Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 27 december 1947 - Vattenbyggnadsbyrån 1897—1947, av Richard Smedberg - Daedalus, av W S - Fotografisk Årsbok 1948, av sah - »Vi och arbetssäkerheten» - Sten Edholm †, av Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 december 19 Al
967
han finner ett idérikt grepp på saken. Så ock här. Det hade
ju legat nära till hands att meddela en omfattande
redovisning av de 8 400 uppdragen, men han har nöjt sig med
ett fåtal exempel i kapitlen "Från idé till verket" och
"Ur VVB:s acta". De gör ett starkt intryck av vad de
personliga insatserna betytt för vårt lands tekniska
utveckling. Och läsarens fantasi tillgodoses jämväl med sådana
data som att byrån verkat i 30 länder, i mer än 200 städer
och hos 2 000 industrier. Enbart kraftverksförslagen gälla
4 500 000 kW. Av mindre intresse för utomstående är
avsnittet om aktiebolagsförhållandena utom i det avseendet,
att medarbetarna också bör vara aktieägare.
Men framför allt är jubileumsskriften den frie
företagarens höga visa. Det var ett djärvt steg av Richert att i en
tid, då den private ingenjören i vårt fördomsfulla samhälle
före sekelskiftet underskattades, lämna en trygg
kommunaltjänst i Göteborg för att i Stockholm skapa sig en
självständig verksamhet. Sveriges väg- och vattenbyggare
skall alltid med tacksamhet minnas föregångsmannen.
Richard Smedberg
Daedalus, Tekniska Museets årsbok 1917, Stockholm
1947. 140 s., 28 fig. 10 kr.
Denna årgång är årsbokens sjuttonde. I den första
avhandlingen ger professor Gösta Bodeman en historik över
"Klippans superfosfatfabrik 1857—1875". Fabriken var
den första som framställde superfosfat i Sverige och
initiativet till tillverkningen torde ha tagits av grundaren
till det göteborgska handelshuset C Fr. Wærn & Co.
Råmaterialet vid den första tillverkningen var "sockerjord",
benkol och svavelsyra. I uppsatsen "Ljuskänsliga skiktets
historia" har laborator Georg Sjöstedt sammanställt några
viktiga data i fotografiteknikens utveckling framför allt ur
kemisk synpunkt. Professor Arvid Odencrants återger i
"Höganäs och Kullen år 1806" några teknikhistoriskt
värdefulla notiser och teckningar ur en resedagbok, förd av hans
farfarsfar, dåvarande häradshövdingen Thor August
Odencrants under en resa till Skåne sommaren 1806. Uppsatsen
"J E Eriksson" är en biografi över Johan Erik Eriksson
(1838—1883), en bortglömd konstruktör och industriman,
grundare av J E Erikssons Mekaniska Werkstad,
konstruktör av kraftmaskiner och pionjär inom
elektrotekniken. Skildringen av hans liv och verk har sammanställts
av hans dotterson, Rune G:son Kjellander. Bland innehållet
kan vidare nämnas kortare uppsatser om Christopher
Polhems järnväg i Gävle 1776, en samling av inventioner
från 1700-talet, en S-formad ångturbin m.m.
Den typografiska utstyrseln är som vanligt tilltalande och
bildmaterialet gott. W S
Fotografisk Årsbok 1948, redigerad av Lars Wickman.
Nordisk Rotogravyr, Stockholm 1947. 288 s., 126 fig. 8,50 kr.
Årsboken föreligger nu i sin tredje årgång i samma
utmärkta typografiska och bildmässiga utstyrsel som
tidigare. Bland de ur teknisk synpunkt intressanta
uppsatserna märkes en redogörelse för fotografering med
ultrakorta exponeringstider, av Sten Rennerfelt, och en utförlig
handledning för användning av färgfilter vid
svart—vitfotografering, av Arthur Broström. Helmer Bäckström
utreder möjligheterna att öka negativmaterialets känslighet
efter exponeringen, med rätt pessimistiska slutsatser.
