Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 18 oktober 1947 - DM-1, det tyska planet för överljudfart, av Th A - TNC: 18. Hörn, kant, sida, ända, snitt m.m., av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>784
TEKNISK TIDSKRIFT
ett pitotrör installerats i nosen. Plats för en
lutningsindikator fanns också.
Provflygningsprogrammet omfattade prov på marken
(kontroll av kabinen, prov av landställ och bromsar vid
bogsering, kontroll av telefonförbindelsen mellan glid- och
moderflygplanet), prov vid flygbogsering (spakkrafter,
rodereffektivitet, mätning av tryckfördelningen över
kabinhuven, utfällning av landstället), prov vid fri flygning
(flygegenskaper vid normal fart med landstället utfällt
resp. infällt, överstegringsegenskaper,
landningsegenskaper, längdtrimning) samt mätningar under fri flygning
(prestanda, längdstabilitet, tvärstabilitet, strömning vid
låga hastigheter, rodrens effektivitet, föränderliga
flygtillstånd, dykning och maximal fart).
Konstruktionsdata var vingarea 19,9 m2, spännvidd 6,0 m,
sidförhållande 1,81; vingprofil: elliptisk enligt Ringleb med
profiltjocklek 0,15 gånger vingkordan och läge för maximal
tjocklek 0,40 gånger vingkordan; rotkorda 6,33 m,
aerodynamisk medelkorda 4,27 m, trapetsförhållande 18,
tor-dering 0°, V-form 6°, bakåtsvept framkant 60°,
framåt-svept bakkant 15°; höjdroderyta (skevroderyta) 2,16 m2,
utslagsvinklar, höjdroder —27°, + 24°, skevroder ±21°;
trimklaffyta 0,62 m2, sidstyrverksyta 8,28 m2, sidroderyta
0,75 m2; sidstyrverkets spännvidd 2,61 m, sidförhållande
0,82, profil: elliptisk enligt Ringleb, profiltjocklek 0,175
gånger sidstyrverkskordan, läge för maximal tjocklek 0,40
gånger sidstyrverkskordan, bakåtsvept framkant 65°, rak
bakkant 0°, rotkorda 6,0 m medelkorda 3,175 m; tomvikt
375 kg, flygvikt 460 kg; tyngdpunktsläge på vilket
pre-standardberäkningarna är baserade 45 % av rotkordan,
uppmätt tyngdpunktsläge vid flygvikt 460 kg 50 % av
rotkordan; vingbelastning (vid flygvikt 460 kg) 23,1 kp/m2.
Hållfasthetsberäkningen genomförd enligt
Bauvorschrif-ten für Flugzeuge, med beräknad flygvikt 400 kg, och
under antagande av rektangulär ca- och tryckfördelning.
Säkert dynamiskt tryck var 2 930 kp/m2, säker lastfaktor
10 och säkerhetsfaktor 1,8. Sjunkhastighet vid landning
med hänsyn till markinterferens var 6 m/s och
belastningsfaktor 3 för koppling till moderflygplan.
Beräknade prestanda var: minsta flygfart (vid marken)
71,8 km/h, minsta sjunkhastighet 5,0 m/s, bästa glidtal 1 : 7
och slutfart i dykning 560 km/h (Aviation dec. 1946).
Th A
TNC
18. Hörn, kant, sida, ända, snitt m.m.
Av alla namn på formdetaljer hos kroppar i allmänhet
är förmodligen hörn, kant och sida de viktigaste. I
klarhetens intresse bör man i första hand låta hörn betyda en
punkt, kant en linje, och sida en yta. Om det inte är fråga
om kroppar utan endast ytor, t.ex. en triangel eller en
kvadrat, betyder emellertid sida en linje. Därtill kommer
att alla tre termerna också ofta användes för det
kropps-parti eller ytparti som befinner sig närmast intill
ifrågavarande punkt, linje eller kroppsyta; detta torde inte
kunna undvikas.
Här följer några definitioner, som tyvärr måste bli
ganska ordrika. Några till betydelsen närstående termer är
tillagda, och fortsättning följer i nästa TNC-spalt.
