Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 11 oktober 1947 - Antändning av explosiva gasblandningar med lågspända gnistor, av Dietrich Müller-Hildebrand - Franska oljefyndigheter, av sah - Kommersiell tillverkning av kiselsyraestrar - Frysning av födoämnen, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// oktober 1947
765
ningar äro dock av denna anledning brytande
kontakter mindre lämpliga;
de beskrivna försöken med väte-luftblandningar,
vilka förde till en tändningssannolikhet av 10—4,
kunna anses som en utgångspunkt för att
bestämma de strömmar, vilkas brytning i
kolväteblandningar äro totalt ofarliga. Den minsta ström,
som behövs för att upprätthålla en ljusbågsgnista,
är vid silver 0,4—0,9 A, vid koppar 0,43—1,15 A.
Försöken med silverkontakter kunna därför med
hänsyn till urladdningsformen tillämpas på
koppar. Följande strömmar kunna anses ofarliga:
Högsta tillåtna Högsta tillåtna Spänning
ström induktans
6,5 A 10—° H upp till 6 V
2,0 A 10—4 H
0,55 A 10—3 H
0,3 A 7 • 10—3 H upp till 48 V
0,2 A 2 • 10— H
0,1 A 9 • 10—2 H
Vid förläggning av så induktionsfria
strömkretsar som möjligt, vilka matas med en 6 V
ackumulator, kan man på upp till ca 50 m avstånd
använda 20 W lampor, förutsatt att vid ett sådant
strömfördelningssystem den i varje avgrening
maximalt möjliga strömmen ej överstiger 6,5 A.
Med växelströmstransformatorer kan man vid
36 V lampspänning använda i handeln
förekommande 10 W lampor, förutsatt att det
verksamma induktiva motståndet ej är större än
7 X 10—3 H. Större induktanser kunna
kompenseras genom olika åtgärder.
Ytterligare försök med andra gasblandningar och annat
elektrodmaterial, fördjupade genom ett noggrannare
studium av gnistförloppet medelst katodstråloscillogram måste
på grund av yttre förhållanden avbrytas. Försöken
utfördes vid Siemens-Schuckertverken. Uppbyggnaden av
försöksapparaturen och det praktiska utförandet av
försöken handhades av dipl.-ingenjör Lähndorf †.
Litteratur
1. Bone, \V A & Townend, D T: Flame and combustion in gases.
London 1927.
JoST, W: Explosions- und Xerbrennungsvorgänge in Gasen. Berlin
1939. översatt av Groft, H O: Explosion and combustion processes
in gases. New York 1947.
2. Holm, B: Electric contacts. Stockholm 194G.
3. Thornton, W M: The ignition of gases by condenser discharge
sparks. Proc. roy. Soc. Lond. A 91 (1915) s. 17.
4. Finch, G I & Sutton, B W: The conlrol of ignition-coil discharge
characteristics. Proc. phys. Soc. Lond. 45 (1933) s. 288.
5. Kirschstein, B: über Abbrandversuche an Lichtbögen in einem
Gemisch von Luft und Stickstoff. Wiss. Veröff. Siemens-Werk. 16/1
(1937) s. 72.
6. Wheeler, B V: The electric ignition of firedamp alternating and
continous current compared. Safety in Mines Besearch Board Papers
1926 nr 20.
Franska oljefyndigheter. År 1937 tillsatte franska
regeringen med anledning av den rådande internationella
situationen en kommission för letning av oljefyndigheter i
Frankrike. I oktober 1938 började undersökningarna i
Languedoc och Provence norr om Pyrenéerna. Därvid
påträffade man i St Marcet betydande oljeförande lager,
vilket gav anledning till bildande av ett bolag med staten
och den privata oljeindustrin som delägare.
Undersökningarna fortsatte även under kriget, och för
närvarande har över trettio borrhål upptagits, varav tio
är i drift. Man har särskilt lagt an på utvinning av gas,
och de tio anläggningarnas kapacitet är för närvarande
1,5 milj. m3 per dag. Gasen består huvudsakligen av metan
jämte andra mättade kolväten med ett värmevärde av
9 500 cal. Innan gasen distribueras återvinnes i två steg
70 g/m3 flytande oljor. Två oljeledningar leder för
närvarande gasen under 60 at tryck från oljedistriktet till
städerna Toulose resp. Tarbes, och ytterligare ett antal
är under projektering. Man räknar med att inom en nära
framtid kunna distribuera 1 milj. m3 gas per dag. sah
Kommersiell tillverkning av kiselsyraestrar har nu
igångsatts i Sverige varigenom en värdefull organisk
industriprodukt fogats till den inhemska tillverkningen.
Kiselestrarnas värdefulla tekniska egenskaper
sammanhänger bl.a. med deras förmåga att vid sönderdelning med
vatten ge en ren, alkalifri kiselsyra. Denna kiselsyra har
god bindförmåga för keramiska material och är dessutom
eldfast och beständig mot de flesta syror och utspädda
alkalier. Kiselestrarna har därför fått stor användning som
bindemedel för gjutformar och över huvud taget för
eldfasta och syrafasta detaljer. Ett annat
användningsområde är byggnadsimpregnering. Genom att porerna i
kalksten, betong, tegel, wallboard o.d. tilltäppes, ökas
beständigheten mot väder och vind avsevärt.
Impregnering-en utföres genom sprutning eller strykning. Särskilt i
England har detta impregneringsförfarande kommit till stor
användning och bland kända byggnader, som behandlats
på detta sätt, kan nämnas Canterbury Cathedral. I
Danmark har Kronborgs och Amalienborgs Slott behandlats
på samma sätt.
Nu arbetar man på att utnyttja kiselsyraestrarna som
appreteringsmedel för textilindustrin; hittills har främst
syntetiska fibermaterial behandlats. Dessutom har estrarna
med framgång använts såsom tillsats till termoplastiska
konsthartser samt cellulosahaltiga material. Inom
färg-och fernissindustrin användes preparaten som bindemedel
för pigment och som tillsats till färger och läcker för att
ge dessa speciella egenskaper, t.ex. ökad beständighet mot
eld och kemikalier.
Frysning av födoämnen. Numera fryses födoämnen i
högt vakuum genom hastig avdunstning av en del av
produktens fuktighet. Enstaka bitar fryser utan att häfta vid
varandra. Den ursprungliga volymen bibehålles, men en
viktsförlust på ca 25 % uppstår. Ingen frost bildas på
apparaturen.
Genom att avdunsta 13,4 kg vatten på och i 100 kg ärter
kyler man produkten från 100° till 0° kvarlämnande
86,6 kg kylda ärter. Genom avdunstning av ytterligare
8,7 kg vatten fryses ärterna vid 0° och ger en produkt
vägande 77,9 kg. För att ytterligare kyla till — 18°
sublimeras is från produkten, så att dess vikt sjunker till
76,9 kg.
Teoretiskt sett kan varje högvakuumanläggning med hög
kapacitet användas. I ett system, som visat sig ekonomiskt
tillfredsställande, används ånginjektorer för att alstra
vakuum. Samtidigt avlämnas ångorna till en kondensor
med relativt högt tryck (lågt vakuum). Vattenångan från
produkten följer naturligtvis med ångströmmen till
kondensorn. För att effektiviteten skall bli tillfredsställande,
måste kondensorns vakuum vara så högt som möjligt,
vilket uppnås genom ett mer än 10 m högt fallrör för
kylvattnet.
Processen har visat sig ekonomiskt sund och ger frusna
produkter av helt annat slag än andra frvsmetoder
(McGraw-Hill Dig. febr. 1947). ~ SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
