Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 6 december 1947 - Särdrag hos den elektroniska standardiseringen, av Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 december 19 Al
913
Detalj standardisering
Finnes då icke någon elektroteknisk standard
i den mera populära betydelsen av standardserier
nxed i detalj fixerade data och eventuellt även
dimensioner? Jo, otvivelaktigt! Sålunda innehåller
de flesta normhäften utöver de rena
bestämmelserna rekommenderade standardvärden för olika
storheter, i viss utsträckning till och med
gemensamt normerade för olika fabrikat. Där
kombinationerna av olika egenskaper blivit för många,
har man även i viss utsträckning valt ut dem
som kunnat väntas bli mest gångbara. Enstaka
element som lämpat sig därför, t.ex.
ledningsiso-latorer, ha även blivit i detalj
måttstandardisera-de. Ett synnerligen förtjänstfullt
standardiseringsarbete inom radioområdet utfördes under
krigsåren, då avspärrningen tvang Sverige att hastigt
igångsätta inhemsk tillverkning av mycket som
dessförinnan endast importerats.
Slutligen må som en vacker framgång för
standardiseringstanken nämnas det arbete som utförts
av Semko, formellt vid sidan av, men i intimt
samarbete med SEK. Detta arbete, som helt
inriktade sig på skydd för den stora allmänheten
mot person- och brandfara, torde från början i
mycket ringa grad ha haft standardisering i
åtanke. Det visade sig emellertid mycket snart, att
detaljstandardiseringen var det förnämsta
medlet till kvalitetshöjning, och den egendomliga
situationen har alltså uppstått att denna gren nått
längre i detaljstandardisering än någon annan
inom elektrotekniken. Vid flyttning inom Sverige
kan man visserligen ännu riskera att nödgas byta
spänning eller strömart men däremot vara
tämligen säker på att bruksföremål i övrigt och
särskilt till de flyttbara föremålen hörande
stickproppar passa överallt, medan det däremot sagts
mig av en standardiseringsman i ett stort, högt
industrialiserat land, att förhållandena där
alltjämt är sådana att icke ens i samma våning
stickproppar och vägguttag med säkerhet passa ihop.
Standardiseringen måste även taga sikte på den
kundkrets som kan väntas använda de
standardiserade föremålen. Den ena ytterligheten utgöres
här av den rena definitionsnormering som tar
sikte på en sakkunnig kundkrets med full
förmåga att bedöma sina egna behov och att avväga
dessa mot kostnaderna för deras uppfyllande.
Den andra ytterligheten utgöres av den stora
allmänheten med ingen eller ytterst ringa
sakkunskap, för vars skull man måste gå ojämförligt
mycket längre för att säkerställa ett fabrikat, som
tillfredsställer marknadens önskemål. Så t.ex.
uppställer Semko detaljerade fordringar på den
brytförmåga och manöverförmåga som en
installationsströmbrytare skall ha för att kunna anses
tillfredsställande i våra belysningsnät, medan
SEK:s normer för stora strömbrytare nöjer sig
med att definiera brytförmågan, normera sättet
för dess fastställande samt i förenklingssyfte re-
kommendera en serie standardvärden på denna
storhet. Mellan dessa ytterligheter finnes dock
en mängd övergångsformer, och avvägningen får
i varje särskilt fall ske med hänsyn till dels den
sakkunskap man anser sig kunna förutsätta, dels
föreliggande behov av variationsmöjligheter.
Den bild jag försökt ge av den elektrotekniska
standardiseringen sådan den ser ut i dag avviker
rätt mycket från vad man populärt brukar kalla
standardisering. Vid försök att gissa någonting
om framtiden står man uppenbarligen på
betydligt lösare mark. I den mån tekniken stabiliserar
sig, är det väl att vänta att en
detaljstandardisering i ordets mera populära betydelse skall
kunna verkställas i ökad omfattning till hjälp för
både förbrukare och tillverkare och utan att den
ständigt fortgående utvecklingen därigenom skall
behöva hämmas. En förskjutning av arbetet i
denna riktning innebär endast en logisk utveckling.
Jag anser mig emellertid böra varna för allt för
stora förhoppningar både om möjligheterna till
och fördelarna med en dylik populär
standarise-ring. Elektroteknikens användning är så rikt
differentierad och önskemålen så varierande att
standardiseringen alltför lätt kan leda till
otillfredsställande tillgodoseende även av fullt legitima
önskemål. Minskningen av lagerhållning och
tillverkningsprogram till skydd för tillverkaren och
säljaren är för dessa alltid önskvärd. Den är
emellertid legitim endast om man med det mindre
antalet typer praktiskt taget lika väl kan
tillgodose marknadens behov men blir självisk, om
tjänaren, dvs. i detta fall tillverkaren och
försäljaren, därmed för egen bekvämlighet nekar att
tillgodose marknadens önskemål. De stora siffrorna
kan lätt bli missvisande, och det skulle icke vara
svårt för mig att draga fram exempel på skadliga
verkningar av en alltför långt gående strävan att
minska typantalet eller hur en en gång fastställd
standard som får bestå för länge, lätt leder till
förlorade marknader till förmån för mera smidigt
arbetande konkurrenter. Inom elektrotekniken,
kanske mer än något annat tekniskt område, är
standardisering ett vidsträckt begrepp, som
icke endast omfattar fastställande av
dimensioner. Härtill kommer ytterligare att elindustrins
starkt internationella inriktning, som visserligen
för stunden icke är så tydligt märkbar men
säkerligen snabbt kommer igen om världen åter en
gång får ett förnuftigt utseende, gör att mycken
detaljstandardisering blir till föga nytta, om den
icke samtidigt blir internationell. Elektrotekniken
kommer därför med säkerhet alltid att ha ett
utomordentligt stort intresse av det internationella
standardiseringsarbetet. Den säkraste garantin för
ett fortsatt framgångsrikt resultat och en
lämplig avvägning mellan olika synpunkter är
säkerligen den fria samverkan mellan myndigheter,
tillverkare och förbrukare som hittills ägt rum
på ett, jag vågar påstå det, mönstergillt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
