- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
797

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 25 oktober 1947 - Svenska kalksorter, av J Arvid Hedvall - Temperatureffekter i hårdnande betong, av K E Källerö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

// oktober 1947

797

Svenska kalksorter, av Tör H Hagerman. IVA Handl
191, Stockholm 1946. 114 s., 43 fig., 1 karta. 10 kr.

Att bygga har alltid varit bland det allra viktigaste av
mänskligt göra. Det är ej endast anfallskrigsmetodikens
eviga kulturefterblivenhet, som kommit hus att rämna
eller en gång blomstrande kultursamhällen att som i
Assurs och Babels land sticka upp som knappt skönjbara
kullar. Bristande kunskap om material och teknik har
också hjälpt till, i forna tider och ännu i dag.
Husbyggandet har alltid varit för lätt och för svårt. Det är med det
som med politiken. Vem som helst tror sig om att hoppa
på gebitet.

Både tekniken och råvarorna är vid husbygge av den
art, att relativt goda resultat har kunnat erhållas utan
hög kvalitet varken i det ena eller andra avseendet. Men
modern tid reser belt andra krav både med hänsyn till
hållfasthet och klimatisk beständighet än fordomdags.

Mycket har förbättrats, men fortfarande är åtskilligt att
önska beträffande samarbetet mellan arkitekten och
byggmästaren och ej mindre rörande materialkännedom hos
murare och kontrollanter. Framställning av tegel och
kalkbruk hör till det äldsta vi känner av kemiskt betonad
produktion, men man kan än i dag ej säga att man helt
behärskar sambandet mellan å ena sidan lerans och
kalkstenens kvalitet och bränningens art och å den andra
teglets eller kalkens egenskaper. Bränningen är ej en så enkel
eller för råmateriaiart, bränningssätt och efterbehandling
så okänslig process, som man länge trott. Det hör till de
mycket glädjande dragen i den nu enormt förbättrade
svenska tekniska forskningen, att denna till behandling
upptagit även dessa uråldriga och skenbart enkla problem
till behandling. Då det gäller sådana råmaterial, som är sä
lokalt betonade och oftast endast genom små men icke
desto mindre betydelsefulla variationer i sammansättning
avviker från varandra som lera, kalksten och sand, så är
varje inlån av utländska forskningsresultat meningslöst.
Detta har i Sverige mycket sent blivit klart för
vederbörande. Referenten började predika dylikt för över trettio
år sedan, men det var i början ett skäligen lomhört
auditorium.

Då nu förf. i sitt arbete om svenska kalksorter givit en
översikt över våra kalkstensförekomster, deras geologiska
och mineralkemiska olikheter och därav följande olika
uppförande eller krav vid bränningen samt kvaliteten och
provningsmetoderna för användbarheten av den
framställda kalken, kan man lugnt påstå, att ett mycket
nyttigt arbete sett dagen.

Det första kapitlet handlar om den brända kalkens
användningsområden och framför allt om
byggnadsindustrins krav på och framställning av kalkbruk. Därefter
följer en petrografisk-geologisk orientering över svenska
kalkstensförekomster och deras olikheter med hänsyn till
bildningssätt och kemisk sammansättning.

Kapitel 3 handlar om bränningens kemi och tekniska
utförande, varvid också göres förståeligt, varför olika
kalkstenar kan kräva olika bränningsbetingelser. Begreppet
dödbränning omnämnes både i sitt
teoretisk-kristallogra-fiska sammanhang och med hänsyn till genom reaktioner
under bränningen bildade skyddsskikt. Även detta kapitel
besitter ett intresse, som ingalunda är begränsat endast till
framställningen av god bränd kalk för vanligt kalkbruk
Producenter av cement, kalksandsten och gasbetong kan
här finna uppgifter eller litteraturanvisningar av intresse.
Olika ugnstypers för- och nackdelar — även med hänsyn
till bränsleekonomiska faktorer — ägnas ett betydande
utrymme, vars innehåll bör läsas och vara välkommet.
Det synes mig särskilt värt att framhålla, att förf. här
påpekat vikten av bättre kontroll över de faktorer, som är
av betydelse, t.ex. kalkstenens styckestorlek och tid och
temperatur för bränningen. Det är ett för dylika urgamla
tekniska metoder än i dag kännetecknande drag, att man
arbetar utan tillräcklig kontroll av varje enskild faktor.
Ofta äventyras resultatet därigenom, att man ej ändrar på

en utan på flera faktorer samtidigt, varvid det naturligtvis
är omöjligt att erhålla en entydig bild av resultatet.

