- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
785

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 18 oktober 1947 - Pneumatisk mikrometer, av Sven Ingelf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 oktober 194-7

785

Pneumatisk mikrometer

Civilingenjör Sven Ingelf, Linköping

531.719.25

I slutet av 1920-talet utvecklade den franska
förgasare-firman Solex en metod för noggrann mätning av
munstyckshål. Man mätte med vattenmanometer tryckfallet i
munstycket, då det var inkopplat efter ett fast munstycke,
som tillfördes luft av ett bestämt tryck. Principen visade
sig kunna utsträckas till mätning av små måttändringar
i allmänhet. Den ändring i strypning, som medföljde en
ändring i munstyckshålets storlek, kunde nämligen lika
gärna åstadkommas i spalten mellan ett fast munstycke
och mätobjektet självt.

Karakteristiskt för dessa mätningar är alltså, att de
utförs utan några känselstift mot objektet, dvs. att
mätningen sker utan kontakttryck. Utan någon ömtålig mekanism,
åtföljd av glapp och friktion, uppnår man en betydande
förstoring av måttvariationerna. Man får på
vattenmanometern ett snabbt dämpat och på stort avstånd avläsbart
utslag. Härmed har en objektiv, oöm och snabb
mikrometer åstadkommits, särskilt lämpad för seriemätningar
med billig arbetskraft. Nackdelarna, behovet av tryckluft,
avläsningsinstrumentets storlek (höjden är 830 mm) och
kontrollen dagligen av vattenmängden i manometern,
verkar ej särskilt besvärande i industriellt bruk. Det finns
emellertid tillfällen, då den kontaktfria mätningen ej kan
användas, nämligen vid mätning av orena, t.ex. oljiga
föremål. För att möta denna olägenhet har man under kriget
fullbordat en variant, som arbetar med ett känselstift med
kontakttryck mot objektet och med spalten i stället mellan
ett fast säte och en ventilkägla på stiftet. Härmed har man
visserligen fått in en friktion mellan stiftet och dess
styrning, men friktionen är obetydlig, och i gengäld har man
fått betydligt ökade förstoringsmöjligheter.

Principiellt åskådliggöres en Solex-mikrometer i fig. 1.
Luft av trycket P från en kompressor tillföres apparaten
genom reduktionsventilen V. Luften inkommer (via
utjämningsmunstycken) i ett centralt rör T, som går ned i
vatten till ett bestämt djup H, i ett betydligt vidare, öppet
kärl. Om därvid reduktionsventilen är så inställd att en
tydlig men lugn luftbubbling genom vattnet höres,
kommer huvudmunstycket G att matas med luft av ett
konstant övertryck H, i vattenpelare mätt. Luften fortsätter
genom en kammare, som avslutas med ett utlopp S
av-diametern d. Utloppet kan enligt ovan vara utformat på
tre olika sätt, nämligen som

Föredrag i avd. Mekanik den 8 april 1947.
h g s

v
_R

r

Fig. 2. Mikrometerns karakteristika: manometerutslag i
bråkdel av maximalutslaget som funktion av
förhållandet mellan de verksamma areorna vid utlopp och inlopp.

enbart ett munstycke eller en klen borrning, som skall
mätas, eller

ett mätmunstycke med sin mynningsyta på avståndet l
från mätobjektet eller

en mätventil, vars tallrik genom spindelns kontakt med
mätobjektet lyfts höjden l från sätet.

Ju kraftigare strypning luften i utloppet utsättes för,
desto större övertryck h finner man i kammaren medelst
den till kammaren anslutna vattenmanometern.

Den fysikaliska grundekvationen för instrumentet är lätt att
uppställa, om man nöjer sig med en approximativ form. Vi
låter G och S även beteckna trängsta sektionsareorna hos
inloppet och utloppet till kammaren. I första fallet ovan är

alltsa S — ——, i de övriga fallen S<— n d l. Lufthastigheter-

na i inlopp och utlopp får heta vq och v$, tätheterna Qg
och Qs och kontraktionskoefficienterna för luftstrålen «G
och Då fortvarighetstillstånd inträtt, passerar samma
luftvikt per tidsenhet inlopp och utlopp, vilket ger

g mg »g qg = $ ms"sqs (1)

Då vidare tryckfallen är små i förhållande till
absoluttrycken (max. l/a> för verkstadsinstrument), kan vi räkna
med förlustfri strömning för båda strypställena.
Tryckfallen H — h och h blir, omräknade till luftpelare och med
Q som beteckning för manometervattnets täthet, [H — h)

q q

— ocn Lägesenergin hos en viktsenhet luft på resp.

höjd omvandlas alltså i mot hastigheten v q resp. v$
svarande rörelseenergi, dvs.

och



. Q V’S

9 h— = —
Qs 2

(2)

(3)

vg

Divideras (2) med (3) och införes i kvoten ––- ur (1) er-

VS

hålles

h—h = i ms sv qs

h \/"GW QG ( )

Vi tillåter oss ytterligare att i (4) sätta Qs = Qg> då
absoluttrycken och absoluta temperaturerna är tämligen lika på
båda ställena. Härmed blir

1

Fig. J. Principskiss för
Solexmikromeier.

1 +

[ms sy
\mgG)

(5

Delta i fig. 2 grafiskt återgivna samband vill vi stude-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0797.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free