- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
793

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 25 oktober 1947 - Medel mot svampbildning i gagnvirke, av Folke Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 oktober i 9 Al

793

Medel mot svampbildning i gagnvirke

Ingenjör Folke Larsson, Stockholm

Tillgången på virke har hittills varit så god, att
vi i Sverige ej ha lagt ner samma intresse på
att höja virkets livslängd som på vissa håll
utomlands. Så vitt man nu kan bedöma, komma
emellertid våra skogar att i allt mindre utsträckning
producera timmer av de dimensioner, som
erfordras för grövre träkonstruktioner. Denna
minskade tillgång på timmer kommer sannolikt att
medföra så liöga priser, att konservering i framtiden
blir ekonomiskt fördelaktig, även inom sådana
områden där detta hittills icke varit lönande.

Möjligheterna att utvälja det bästa virket för de
mest påfrestande ändamålen minska även när
tillgången blir mindre. De hundratals år gamla
trähus, som ännu finnas bevarade, ha ej
uppförts av konserverat virke, men så har också stor
omsorg nedlagts på valet av virke. Träets
hållbarhet varierar nämligen inom vida gränser
beroende på växtplats, tidpunkt för fällning o.s.v.
Alla träslag äro ej heller lika mottagliga för
angrepp. Ek angripes sålunda ej lika lätt av
svampar som t.ex. gran och furu, vilka i sin tur äro
överlägsna vissa lösare lövträsorter. Även i samma
stock varierar beständigheten avsevärt. Splintved
angripes sålunda mycket lättare än kärnved av
parasitsvampar. De i praktiken mest
förekommande träslagen, furu och gran, äro i detta
avseende relativt likvärdiga.

Träkonservering är ett område, som i mycket
hög grad har varit föremål för uppfinnarnas
intresse. Sålunda torde betydligt över 2 000 patent
finnas på detta område och man får därför lätt
den uppfattningen, att de metoder, som nu
till-lämpas, äro tekniskt och ekonomiskt fulländade
vid det här laget. På grund av att endast
praktiska prov äro utslagsgivande dröjer det
emellertid 20—30 år, innan värdet hos en ny metod kan
bedömas, och under denna tid hinna nya
uppfinningar se dagens ljus. Utvecklingen kommer
säkert att gå vidare på detta område, och det
saknas ej olösta uppgifter för uppfinnarnas fantasi.

Den största förödelsen torde i vårt land
förorsakas av rötsvamparna1, varvid hussvampen
(Me-rulius lacrymans) och källarsvampen (Coniphora
cerebella) äro de vanligaste. Den förra härjar
företrädesvis inomhus och den senare såväl
inom-som utomhus. När man i praktiken talar om att
"impregnera virke mot röta", avser man åtgärder
i syfte att förhindra svampangrepp.

G74.048

De vanligast förekommande insekterna2 äro
hus-bocken (Callidium bajulum), som förekommer
såväl utom- som inomhus, och trägnagaren
(Ano-bium pertinax), vilken oftast påträffas inomhus.
Virke, som legat i vatten längre tid, angripes av
skeppsmasken (Teredo navalis). Farligast av
dessa är husbocken, som varit känd och fruktad i
långa tider. De skador som denna insekt vållat
på gamla byggnader underskattades ofta, därför
att dessa voro så kraftigt dimensionerade, att risk
för byggnadens totala förstöring ej förelåg även
om angreppen voro betydande. Tack vare det
intensiva forskningsarbete, som nedlagts, kan man
numera stoppa husbockens härjningar.

I det följande kommer att lämnas en kort
översikt över betingelser för svampangrepp ocli olika
bestrykningsmedel och därefter en redogörelse
fölen nu slutförd undersökning av olika
bestrykningsmedel verkan på små trästolpar.
Litteraturen på området3 är annars rikhaltig och det är
därför ej någon svårighet för den intresserade
att tränga djupare in i dessa spörsmål.

Svamparnas livsbetingelser

Ganska belysande är att en staketstolpe oftast
går av vid jordytan. Detta kan ej vara en
tillfällighet, utan betingelserna för svampangrepp
måste där vara större än på andra ställen av
stolpen. Djupt nere i jorden kunna svamparna
ej existera och uppe i luften dö de, när sol ocli
luft torka ut virket.

Fuktighetens betydelse för svamparnas
utveckling belyses bäst med några exempel. Den så
vanliga blånadssvampen, som växer snabbt vid
100 % relativ fukt, kan vid 96,5 % ej utveckla sig
och kan ej existera vid 92,4 %. Källarsvamp och
hussvamp4, som även utvecklas kraftigt vid 100 %,
ha redan vid 96,5 % förlorat en stor del av sin
växtkraft. Hussvampen har dock förmåga att
själv sörja för sitt fuktbehov1 genom nedbrytning
av cellulosamolekylerna i kol, koldioxid och
vatten. Fuktproblemet i byggnader5 har på senare
tid ägnats berättigad uppmärksamhet från
forskarnas sida.

Svampar äro även känsliga för temperaturer
och för varje art gäller ett visst gynnsamt
temperaturintervall med ganska snäva gränser. Har
utvecklingen väl kommit i gång, kunna de dock
uthärda och även utvecklas i åtminstone betyd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0805.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free