Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 13 december 1947 - Dämpningsförmågan hos stål och legeringar, av I Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
934
TEKNISK TIDSKRIFT
ändrad fram emot 1,32 % C. En annan omgång
undersökningar gick ut på att bestämma, hur
materialdämpningen förhöll sig vid stigande halt av nickel i järn—
nickellegeringar, och vidare på att försöka finna någon
motsvarighet mellan de mekanomagnetiska egenskaperna
och dämpningen. Den påfallande höga dämpningsförmågan
hos ferromagnetiska material har av en del forskare
tillskrivits den magnetostriktiva effekten inom dessa
material, varigenom yttre krafter förorsakar självhämmande
växlingar i den naturliga magnetiseringens riktningar och
i gränserna mellan närliggande områden. Alla
förändringar av magnetiseringen åtföljes av energiförluster på grund
av virvelströmmar, som motverkar förändringarna.
I fig. 3 ser man en heldragen kurva för
dämpningsförmågans variation med nickelhalten i
järn—nickellegeringar vid en spänning av 4,5 kp/mm2. En streckad kurva
anger magnetostriktionens förändring i längdriktningen
vid olika nickelhalter, varvid även negativa värden mellan
81 och 100 % Ni avsatts uppåt. Man ser av diagrammet,
hur dämpningsförmågan står i något slags samband med de
magnetiska egenskaperna.
Även kallbearbetningens betydelse har studerats. Fyra
längder togs ut ur en stång av 0,13 % kolstål. Den första
provades i leveranstillstånd och de andra efter resp. 5, 10
och 25 % kallbearbetning. Det visade sig, att
kallbearbetning åstadkom en minskning av dämpningsförmågan. Den
kraftigaste bearbetningen gav den största sänkningen av
den inre dämpningen, men dämpningsförmågan minskade
ej proportionellt mot den företagna kallbearbetningen.
Det har på sina håll framkastats betänkligheter mot
dämpningsprovning i torsionspendelapparater enligt ovan
med anledning av de lägre värden (dämpningsförmåga
10-3—10-"-), som noterats med andra apparattyper. De
låga värdena har dock erhållits vid förhållanden, som
teoretiskt bör ge dylika resultat. Då det finns intresse för
saken, har nämnda apparat även använts för provning
under spänningsområdet 15—3 kp/mm2, vilket
möjliggjorts tack vare förbättrad teknik. Provning från 3 ned
till 0,08 kp/mm2 spänning har kunnat ske, och fig. 4 visar
resultaten från en sådan undersökning av ett austenitiskl
stål. Ett värde på 0,14 % erhölls vid ca 0,08 kp/mm2.
vilket ej är så lågt som värden erhållna vid andra
undersökningar. Det finns dock ingen antydan på tillplattning
av kurvan och extrapolering synes ge en rät linje genom
utgångspunkten. Ett antal material provades på detta sätt,
men det mest iögonfallande resultatet erhölls med ett
prov på rostfritt stål (14 % Cr, 0,10 % C). Vid föregående
mätningar för 3—8 kp/mm2 spänning antecknades
mycket höga värden, omkring 10 % för alla spänningar. Det
är därvid anmärkningsvärt, att omedelbart under 3 kp/mm2
spänning sjunker dämpningen raskt i stället för att förbli
ungefär konstant. Den faller från ca 0,45 % vid 3 kp/mm2
till ca 0,2 % vid 0,08 kp/mm2.
Dämpningsförmågan vid högre temperaturer har
undersökts bl.a. hos stänger av 0,09 och 0,10 % kolstål, och
resultat meddelas i fig. 5. Även variationer i brottgräns,
sträckgräns, proportionalitetsgräns och förlängning
uppmättes för 0,10 % kolstålet. Det befanns därvid, att
ökningar i dämpningsförmåga i stort motsvaras av sänk-
Fig.
Dämpnings-förmågan hos
auste-nitiskt stål viel låga
spänningar.
Fig. 5.
Temperaturens inverkan på
dämpnings
förmågan hos 0.10 %
kolstål.
Fig. 6.
Dämpnings-förmågans variation vid
Curie-punkter.
ningar i brottgräns, sträckgräns och proportionalitetsgräns
och höjningar i förlängning samt vice versa.
Vid andra högtemperaturundersökningar på nickel,
kobolt och en järn—nickel-(36 %)-legering undersöktes, om
magnetismens försvinnande vid passering uppåt förbi
Curie-punkterna hade inflytande på dämpningsförmågan.
Kobolts Curie-temperatur ligger utanför det
temperaturområde, inom vilket provning företogs, varför endast
växlingarna i magnetisk permeabilitet och utvidgning
noterats, se fig. 5 och 6. Det skönjes inget klart sammanhang
mellan Curie-punkterna och dämpningsförmågan, fastän
såväl järn—nickel-legeringen som rena nickelmetallen
företer låga dämpningskapaciteter vid högre temperaturer än
Curie-punkten i resp. fall. För kobolt uppträder toppen
på kurvan för dämpningsförmågan just efter liknande
spets på permeabilitetskurvan, vilket tyder på att
variationerna står i samband med varandra, fig. 6. Andra
fenomens eventuella sammanhang med dämpningsförmågan
har även studerats, såsom värmebehandlingens betydelse,
kristallstorleken, magnetfält av olika styrka m.m.
Utmattning o.d. i samband med dämpning har också undersökts.
En vidgad kännedom om dämpningsförmågan kan bli till
stor hjälp vid lösningen av många metallurgiska problem
(efter E M a Harvey). / Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
