detsamma.
Förklaring av försöksresultaten
Energiförhållanden
Vi betrakta till en början totalresultatet: 100 000
brytningar ined en tändningssannolikhet av 10—4.
Gnistenergin, som väsentligen härrör från den
induktiva energin i strömkretsen och till några
procent från strömkällan, uppgår vid
strömstyrkor mellan 15 och 1 A till ca 2,4 X 10"4 Ws och
minskar något vid lägre ström. I området 0,5—
0,1 A är den 2,1 till 4,5 X 10~4 Ws.
Den nästan totala överensstämmelsen av vårt
energivärde 2,4 X 10—4 Ws med det genom
kon-densatorurladdningar erhållna värdet av W M
Thorntoir är tillfällig, emedan vi ha jämfört
försöksresultat med tändningssannolikheten 10~4
med resultat, för vilka en, visserligen av Thornton
ej angiven men säkert nära 1 liggande
tändningssannolikhet låg till grund. Vid brytning av
kontakterna går endast en ringa bråkdel av den
elektriska energin vid tändningen över till gasen: den
största delen övergår som värme i elektroderna
eller förångar metallen och hindrar därigenom
urladdningen. Visserligen kan man förmoda, att
vid stora induktanser (större än 0,2 H) och
hastigt brytande kontakter gnistorna dras ut så
på längden, att tändningsenergin är väsentligt
mindre än vid 0,2 H induktans, dvs. mindre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
