Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 1 november 1947 - Erfarenheter av jordslutningskompensering på högspänningsnät, av Sven Lalander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 november 1947
821
Erfarenheter från 70 och 130 kV näten
Dessa båda nät är belägna i södra och mellersta
Sverige med en total ledningslängd på ca 1 350
km för 70 kV nätet och ca 1 100 km för 130 kV
nätet. Antalet åskdagar uppgår i dessa trakter
till 11 per år. Laddningsströmmen utgör i det
förra nätet ca 400 A, och den kompenseras av
fyra petersenspolar på totalt 18 000 kVA. 130 kV
nätets laddningsström är ca 515 A och det
kompenseras av åtta spolar pa totalt 39 000 kVA.
Ledningarna är till större delen trästolpsledningar
utan jordlina och med icke jordade reglar.
Ungefär 3 km närmast stationerna är ledningarna dock
försedda med högt placerade jordlinor
(inledningsskydd). Aktiva restströmmen, exklusive
ko-ronan, uppgår vid vardera nätet till i genomsnitt
ca 15 A.
Av tabellen nedan, som grundar sig på
driftstatistiken 1941—1945, framgår att petersen
-spolarna på 70 och 130 kV systemen eliminerat
25 % av samtliga åskfel och ca 95 % av de
åsk-fel, som utan spolar skulle yttrat sig som
en-fasiga kortslutningar och orsakat
brytarefunk-tion.
Drift- Släckta fel Urkopplade fel Släckta och
spänning totalt enfasiga övriga urkopplade
kV fel
70 42 2 127 171
0,8 2,4 3,2
130 28 2 85 115
0,5 1,5 2,0
Kursiva siffror anger antalet fel per 100 km och år.
Med hjälp av störningsskrivare har konstaterats,
att de två- och trefasiga felen alltid redan från
början haft denna karaktär. Spolarna har alltså
hunnit släcka jordfelsljusbågen, innan den
utvecklar sig till två- eller trefasigt fel.
Enligt släckningsförsök på 70 kV nätet ligger
gränsen för släckverkan vid en restström på ca
15 A vid inomhusisolatorer och ca 30 A vid
häng-isolatorkedjor. I gynnsamma fall kan dock
släckning ske vid betydligt högre restström.
Erfarenheter från 200 kV nätet
Det svenska 200 kV nätet sträcker sig över en
stor del av landet. Man kan för de norra och
mellersta delarna räkna med 8 och för den södra
delen med 11 åskdagar per år. Ledningarna
utgöres av både järnstolpsledningar och
trästolpsledningar. De är genomgående försedda med
jordlinor, men dessa är i vissa fall högt
placerade, medan de i andra fall ligger direkt på regeln.
Den totala ledningslängden (i km) har successivt
vuxit enligt nedanstående
1937 1939 1941 1943 1945 1947
494 944 1 207 1 553 2 312 2 466
Driftstörningsstatistiken visar, att ungefär
hälften av åskfelen är enfasiga, som alltså petersen-
spolarna kan eliminera. Totala antalet åskfel
under perioden 1936—1946 var 116.
Under den första utbyggnadsperioden 1936—
1941 hade nätet relativt liten utsträckning och
härigenom låg aktiv restström. Spolarna släckte
under denna tid 90 % av samtliga enfasiga
åskfel. Den aktiva restströmmen uppskattas under
denna period till ca 20—70 A. Under sommaren
1942 drevs nätet av vissa orsaker direkt jordat.
Då inträffade 8 enfasiga åskfel, som samtliga
föranledde brytarefunktion men som alltså
troligen släckts, om nätet varit kompenserat. Under
år 1943—1944 började svårigheter uppträda med
släckningen. Endast 50 % av de 16 enfasiga
åskfelen släcktes och flertalet först efter 1—2 s. Den
aktiva restströmmen antas under denna tid ha
uppgått till ca 200 A, bl.a. på grund av olämplig
spolplacering. Under 1945 hade vissa
omflyttningar av spolarna företagits, varjämte
regelbunden kontroll av avstämningen införts. Detta
avspeglas i det förhållandet att 75 % av de 12 en
fasiga åskfelen släcktes. Aktiva restströmmen
beräknas i dessa fall ha uppgått till 120—150 A,
medan den vid de misslyckade släckningarna
beräknats ha utgjort ca 150 A. Till 1946 företogs
ytterligare omplaceringar av spolarna, så att nu
den teoretiskt fördelaktigaste placeringen
uppnåddes. Under 1946 och sommaren 1947 släcktes
80 % av de 12 enfasiga jordfelen. Aktiva
restströmmen, exklusive korona, uppmättes till ca
80 A.
Erfarenheterna från 200 kV nätet tyder på att
jordslutningskompensering är möjlig att
genomföra med gott resultat även för ett dylikt
högspänt och vidsträckt nät. Regelbundna
avstäm-ningsmätningar måste dock företas, och hänsyn
får även tas till så gott som samtliga de ovan
angivna faktorer, vilka komplicerar handhavandet
av kompenseringen.
Slutsatser
Med ledning av de erfarenheter, som erhållits av
jordslutningskompenseringen, kan följande
slutsatser dras.
Petersenspolen reducerar effektivt antalet
ur-kopplingar i högspänningsnäten. Således
elimineras vid svenska nät för 20—200 kV driftspänning
praktiskt taget alla urkopplingar för enfasiga
åskfel. Antalet eliminerade fel i förhållande till
samtliga åskfel varierar för de svenska näten
med sina övervägande trästolpsledningar mellan
25 och 75 % beroende på driftspänningen.
På 20—40 kV näten kompletterar petersenspolen
och den automatiska snabbåterinkopplingen
varandra, så att en stor del av de fel, som icke kan
släckas av spolarna, elimineras genom
snabb-återinkoppling.
På vidsträckta nät för hög driftspänning,
särskilt 200 kV nät, måste särskilda regler iakttas
beträffande petersenspolarnas placering m.m. för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
