Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 27 december 1947 - Byggnadsarbetet ur entreprenörsynpunkt, av Nils Ranow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 december 19 Al
963
ställaren änger en antagen armeringsmängd och
begärt enhetspris ifall armeringsmängden blir
mindre eller större. Detta system är för närvarande
mycket lämpligt, då armerings järn numera är rätt
dyrbart. Man kan även tänka sig, att
armerings-ritningarna inte bifogats
entreprenadhandlingarna, utan att dessa utarbetas under arbetets gång.
Även i detta fall kan ovan angivna förfarande
med fördel tillämpas.
Byggande på räkning
I dessa tider, då man har stora svårigheter att
anskaffa byggnadsmaterial och därtill licens
kräves för tillåtelsen att använda detta, till och med
förbud mot att använda önskat antal
byggnadsarbetare, har det blivit rätt vanligt att bygga på
räkning. Detta förfarande har nog även
påverkats av det förhållandet, att entreprenörerna
numera, för övrigt sedan krigets första år, i
allmänhet inte önska avlämna fasta entreprenadanbud.
Vanligen reservera sig entreprenörerna såväl för
stegring av arbetslöner som för materialpriser
och transportkostnader. Man reserverar sig
därjämte för kostnadsökningar och försening genom
brist på arbetskraft, förutsedda material och
transportmedel. Då man därtill även reserverar
sig för kostnadsökning och försening, om
entreprenören genom statliga åtgärder hindras i sitt
arbete, är det inte mycket kvar av det
entreprenadkontrakt, som tidigare hårt band en
entreprenör.
Att bygga på räkning är därför rätt vanligt
numera. Givetvis användas olika system av olika
beställare och entreprenörer. Ett vanligt och
mycket sunt system är, att entreprenören
kostnadsberäknar byggnadsarbetet efter de
materialpriser, arbetslöner och övriga kostnader, som äro
gällande vid tiden för avtalets upprättande. Man
får då fram vad man kan kalla självkostnad.
Härpå lägges det procentuella arvode, som
avtals-enligt skall tillkomma entreprenören för hans
administrationsarbete och förtjänst. I detta fall
brukar i självkostnaden inräknas alla kostnader
med undantag för entreprenörens
centraladministration, räntor samt kostnader för
inspekterande personal och därmed samhörande
resekostnader. Sålunda inräknas i självkostnaden all
byggnadsmaterial, arbetslöner,
transportkostnader, förbrukningsartiklar och drivmedel, hyra för
maskiner, platsledning, försäkringar o.d.
Projekterings- eller konstruktionskostnader bruka
inte ingå vare sig i självkostnaden eller i
entreprenörens procentuella pålägg. Detta senare
innefattar i stället kostnaden för entreprenörens
centraladministration, inspekterande personal, resor, risk
o.d. och brukar vanligen variera från 10 till 15 %.
Den lägre procenten vid stora arbeten och den
högre vid mindre. Entreprenören har då att
garantera en viss maximal byggnadskostnad. Om den
totala kostnaden blir lägre än den garanterade delar
beställaren och entreprenör denna besparing på i
förväg överenskommet sätt. Om kostnaden blir
högre än den garanterade är det vanligt att
entreprenören inte får någon procentuell ersättning
på den byggnadskostnad, som överstiger den
garanterade. Dylika avtal kunna givetvis varieras
på många sätt. Sådana avtal grunda sig nog i
allmänhet dels på en förhållandevis fast slutlig
byggnadskostnad samt dels på en viss
förtjänstmöjlighet och kostnadsrisk för båda parter.
Arbetsutförande
Sedan entreprenören erhållit ett
byggnadsuppdrag börjar hans egentliga arbete, nämligen att
avtalsenligt utföra det åtagna byggnadsarbetet.
För att entreprenören då »kall kunna fullgöra sitt
åtagande till beställarens belåtenhet och till
ekonomisk fördel för sig själv fordras i varje fall att
han inte onödigtvis blir hindrad i sitt arbete av
beställaren, andra leverantörer eller andra
entreprenörer. Härutinnan har beställaren en mycket
stor och svår funktion att fylla. Man måste
betänka och omsorgsfullt hålla i minnet, att
entreprenören normalt väntar bästa ekonomiska
vinning när han inte hindras vid utförandet av
åtaget byggnadsarbete. Den inrotade föreställningen
hos beställare och beställarerepresentanter,
nämligen att entreprenörerna tjänar på tilläggs- och
ändringsarbete, är, åtminstone i allmänhet, ett
mycket stort fel.
För att undvika eller avlägsna hinder för
byggnadsentreprenadens normala framåtskridande kan
det fordras mycket ingående och allsidig
byggnadskunskap hos beställarens representant. Han
bör sålunda ha kunskap om allt, som skall ingå
i det färdiga byggnadsverket i sådan grad, att
ingenting blir försummat, samt att allt blir
ordnat och planlagt i så god tid, att byggnadsarbetet
inte onödigtvis försummas eller försenas.
Generellt kan inan nog påstå att bästa resultat och
bästa ekonomiska vinning för såväl beställare
som för entreprenörer erhålles om
byggnadsprojektet av beställaren är så genomtänkt och
planlagt, att inga egentliga ändringar, avdrag eller
till-lägg uppkomma och att de olika entreprenörerna
i minsta möjliga grad hindra varandra. Ur
byggnads- eller utförandesynpunkt måste man även i
dessa materialbristens tider komma ihåg, att det
även är brist på arbetskraft. Denna är för övrigt
även kostbar, 25—40 % av totala
byggnadskostnaden för en normal industribyggnad. Därför är
det inte alltid ekonomiskt att exempelvis spara
järn eller betong på bekostnad av ökade
arbetsprestationer.
Betongkonstruktioner böra vara enkla med släta
och stora ytor. Som projektor eller konstruktör
bör man alltid tänka på, att den blivande
entreprenören ges möjlighet att bekvämt använda vad
som i marknaden finnes tillgängligt till
förbilligande av formkostnaden, såsom formluckor, höj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
