Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 8 november 1947 - Kemisk-industriell forskning i Norden, av Ragnar Winbladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 november 19A7
831
avdelning för försök i halvstor skala, ett
konstruktionskontor och en avdelning för fabriker
och fabrikationer under igångsättning. Däremot
ligga driftanalyser och varukontroll utanför
forskningsavdelningen. Forskningsavdelningens
uppgift är att föra ett visst uppslag fram till en
industriell fabrikation, som löper
tillfredsställande. Inom forskningsavdelningen inordnas alltså
alla de organ, som skola samarbeta för att få fram
en kemisk nyproduktion. Åtminstone i ett fall har
man försökt sig på ett kollektivt
forskningslaboratorium, varvid några kemiska industrier med
olika verksamhetsområden gemensamt driva ett
välutrustat institut, som företrädesvis sysslar med
industristruella forskningsproblem på längre sikt.
För lösandet av problem, som hänga nära
samman med den pågående produktionen, har varje
företag dessutom ett eget industrilaboratorium.
Forskare böra entusiasmeras
I Norden finns alltså redan nu en aktningsvärd
kemisk-industriell forskningsapparat, som
befinner sig i stadig tillväxt. Det har offrats mycket
pengar och mycken möda för att få fram denna
ram för forskningsarbetet. Men det viktigaste av
allt är väl "den levande kraften", som driver
denna organisation, nämligen de inom den
kemiska industrin arbetande forskarna. Tyvärr har
det dröjt länge innan dessa rönt berättigad
uppskattning inom det industriföretag där de arbetat.
Ingenjörerna ha betraktat laboratoriet som en
nödvändig språngbräda ut i driften, som det
gällde att avverka så snabbt som möjligt, och de
akademiker, som arbetade på laboratoriet,
betraktades av det övriga industrifolket som
verklighetsfrämmande, för produktionen ganska
onyttiga varelser. Härutinnan har skett en avsevärd
bättring i synnerhet under sista kriget, då över
huvud taget förståelsen mellan akademiker och
tekniker blivit på ett glädjande sätt fördjupad
och sympatisk. Industrin betalar sina forskare
ordentligt och någorlunda i paritet med männen
i driften, och man söker tillmötesgå dem med
tekniska hjälpmedel så långt som möjligt. Ännu
finns dock kanske anledning att önska ytterligare
en stegring av det anseende, som forskaren
till-mätes inom industriföretaget. Jag skulle för min
del vilja hoppas på, att man får upp ögonen för
industriforskarens betydelse på samma sätt som
man under de senaste 5 à 6 årens varuknapphet
fått upp ögonen för inköpschefens oerhörda
betydelse för företaget. Industriforskaren arbetar
ingalunda endast för sin lön och är nöjd och glad
om denna är tillräckligt stor. Han stimuleras i sitt
arbete också av ett berättigat anseende och en
berättigad industriell ställning. Men det är därjämte
en annan sak, som skulle öka industriforskarens
trivsel och arbetsglädje, men detta ligger
utanför industrins domvärjo. Jag tänker nämligen på
önskemålet för industrins forskare att få sina
forskningsresultat användbara som meriter för
akademiska examina, speciellt då licentiatexamen.
Jag vet, att detta problem ligger under debatt och
i viss mån också är under utredning i Sverige,
och vill hoppas att, ehuru det är en mycket
hårdknäckt fråga, den skall kunna lösas på ett sätt,
som ger industriforskaren en viss akademisk lön
för mödan, utan att universitetens och
högskolornas av oss alla så uppskattade traditioner få
några allvarligare rubbningar. I varje fall ligger
det i alla våra länders intresse, att de forskare,
som arbeta på att föra vår industri framåt, får så
stor entusiasm för sitt arbete som möjligt.
De kemisk-industriella arbetsområdena
i Nordens länder
För att så konstatera i stort vilka
kemisk-industriella arbetsområden som karakterisera våra
fyra nordiska länder låta vi dem nu hastigast
passera revy. Jag inskränker mig hela tiden
endast till de karga och kala huvudlinjerna.
Danmark är ett slättland med jordbruk som
huvudnäring, och några industriella råvaror
förutom de med jorden nära förbundna kalkstenen
och lerorna finnas knappast. Den dominerande
industriella forskningen rör sig därför på
jordbrukets området — man får väl betrakta
jordbruket, som det bedrives i våra dagar, i viss mån
som en industri. Danmarks rika avkastning av
lantbruksprodukter är till stor del ett resultat av det
senaste halvseklets forskningsarbete. Landet har
därför också sedan länge varit en av Europas
förnämsta livsmedelsleverantörer. Ej mindre än 75 %
av Danmarks export utgjordes av
lantbruksprodukter året före kriget, och som jämförelse kan
nämnas att för Sveriges vidkommande
motsvarande andel endast var 8 % samma år.
Industrier, som framställa kemiska produkter
för lantbruket eller som arbeta med dess alster som
råvara, blomstra givetvis i Danmark. Hit höra
gödningsmedelsindustrin, jäsningsindustrin,
sockerindustrin samt olika livsmedelsindustrier. På basis
av lerorna och kalkstenen har man i Danmark
med industriforskningens hjälp skapat fram
världsbekanta tillverkningar och
tillverkningsmetoder för cement och keramiska alster. Då den
rent kemiska industrin som nämnts är nästan helt
i avsaknad av inhemska råvaror har man sedan
förra världskriget inriktat industrins kemiska
forskning på högsta möjliga förädling av
importerade råvaror. Det är därför ganska naturligt,
att t.ex. en sådan finkemikalieindustri som
läkemedelsindustrin är väl utvecklad och kraftigt
framstegsbetonad i Danmark. Likaledes torde
landets färg- och fernissindustri stå i främsta ledet
i Norden.
Ur kemisk-industriell forskningssynpunkt inta
de danska bryggerierna en märkesställning. Alla
veta vi, hur medel från Carlsbergsfonden under
decennier befrämjat kemisk forskning, vilken se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
