- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
919

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 december 19 Al

919

Till denna äro för närvarande följande länder anslutna,
ordningsföljden tagen efter storleken av deras årsavgifter:
USA, Frankrike, Storbritannien, Ryssland, Italien, Kanada,
Indien, Sverige, Belgien, Tjeckoslovakiet, Holland, Polen,
Schweiz, Danmark, Norge och Portugal. Man får räkna
med att ytterligare en del länder komma med så snart
de fått sina politiska förhållanden ordnade. IEC har på
sitt program standardisering av praktiskt taget allt som
rör starkströmsindustrin. Den arbetar för närvarande med
ett trettiotal specialkommittéer. I varje anslutet land
handhas arbetet av en nationalkommitté, som i Sverige är
Svenska Elektriska Kommissionen (SEK), med en
särskild sektion för det internationella
standardiseringsarbetet. Anmärkningsvärt är emellertid, att IEC först
tämligen nyligen visat intresse för installationsmateriel.
Kommittén för detta område har nummer 28. Den tillsattes
strax före senaste krigsutbrottet och har ännu icke på
allvar kommit i gång med sitt arbete.

Att IEC icke tidigare tagit upp standardisering av
installationsmateriel på sitt program får nog tillskrivas det
förhållandet, att möjligheten att komma till positiva resultat
äro små av skäl, som här anförts om skillnaden mellan
amerikansk och europeisk praxis. Att man emellertid
likväl givit sig in på saken beror på att vissa
centraleuropeiska länder visat starkt intresse för intereuropeisk
standardisering av installationsmaterielen och för detta
ändamål inrättat en särskild standardiseringsorganisation,
numera benämnd "International Commission for the Ruling
and Checking of Electrical Equipment" (CEE). Denna
organisation bildades år 1926 på initiativ av professor van
Staveren i Holland. Dess mål var, och är alltjämt, att skapa
enighet om de riktlinjer, efter vilka installationsmateriel,
som tillfredsställer berättigade krav på säkerhet och
användbarhet. bör vara konstruerad. Förhållandena på detta
område voro vid organisationens tillkomst mycket
otillfredsställande. Vid krigsutbrottet voro följande länder
representerade: Sverige, Norge, Danmark, Finland,
Tyskland, Österrike, Ungern, Holland, Belgien, Schweiz och
Tjeckoslovakiet. Nyligen har England anmält sin önskan
att genom särskild rapportör följa arbetet inom CEE.
Arbetet är uppdelat på ett tjugotal specialutskott. Det har
av naturliga skäl legat nere under kriget, men har nu åter
tagit fart och alla de deltagande nationerna synas vara
starkt intresserade av att snarast komma till positiva
resultat. Såvitt bekant utgå inga statsanlag till institutionen.
I de anslutna länderna representeras CEE-intresset i
allmänhet av respektive länders elverksföreningar eller de
dem närstående anstalterna för provning av elektrisk
installationsmateriel. I Sverige står sålunda Svenska
Elverks-löreningen som huvudman och Svenska Elektriska
Materielkontrollanstalten är det arbetande och publicerande
organet. SEK har däremot ingen del i denna verksamhet.

Det har i olika sammanhang, inte minst i pressen, gjorts
gällande, att den svenska materielkontrollen i vad den
avser installationsmateriel huvudsakligen skulle ha till
ändamål att skydda den inhemska industrin. Det oriktiga
i detta påstående framgår därav, att
kontrollverksamheten i ganska stor omfattning redan nu är fotad på om
inte internationella normer så dock på normer
gemensamma för ett stort antal centraleuropeiska länder. Att
den icke är det belt och hållet beror givetvis därpå, att
CEE ännu icke på långt när är färdig med sitt
normarbete. Där CEE-normer saknas måste vi arbeta efter rent
inhemska normer. Vid dessas utarbetande delta
visserligen representanter för den svenska industrin, men dessa
ha ingen beslutanderätt. Industrin är visserligen
ekonomiskt intresserad i Semko, men aktiemajoriteten i detta
företag ligger i händerna på institutioner, som får anses
i första hand representera allmänhetens intressen,
nämligen Svenska Elverksföreningen och Svenska
Brandskyddsföreningen. Det är även orimligt att söka göra gällande,
att huvudorganisationen CEE skulle vara starkt påverkat
av industriintressen. Ett av skälet till att CEE kom till

stånd var att man önskade en motvikt mot Tysklands
dominerande inflytande på normområdet. Detta
inflytande kom till uttryck genom VDE-normerna, vilka
tidigare voro grundläggande för installationsmaterielens
utformning i de flesta centraleuropeiska länder. Medan VDE
i stort sett helt behärskades av den tyska elindustrin, är
i CEE industrin icke representerad annat än vid behov av
den sakkunskap, som industrin ställer till förfogande.