kant, 1 i= kantlinje, skärningslinje mellan två
begränsningsytor (eller mellan delar av samma buktiga yta) på
en kropp, eller begränsningslinje för en yta (jfr sida, 3),
t.ex. en kubs tolv kanter, sexkantigt tvärsnitt; 2 <=
kantparti, kropps- eller ytparti närmast intill kant 1, vare sig
denna är skarp eller genom avrundning e.d. strängt taget
obefintlig, t.ex. rundad kant, bryta av en kant, "bock i
kanten"; kan även gälla kantparti av en skivformig kropp,
t.ex. uppvikt kant, stansa hål i kanten, men om endast
den smala mot tjockleken svarande vtan avses bör man
säga kantyta. — I regel avses framspringande (konvex)
kant, jfr kål (som kommer att definieras i en kommande
spalt)
hörn, 11= hörnpunkt, skärningspunkt mellan tre eller
flera kanter på en kropp eller mellan två
begränsningslinjer för en yta, t.ex. en kubs åtta hörn, en kvadrats fyra
hörn, 2 = hörnparti, kropps- eller ytpartiet närmast intill
hörn 1, vare sig detta är skarpt eller genom avrundning
e.d. strängt taget obefintligt, t.ex. avslaget hörn,
avsneddat kvadrathörn; kan även gälla hörnparti av skivformig
kropp, t.ex. ett vikt hörn, men avses endast den korta
linjen mellan kantytorna i hörnpartiet bör man säga
hörnkant. — I regel avses framspringande (konvext)
hörn, vid behov kallat uthörn, och motsatsen kan kallas
inhörn
Anm. Med hörn förstås även de lodräta (huvud) kanterna
av ett hus eller ett rum. — I stället för hörn enligt
definitionen säger man ofta hellre spets när vinklarna är små.
Den punkt där en vinkels ben råkas kallas vinkelspets
oberoende av vinkelns storlek. Om i en geometrisk figur
en viss linje eller yta betraktas som bas, kallas ett
motstående hörn (spets) även topp, ett ord som ibland får
betyda översta del i allmänhet.
sida, 1 kropps begränsningsyta t.ex. inom kanter, såsom
kubsida, utsida av kärl; 2 kroppsparti närmast intill sida
1, särskilt i fråga om kroppsparti (längst) till höger och
vänster om lodrätt symmetriplan t.ex. hos levande
varelse eller hos fordon, eller yttre kroppsparti med i
huvudsak lodrätt läge i kropp med utpräglad lodriktning,
såsom en lådas sidor i motsats till botten och lock; 3 ytas
begränsningslinje t.ex. mellan hörn, såsom kvadratsida,
liksidig triangel; sida i denna betydelse bör dock
undvikas och ersättas med kant i sammanhang där ytan är
att betrakta som en kropps begränsningsyta
Anm. Ordet sida användes i dagligt tal ofta i ännu vidare
bemärkelse än 2, ungefär: den del av en kropp som
samtidigt är synlig för en betraktare, t.ex. månen vänder alltid
samma sida mot jorden.
sid-, sido-; som förled i sammansättningar användes
företrädesvis sid- när därmed avses sida i konkret
bemärkelse (se ordet sida i alla angivna betydelser) eller
när det är fråga om rörelse e.d. i sidled, men sido- för
något som bokstavligt eller bildligt befinner sig "på sidan
om" (bredvid) ett huvudföremål (av samma art) eller
avviker från det strikta och normala, t.ex. sidförhållande i
triangel, sidnummer i bok, sidficka, sidstycke, sidsteg;
sidoapparat, sidoväg, sidoföreteelse, sidohänsyn
ända, ände, pl. ändar, kroppsparti av långsträckt kropp,
beläget ytterst i längsled, t.ex. stångända, tjockända,
smalända; avses endast själva tvärytan bör man säga ändyta
Anm. Ordet ända, eller ände, användes också i
betydelsen stump, särskilt i fråga om tråd, rep o.d., t.ex. en
garnända.
snitt (hellre än: sektion), resultat av skärning — verklig
eller tänkt — genom materiell kropp eller geometriskt
objekt, särskilt i fråga om de åstadkomna
skärningsytorna, -linjerna osv.; i regel avses plant snitt
kontur, linje eller sammanhängande följd av linjer som
begränsar en yta
tvärsnitt (hellre än: sektion), 1 snitt genom kropp(sdetalj)
vinkelrätt mot dess längdriktning, 2 plan yta
uppkommen enligt 1
fullt tvärsnitt, tvärsnitt utan hål, motsats till tvärsnitt
med hål; termerna har användning i samband med
långsträckta kroppar med (tämligen) konstant tvärsnitt
längdsnitt, 1 snitt genom kropp (sdetalj) parallellt med
dess längdriktning, 2 plan yta uppkommen enligt 1
profil, geometrisk form av tvärsnittskontur eller annan
för en kropp karakteristisk snitt- eller projektionskontur
Anm. Ordet profil användes i teknikers talspråk ofta i
betydelsen profilstång e.d.
sektion, avsnitt, avdelning, t.ex. uppdela i sektioner; jfr
snitt J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
