Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 13 december 1947 - Engelska stålnormer, av I Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 december 1947
935
Engelska stålnormer utgavs under år 1942 och ingick
som en del av ett schema, vilket omfattade även
icke-järnmetaller, såsom koppar, nickel, bly, tenn, zink och
aluminium samt deras legeringar. Magnesium kommer
sannolikt med senare. En förteckning på fjäderstål fanns med
i normerna, liksom även listor för mera speciella ändamål.
I december 1945 utfärdades nya normer, vilka dock ej
väsentligt avviker från de föregående.
I de nya normerna förekommer blott två automatstål,
ett VIA, för hög skärhastighet och mindre påfrestade
detaljer (muttrar, skruvar osv.) och ett annat, V2A, för
något lägre skärhastighet men finare yta och med större
hållfasthet tack vare högre halt av mangan, som bl.a.
binder svavlet till för hållfastheten mindre skadliga sulfider.
Stål, lämpliga för kallbearbetning, har utökats till sex,
avsedda för stänger, ämnen, smiden, plattor, plåt, band, tråd
och rör. Som stänger, ämnen och smiden gäller för dem
(brinellhårdhet 120 max.).
Beteck- Sammansättning Draghåll- För- Bockning
ning % fasthet längning
C Mn S P kp/mm2 % 180°
V2 0,20 0,80 0,06 0,06 30 28 R.= 3/4T
max. max. max. max.
V2A 0,12 0,50 0,05 0,05 28/40 35 Platt
max. max. max. max.
V2A/1 0,08 0,50 0,04 0,04 28/40 35 Platt
max. max. max. max.
V2B 0,08 0,50 0,05 0,05 30/40 30 Platt
0,13 max. max. max.
V2C 0,15 0,40 0,05 0,05 40/50 28 R = 3/4T
0,20 0.60 max. max.
V2D 0,17 0,40 0,05 0,05 — — —
0,25 0,70 max. max.
Det första stålet, V2, är avsett för enklare pressarbeten,
V2A och V2A/1 för besvärligare pressarbeten, behållare
o.d. V2B lämpar sig likaså för svåra pressningar men ger
större hållfasthet åt detaljen, t.ex. i fråga om behållare,
hjulfälgar, ramdelar, nit osv. V2C är mindre lämpligt att
djuppressa men kan ges enkla former i tyngre pressar,
och V2D passar vid 45 kp/mm2 minimihållfasthet till
chassiramar, konsoler och i kallt tillstånd utformade
konstruktionsdetaljer. I normerna har även upptagits andra
kolstålsserier, märkta V3, V4 och V5, av vilka t.ex.
V5A-stålen håller 0,6—0,7 % kol.
Bland legerade stål märkes fyra kol—mangan-stål, V6,
V6A, V7 samt V6B, vilket sistnämnda är en svetskvalitet
med 0,16—0,21 % kol och 0,8—1,2 % mangan. För vissa
svetsade konstruktioner föreskrives ett starkare Mn—Ni—
Mo-stål, V8. Låglegerat Mn—Mo-stål V9A (0,30—0,38 % C)
och V9A/1 (0,25—0,30 % C) samt V9B (med högre
Mo-halt) och V9B (med 0,30—0,50 % Cr) är med på listan.
Andra stål är V9C/1 (0,3—0,35 % C) och V9C/4 (0,27—
0,32 % C), vilka håller 1 % Cr, samt V9D/1 och V9D/2
(0,35—0,4 % C resp. 0,4—0,45 % C), vilka utgör 1 %
Cr-stål med Mo-halt. Tre Ni—Cr—Mo-stål, dvs. V10, VII och
V12, rekommenderas för högt påfrestade
transmissionsdetaljer. Två Ni—Cr-stål, V13 och V13A, är lufthärdande
och användes till kugghjul o.d., för vilka detaljer man
måste undvika kastning under värmebehandlingen. Båda
stålen har halterna 0,26—0,34 % C, 3,9—4,3 % Ni och
1,1—1,4 % Cr, men V13A håller dessutom 0,2—0,4 % Mo.
Stålet V14 (1 % C-—Cr-stål) passar för artiklar, som måste
vara hårda.
