Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 1 november 1947 - Högspänningsledningars egenskaper vid högfrekvensöverföring, av Herbert Elger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 november 1947
809
Högspänningsledningars egenskaper
vid högfrekvensöverföring
Diplomingenjör Herbert Elger, Stockholm
Högfrekvensöverföring på kraftledningar
användes numera i allt större utsträckning för olika
ändamål — telefoni, mätvärdesöverföring,
reläanläggningar m.m. — och i den mån
högfrekvens-kanalernas antal och bredd ökas, ökas även det
erforderliga frekvensutrymmet. För närvarande
utgör det omkring 200 kp/s och torde inom en
icke alltför avlägsen framtid ökas ytterligare.
Med frekvensen tilltar emellertid även
ledningsdämpningen, ett förhållande, som blir särskilt
kännbart vid mycket långa ledningar. Ofta skall
ett mycket brett frekvensband överföras med
minsta möjliga distorsion, varvid dock
dämpningen för en bred överföringskanals olika
frekvenser märkbart varierar.
På uppdrag av Stamlinjedelegationens
Reläkommitté har genomförts några teoretiska
undersökningar och mätningar av dämpningen på
normala 220 kV ledningar. Undersökningarna
skulle i första hand avgöra, under vilka
förutsättningar en fellokaliseringsapparat, ett slags
trådbunden ekoradioapparat enligt ett förslag av
mig, skulle kunna byggas och vilka egenskaper
apparaten skulle komma att få. Härigenom och
även på grund av andra omständigheter blev för
söken i viss mån begränsade.
Avgörande för kraftledningens "godhet" för
högfrekvensöverföring är framför allt
dämpningen och störningsnivån. Dämpningen påverkas
direkt eller indirekt av ledningens homogenitet
(dvs. kostant vågmotstånd utefter hela ledningen,
små stolp- och skruvningsreaktanser m.m.),
re-sistansen, vågmotståndet och avståndet mellan
faslinorna och till jord uttryckt i bråkdelar av
den använda våglängden. Härtill kommer några
mindre viktiga faktorer. Vid
högspänningsföran-de ledning är dessutom både dämpningen och
störnivån beroende av ledningens drifttillstånd
och väderleken. Störnivån är beroende av
vågmotståndet och mottagarens bandbredd samt
yttre faktorer. Försöken lämnade bl.a. det
väntade resultatet, att vid spänningslös ledning
dämpningen påverkas högst obetydligt av
väderleken. Även störnivån ändras i detta fall icke på
långt när så mycket vid dålig väderlek
(nederbörd, dimma eller isbark).
621.315.052.63
Dämpningen ß kan vid högspänningsledningar
i allmänhet endast beräknas med hjälp av
empiriska värden. Den är ett mått på
spänningsfallet resp. effektförbrukningen längs ledningen
och framgår av nedanstående ekvationer;
förutsatt att ledningens längd är
V==Vo6-ßl p — p^ g — 2ßl (1)
eller mera allmänt
Vi R
ß= In — æ — (neper/längdenhet) (2)
v 2 å z0
Av praktiska skäl uttryckes i det följande
dämpningen i N/km. I ekv. (2) är således Vx
spänningen på en godtycklig punkt på ledningen, V2
spänningen på en punkt, som befinner sig 1 km längre
bort från generatorn. Z0 är ledningens
vågmotstånd och det förutsättes att anpassning
föreligger (se nedan). Ledningens totala motstånd —
alltså icke endast en linas motstånd — R insättes
i ohm/km.
Vid de fall som här intresserar är ledningen
ofta elektriskt "oändlig", dvs. den är mycket
längre än våglängden X och dess dämpning ß är
hög. Vid en total dämpning ßl<=2,b N ändras
ingångsimpedansen och -spänningen endast med
- 1 %, om ledningen kortslutes och öppnas i
andra ändan. Ingångsimpedansen blir då lika
med vågmotståndet Z0 och den kan i så fall
Fig. 1. Skruvning i ledning för 220 kV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