Standardiseringen på installationsområdet skiljer sig från
övrig elektrisk standardisering däri, att efterföljandet av
standardiseringsnormerna för installationsmateriel icke är
frivilligt utan i stort sett obligatoriskt. Normerna fastställas
sålunda av Kommerskollegium. Orsaken till detta
förhållande är att installationsmaterielen mer än den elektriska
materielen i övrigt påverkar den allmänna säkerheten.
Gi-vetvis är det normernas obligatoriska karaktär, som gjort
att de utsatts för en mycket hårdare kritik än
standardiseringsnormer i övrigt. Det är ju ganska naturligt, att
materielkontrollen för åtskilliga fabrikanter och importörer
skall kännas som en påle i köttet. Det är om inte annat
otvivelaktigt förenat med åtskillig möda att sätta sig in
i den ganska vidlyftiga litteratur, som materielnormerna
representerar, men de vederhäftiga firmorna äro i
allmänhet belåtna med vår materielkontroll. Var och en som haft
möjlighet att följa materielkontrollens utveckling sedan
dess tillkomst kan intyga, att den gjort oerhörd nytta.

Ehuru SEK endast i jämförelsevis ringa omfattning
intresserat sig för standardisering av installationsmateriel
har den dock utgivit normer på detta område, nämligen
för gummiisolerade ledningar, och man kan ju också räkna
dit jordkablar och radiostörningsskydd. Det har
emellertid ifrågasatts, att alla normer för installationsmateriel
skulle utgivas av SEK. Man skulle därmed vinna den
påtagliga fördelen, att man finge allt normarbete på det
elektriska området under en hatt.

Orsakerna till att man skapade en särskild organisation
för standardiseringen av installationsmateriel torde väl ha
berott dels på att intresset för installationsmaterielen från
början var skäligen ringa inom såväl IEC som SEK, dels
och framför allt på att man inom elverkskretsar både här
i landet och utomlands ansåg, att industriintresset hade
en alltför dominerande ställning inom de nämnda
organisationerna. Detta skäl har emellertid sakligt sett för vårt
land fått minskad betydelse sedan såväl SEK som dess
huvudorganisation SIS i sina fullmäktige fått in
representanter för praktiskt sett alla berörda intressen. Skäl
som tala mot den föreslagna reformen är vidare den
omständigheten, att installationsmaterielnormerna i motsats
till övriga elektrotekniska normer, på grund av att de så
intimt beröra den allmänna säkerheten, fastställas
av-offentlig myndighet. Vidare kan man ju göra gällande, att
det för SEK:s prestige kan vara fördelaktigt att icke ha
något ansvar för installationsmaterielnormerna, vilka på
grund av sin obligatoriska karaktär säkerligen även i
framtiden kommer att vara utsatta för en mer eller
mindre kraftig kritik. Ett visst samarbete existerar mellan de
bägge norminstitutionerna så tillvida som nya förslag till
Semko-normer underställas SEK:s sakkunnignämnder för
yttrande, men det vore nog ganska svårt att överlåta
utgivningen av alla materielnormer på installationsteknikens
område till SEK. Frågan torde vara aktuell i flera länder
och är förtjänt av en utredning även hos oss.

Det har redan nämnts att CEE hittills endast har
färdigställt ett relativt fåtal materialstandard och att man i
övrigt följer av de nationella organisationerna utarbetade
normer. Med hänsyn till att dessa i respektive länder äro
mer eller mindre obligatoriska, kan man förstå, att de
industrier, som önska exportera installationsmateriel,
måste vara ytterst besvärade av den olikhet, som råder
mellan olika länders standard. Kravet på
standardbestämmelser, gemensamma för så många länder som möjligt,
är därför trängande. Nationella normer kunna icke
undvaras, men i den mån de icke äro fotade på internationella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1947/0931.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free