Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 1 november 1947 - Högspänningsledningars egenskaper vid högfrekvensöverföring, av Herbert Elger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>812
TEKNISK TIDSKRIFT
data: faslinornas jordavstånd (medelvärde) 9,7 m,
stolpavstånd ca 200 m, linornas avstånd 7 m; två
symmetriska jordlinor på ett vertikalt avstånd av
2,5 m över faslinorna, total ledningslängd 55 km,
faslinornas diameter 27,7 mm Al, jordlinornas
diameter ca 8 mm järn, A = 7,24 och 5=1,08.
För vågmotståndet erhölls följande värden i
ohm
en faslina mot jord; övriga linor jordade:
beräknat Z0 =ca 400
högfrekvensmätt Z0 = 385 ± 8
lågfrekvensmätt Z0 = 388
två parallellkopplade faslinor mot jord,
tredje-linan jordad:
beräknat Z0 — ca 230
högfrekvensmätt Z0 =295 ± 12
en fas mot jord, övriga linor icke jordade:
beräknat Z0 = 430
fas mot fas beräknat Z0 = ca 700
Ett mätvärde av 480 ohm fas mot fas torde bero
på felmätning. Enär det finns talrika tidigare
mätningar av dämpningsvärden och störnivå för
frekvenser upp till omkring 250 kp/s med och
utan inkopplad högspänning, har i föreliggande
fall mätningarna koncentrerats framför allt på
förhållandena vid högre frekvenser. På grund av
särskilda omständigheter var det icke möjligt att
utföra exakta mätningar av dämpning och
vågmotstånd vid drift fas mot fas — i samband med
den egentliga uppgiften var båda av mindre
intresse — och dessutom erhölls ovanligt höga
störspänningar. Samtliga mätningar genomfördes vid
olika väderlek, nämligen dimma med duggregn,
enbart regn, snöstorm, isbark på ledningen och
klart väder. Marken var ständigt frusen och
snötäckt och därför jordmotståndet relativt högt,
vilket dock var av mindre betydelse för mätningen.
Alla dämpningsmätningar genomfördes
aperiodiskt, dvs. utan resonanskretsar, med speciella
rörvoltmetrar för max. 5 Mp/s och med ett inre
motstånd av 30 Mohm. Störnivån däremot
uppmättes över en resonanskrets med känd
bandbredd och med parallellkopplad rörvoltmeter och
kalibrerad oscillograf med bredbandförstärkare.
Störnivån utgjordes huvudsakligen av
instrålning på ledningen från andra sändare, både
rundradio och annan högfrekvensöverföring på
kraftledningar i närheten. Vid mätningarna erhölls
därför följande onormalt höga värden, vilka är
av speciellt intresse, emedan de kan betraktas som
maximalvärden
100—300 500—600 1 200 6 000 kp/s
14 2 1 0,05 mV
Ovanstående spänningar gäller för en bandbredd
av 1 kp/s men har uppmätts med en bandbredd
mellan 30 och 70 kp/s och omräknats under an-
Fig. 4. Dämpning uppmätt på en normal 220 kV ledning
inom frekvensområdet 250—4 000 kpls (beteckningarna
enligt fig. 4); de streckade kurvdelarna är interpolerade och
kurvorna är "glättade".
tagande, att störnivån är ungefär proportionell
mot roten ur absoluta bandbredden. Vid samtliga
mätningar var ledningen icke
högspänningsfö-rande och alla faslinor jordade över
högfrekvens-drosslar, eller, där detta anges, direkt jordade.
Statiska uppladdningar och inducerade
lågfre-kvensspänningar har därigenom eliminerats.
I fig. 3 visas de oglättade kurvorna med
mätpunkterna, i fig. 4 de glättade kurvorna inkl.
mätvärden vid mycket höga frekvenser och de
interpolerade (streckade) kurvorna inom
rundradioområdet. Kurvans d absoluta värde i fig. 4 är
icke fullt pålitligt, däremot är dess lutning och
förlopp ganska exakt. Linjen "teoretisk lutning"
i fig. 4 anger kurvornas beräknade lutning,
oberoende av deras absoluta värden.
I praktiken kan i allmänhet alla de faslinor
anses vara jordade, som icke är försedda med
hög-frekvensdrosslar i serie och som icke är
fullkomligt frånkopplade. Kurvorna med icke jordade
parallella faslinor är av intresse, bl.a. emedan
man ur dessa och övriga kurvor kan beräkna
jordens inklusive jordlinornas ungefärliga
motstånd, som är av samma storleksordning som en
enkel faslinas motstånd.
Av mycket stort intresse är de absoluta
dämpningsvärdena och deras storlek i förhållande till
den rent teoretiskt beräknade dämpningen,
emedan detta förhållande är ett visst mått på
ledningens inhomogenitet. Det visar sig nämligen,
att den verkliga dämpningen är 50—300 % högre
än den beräknade! Vid frekvenser över ca 300
kp/s ökas dämpningen nästan linjärt med
frekvensen, medan den teoretiskt skulle öka med
kvadratroten. Visserligen är strålningsförlusterna
proportionella mot kvadraten på frekvensen, men
vid en homogen ledning av här ifrågakommande
mått och längd borde de vid frekvenser under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