Med kapitel 4 och 5 är förf. inne på vad som från början
var anledningen till detta arbetes tillkomst, nämligen en
översikt och kritisk granskning av de kemiska metoder,
som användes för provning av byggnadskalk. Här, liksom
i kapitel 6, som handlar om släckningsrester, uppträdande
som onyttiga eller skadliga beståndsdelar i kalken, visas
klart, att resultatet av den i och för sig enkla reaktionen
vid släckning av bränd kalk kan vara mycket känsligt för
det starkt varierbara — och ofta nog också starkt
varierade — sätt på vilket släckningen utföres. För var och
en, som känner de fasta ämnenas utpräglade
reaktionsindividualitet och reaktionsförloppens och därmed
omsättningsproduktens beroende av strukturfaktorer, kontaktyta,
föroreningsart och -grad, är detta självklart men ännu
långt ifrån allmänt insett.

Kapitel 7 ägnas åt studiet av särskilt en av dylika
om-sättningsinverkande faktorer, nämligen kalkens
kornstorlek och dess inflytande på kalkdegens egenskaper. I detta
sammanhang tas naturligtvis också upp klumpbildningen
och dess undvikande, ett problem, som i praktiken ägnats
och ännu ofta ägnas allt för liten uppmärksamhet.
Måhända kan det i detta sammanhang vara av intresse att
nämna, alt vi på Silikatforskningsinstitutet i Göteborg för
närvarande sysslar med fuktighetens inverkan på
klumpbildning vid siktning av silikatkemiska och andra
råmaterial.

Men murbrukets användbarhet vilar ej endast på kemiska
provningar. Kapitel 8 handlar om de ytterligt viktiga
egenskaperna brukets mekaniska hållfasthet och dess
vidhäftningsförmåga till olika murmaterial. Beroendet av de
senares vattenupptagningsförmåga och brukets
avvattnings-grad framhålles och redogörelse lämnas för utförda
försök. Det gamla problemet om sandkvalitetens inflytande
ventileras på nytt och normer diskuteras. Det är för all
byggnadsverksamhet fundamentala men långt ifrån
tillräckligt beaktade och kända eller sorgfälligt kontrollerade
förhållanden, som här belyses.

Man kan säga om detta arbete, liksom om många andra,
att det kanske finns brister i proportionering av
materialet, som framlägges. Vad som legat förf. närmast har
måhända här och där blivit onödigt detaljerat under det
att andra områden — jag tänker närmast på reaktionerna
vid bränningen — blivit ofullständigt eller med hänsyn till
vad som medtagits en smula arbiträrt. Men detta är
småsaker i jämförelse med den obestridliga nyttan av detta
arbete, en nytta, som säkerligen i högsta grad skulle öka,
om förf. ville göra sig besväret att skriva en liten för
byggare och murare utan vetenskapliga förkunskaper
anpassad bok. .lag är övertygad om, att en sådan skulle effektivt
bidra till minskandet av de skäligen onödiga skadegörelser
på hus, som består i det ännu alltför vanliga slarvet med
kalkbrukets kvalitet och påläggning. J Arvid Hedvall

Temperatiireffekter i hårdnande betong;
undersökning av några faktorer, som påverkar sprickbildningen i
grövre konstruktioner; jämförelse mellan två svenska
cement, av Bertil Löfquist, Tekn. Medd.,
Vattenfallsstyr. serie B nr 22. Stockholm 1946. 195 s., 135 fig. 6 kr.

Efter inledningen uppräknas olika slags sprickor, deras
uppkomstsätt och motåtgärder. Härefter övergår förf. till
att närmare behandla temperatursprickorna, som uppdelas
i två grupper, ytsprickor och genomgående sprickor.
Yt-sprickorna uppstår vid avkylning av de yttre
betongpar-tierna, och enligt angivna spänningsdiagram är tendensen
till sådan sprickbildning större vid grövre konstruktioner
än vid klenare. Vid utjämning av temperaturdifferensen i
betongkonstruktionerna kan sådana sprickor sluta sig,
varför det är olämpligt att försöka täta dem med injektering,
ty i så fall kan sprickorna fortsätta inåt. Genomgående
sprickor uppstår genom att betongens utvidgning och
hopdragning hindras, t.ex. vid gjutfogar och berganslutningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0809.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free