Tabelldelen är lika innehållsrik till bristningsgränsen och
lika svår att hitta i som förut. Ny är en, såvitt man kan
se, mycket fullständig och korrekt fotografisk ordlista från
svenska till engelska, franska, tyska och omvänt. sah
"Vi och arbetssäkerheten" är en föredömlig broschyr
utgiven av Sandvikens Jernverks AB, Sandviken, och
av-avsedd att spridas bland företagets arbetare och övriga
personal. Den visar hur verkets säkerhetstjänst är
organiserad, ger praktiska anvisningar för de enskilda
arbetarna samt uppgifter om hur olycksfallsvården inom
företaget är ordnad.
Sten Edholm †
Tungt vilar ansvaret att skildra en bortgången väns
gärning, i synnerhet när det gäller en man med sammansatt
natur. Men Sten Edholms Tekniskamrater ha bett mig
hedra hans minne och det sker sålunda.
Edholm var en skapande ingenjör, framförallt på
vattenkraftsteknikens område. Man behöver blott erinra om
sådana förslag som tillgodogörandet av Eldforsen
(Västerdalälven), Gryt (Motala ström), Hjälta (Faxälven),
Hum-melforsen (Västerdalälven), Klabböle (Umeälv), Skallböle
(Ljungan), Skattunge (Oreälv), Yxie (Yxieån) m.fl. Hans
dammkonstruktioner kunna även framhållas, bl.a. den i
Skivsforsen (Västerdalälven). Sjöregleringar ingingo
likaledes i hans uppdrag, exempelvis Pieskejaure (Piteälv).
Och de många vattenmål vår vän agerat i som en
slagfärdig, stundom skarp sakkunnig, erinrar sig nog mången
vattenbyggare, vilken råkat vara en motparts förtroendeman.
Därmed är man inne på ett väsentligt drag i Edholms
karaktär, hans kritiska sinnelag. Det yttrade sig stundom
i en bitande kvickhet, som kunde taga sig eleganta
uttryck i tal och skrift. Ty han behärskade vårt språk bättre
än de flesta ingenjörer och det är beklagligt, att så litet
nått offentlighet. Jag håller honom räkning för att han
ganska skoningslöst hävdade sin övertygelse även inför vänner.
De yttre dragen i Sten August Edholms levnad voro
följande. Född i Arjeplog — den lille mannen fick tidigt
smeknamnet "Lappen", vilket han ej gillade — den 16
januari 1891, avlade han studentexamen i Umeå 1910,
varpå följde civilingenjörsexamen KTH 1915. Han började
tillämpa sina kunskaper i Vattenbyggnadsbyrån, dit hans
goda betyg hänvisade honom. 1919 övergick han till
Rib-bings Ingenjörsbyrå med delägareskap redan 1920. Hans eget
företag. Svenska Kraftkontoret, förskriver sig från 1931.
Statlig verksamhet ingår i regel i en svensk väg- och
vattenbyggares historia. Sålunda var Edholm 1910 biträde
å övre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet samt 1919
—1936 sysselsatt med förslag till och kontroll av väg- och
brobyggnader, huvudsakligen i Dalarna. Det militära
inslaget utgjordes av utnämningarna till löjtnant 1919 och
kapten 1927 i VVK.
Edholm deltog tidigare rätt mycket i föreningslivet. Det
började redan på Teknis med ordförandeskap i
V-sektio-nen och huvudredaktör i "Biandaren". Det säger
åtskilligt om kamraternas uppskattning. Sedermera finna vi
honom som biträdande sekreterare i Svenska
Vattenkraftsföreningen och ledamot i Svenska Vägföreningens styrelse
åren 1917—1918. Till sist även styrelsemedlem i STF:s
avdelning V 1920—1923.
Efter en tids ohälsa avled Sten Edholm den 2 november
1947, endast 56 år gammal. Hans barn äro en dotter och
två söner, bägge civilingenjörer i Svenska Kraftkontoret.
Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