Sätthärdningsstålen är nio. Kolhalten ligger under 0,12 %
utom för V16B, vars tvenne modifikationer V16B/1 och
V16B/2 håller 0,20—0,25 resp. 0,23—0,28 %. Stålens
hållfasthet som stångmaterial, ämnen eller smide är med
cementerad och värmebehandlad 28,5 mm rund provstav resp
provstav enligt Izod följande:
Typ Draghåll- 0,2 %- För- Slag-
fasthet grans längning arbete
(Izod)
kp/mm2 kp/mm2 % kpm
V15 ...... ..... 50 35 20 5,5
V15A ..... ..... 63 40 20 5,5
V15AM . . . ..... 63 40 20 4,1
V16 ...... ..... 70 47 18 5,5
V16B ..... ..... 85 63 15 3,5
V17 ...... ..... 70 41 18 5,5
V18 ...... ..... 85/110 70 15 4,9
V18 A ..... ..... 100/125 85 13 4,1
V19 ...... ..... 130 100 12 3,5
Stålen V16A—V18A användes till kugghjul, axlar, drev
o.d. och stålet V19 för precisionskuggväxlar, större
rull-lager etc. Det 2 % Ni—Mo-stålet med högre kolhalt,
V16B, har använts med fördel i stället för ett
sätthärd-ningsstål med 5 % nickel.
Nitrerstålen är sex. Fyra betecknas V20A till V20D, och
de innehåller 0,2—0,25 %; 0,25—0,35 %; 0,35—0,45 % och
0,45—0,55 % C resp. samt samma halter av andra ämnen,
såsom 1,4—1,8 % Cr, 0,10—0,25 % Mo och 0,9—1,3 % Al.
Hårdheten bör uppgå till minst 1 000 Vickersenheter eller
i de fall kärnmaterialets egenskaper är betydelsefullast till
minst 800 Hy. De resterande två stålen, V21A och V21B,
har analysområdet 0,1—0,2 och 0,2—0,3 % C resp.; 2,9—
3,5 % Cr och 0,4—0,7 % Mo samt får en ythårdhet av
mer än 800 Hy.
Som fjäderstål har uttagits bl.a. två kolstål, vilka
oljehärdas och anlöpes: V22A med 0,65—0,85 % C och V22B
med 0,45—0,65 % C. De kan, om det fordras, skiljas åt i
var sina två undertyper V22A/1 och V22A/2 samt V22B/1
och V22B/2. Stålen passar för små fjädrar, klämmor,
fjäderbrickor, kasettfjädrar, magasinsfjädrar osv. För
blad-och vridfjädrar föreskrives kisel—mangan-stål V23 resp.
V23A. Analysen är i båda fallen 0,55—0,65 % C; 1,7—2,1 %
Si och 0,8—1,0 % Mn, men stålet V23A måste vara
särskilt rent från förorenande ämnen och i avsaknad av grov
fiberstruktur, slaggstråk eller anhopningar av silikater och
oxider, vilket framgår bl.a. vid makroetsning. Det är
önskvärt, att varken fosfor- eller svavelhalten överskrider
0,03 %.
För ventiler i förbränningsmotorer har två stål medtagits
i normerna, V24 med 0,4—0,5 % C; 3—3,75 % Si; 3—6 %
Mn och 7,5—9,5 % Cr samt V24A med 0,74—0,84 % C;
1,75—2,25 % Si, 0,2—0,6 % Mn, 1,15—1,65 % Ni och
19,5—20,5 % Cr. Det sista är avsett för ventiler med
särskilt svåra driftförhållanden. V26 är ett höglegerat Ni—
Cr—W-stål, avsett för ventiler, som arbetar vid höga
temperaturer m.m. V27 är 18/8-typen och V28 är 18/2, dvs.
med 18 % Cr och 2 % Ni.
Rostfria kromstål är V25, V25A och V25B med
automatkvaliteterna V25M, V25AM och V25BM samt undersorterna
V25B/1 och V25B/2. Dessa stål håller 12—14 % Cr och
0,18—0,35 % C utom V25B, som har en kolhalt
understigande 0,18 %. För de tre automatstålen uppgår
svavelhalten till högst 0,75 % och Se, Zr, Mo till maximalt 0,6 %
samt bly till 0,35 %; varvid den största sammanlagda
legeringshalten av dessa ämnen är 1 %. Alla dessa stål bjuder
gott motstånd mot korrosion, även i förening med
mekanisk påkänning, såsom då det gäller vattenpumpspindlar,
valsspår osv. V25B/1 användes till turbinskovlar.
Frågor i samband med svetsning behandlas i en särskild
bilaga till normerna. Stål, som härdas genom
kallbearbetning eller värmebehandling, erhåller i regel en lokal
sänkning av hållfastheten m.m. i närheten av svetsen på grund
av upphettningen i fogen, varför man måste beakta detta,
när föremålet formberäknas. Om svetselektroder användes,
ger dessa i regel en svetssträng med avvikande
materialegenskaper. I fråga om svetsbart stål uppstår knappast
någon inskränkning av svetsmöjligheterna på grund av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
