Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 27 december 1947 - Insänt: Matarvattenbehandling och kvacksalveri, av C Behnke-Olsen och Lennart Simonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
968
TEKNISK TIDSKRIFT
Insänt
Matarvattenbehaiidling och kvacksalveri
När ingenjör Simonsson nu medger, att han i sin artikel
vad angår pannstensmedel nr 2 åsyftar "Botan", bör han
förstått anledningen till att jag fordrat — icke anhållit —
att hans bemötande av mitt första inlägg skulle införas i
ett senare nummer av tidskriften. Jag anser alltjämt, att
det varit rättvist och billigt, att jag beretts tillfälle att
bemöta hans ifrågavarande artikel i omedelbar anslutning
till ett införande genom erhållande av en kopia av
densamma. Då så icke skett, bör det rimligtvis tillåtas mig att
få min artikel även "separat" införd. I egenskap av
angripen borde jag även haft rätt till sista ordet, vilket
emellertid av tidskriften beviljas Simonsson och icke mig.
Då Simonsson alltjämt angriper min person genom att
påstå, att jag saknar "fakta", kan jag icke frigöra mig från
den bestämda uppfattningen, att han varken vill eller kan
förstå "fakta" beträffande ifrågavarande produkt. Han
förringar ju värdet av pannstensmedlet utan att själv
anbefalla någon generellt användbar metod. Av Simonssons
uttalande att ifrågavarande problem i ganska stor
utsträckning blivit lösta, får man väl rimligen sluta till att det
alltjämt återstår vissa olösta frågor. Någon lösning av dessa
sistnämnda av Simonsson icke närmare angivna frågor ger
han icke. Icke heller anger Simonsson vilka speciella
problem som på ifrågavarande område skulle råda i Sverige,
vilka i sin tur medföra, att de i utlandet vunna
erfarenheterna "i flera fall" icke vore direkt tillämpliga här. Vid
närmare eftertanke borde Simonsson förstå, att det icke
föreligger något för Sverige till skillnad mot utlandet
speciellt vattenbehandlingsproblem. Jag emotser med största
intresse uppgift på något dylikt speciellt "svenskt problem"
och om Simonsson genom studier eller praktik i utlandet
kunnat konstatera att problemet icke återfinnes där.
Påståendet, att det vid bl.a. Ingeniörsvetenskapsakademiens
Ångvärmeinstitut sedan 1931 pågått ett omfattande
forskningsarbete, berörande hela det matarvattentekniska
området, torde icke vara riktigt. I.V.A. har med från utlandet
vunna erfarenheter angående matarvvattenbehandling
använt sig av trinatriumfosfat, kalk, soda och liknande
kemikalier utan tillsättning av nödvändiga neutraliserande
kol-loidaler, men icke gått längre än så. Trots
otillfredsställande resultat har I.V.A. mig veterligen icke kunnat komma till
eller anbefalla en lämpligare metod än nyss angivna. Jag —
likaväl som säkerligen läsaren — vore mycket intresserad
av att få en redogörelse för det av I.V.A. verkställda
"omfattande forskningsarbete", vilket ju påståtts ha pågått i
16 år utan att mig veterligen någon redogörelse publicerats
i Teknisk Tidskrift eller jämförbar svensk tidskrift.
Redan med hänsyn till att i den koncern, där Simonsson
är anställd, finnas lågtryckspannor — beträffande vilka ju
även Simonsson nödgats medgiva, att produkten har en
skyddande verkan — måste det varit oförsvarligt att kasta
bort partiet i fråga.
Jag noterar, att Simonsson "är väl överens med Ryan"
om att s.k. intern vattenbehandling lämpar sig för såväl
små som stora anläggningar.
Beträffande ifrågavarande intyg från Chalmers
Provningsanstalt begär Simonsson närmare förklaring angående
"rostningshastigheten" eller som jag hellre skulle vilja
säga "korrosionshastigheten" på pannplåtarna i fråga.
Enligt intyget blev medelvärdet av viktminskning i
Botan-lösning 0,022 och i vattenledningsvatten utan Botan 0,026,
vilket enligt min uppfattning betyder att
korrisionshastig-heten är 20 % högre utan ifrågavarande pannstensvätska
än vid användning av densamma. Genom att utesluta
medelvärdet av viktminskningarna för de olika proven gör
sig Simonsson skyldig till vantolkning. För att läsaren
själv skall kunna bedöma värdet av ifrågavarande
undersökning hänvisar jag till det ordagranna återgivande, som
professor Olof Hansson gjort i sin slutkommentar
beträffande ifrågavarande prov: "Vid okulär besiktning av
provstyckena iakttogs att de, som förvarats i enbart
vattenledningsvatten, visade mörk beläggning på de bearbetade
ytorna, under det att de två andra endast hade några
mörka fläckar på motsvarande ytor."
När Simonsson nu påstår, att hans uttalande i sin första
artikel "att de olika problemen på det matarvattentekniska
området i ganska stor utsträckning blivit lösta" icke skulle
innebära att pannstensproblemet praktiskt taget blivit löst,
måste jag kalla detta "ordklyveri".
Beträffande frågan om skumbildning vill jag blott
framhålla, att L.M.S. (London Midland Scottish Railway) f.n.
kör 32 dagar med ett ånglok utan urspolning och utan att
skumning förekommer, medan ångloken före användning
av ifrågavarande medel enbart kunde köra 7 dagar innan
skumning uppstod. Det skulle vara intressant att erfara
hur Simonsson skulle kunna tänka sig neutralisering
av-hårt vatten utan att minska ytspänningen.
Genom vad Simonsson anför i näst sista stycket av sitt
bemötande anser jag, att man fullt klart kan utläsa att
även han bekräftar, att man med användning av kolloidala
tillsatser till matarvatten kan motverka eller förhindra
pannstensbildning. Dock vill jag anmärka, att olägenheter
kunna uppstå om tillsatsen av kolloidaler blir överdriven.
Beträffande preparatets verkningssätt hänvisas till mina
broschyrer och beträffande dess uppskattning hos
förbrukarna kan intresserade läsare erhålla intyg från de flesta
europeiska länder och USA efter hänvändelse till oss. Jag
har den uppfattningen, att Simonsson är helt främmande
och oförstående för de senare vunna vetenskapliga
erfarenheterna beträffande intern matarvattenbehandling, och
att han i stället alltjämt bygger på äldre numera sedan
längre tid övergivna matarvattenbehandlingsmetoder.
Vad slutligen angår Simonssons uttalande om priset vill
jag genmäla, att det torde vara uppenbart, att de
tusentals affärsmän, som dagligen använda Botan, äro vida mer
kompetenta att bedöma produktens värde än en anställd
tekniker som Simonsson. C Behnke-Olsen
Efter ingenjör Behnke-Olsens senaste inlägg finns just
icke mycket att tillägga, då ju redan inlägget i och för sig
torde visa den eventuelle läsaren hur pass vederhäftig
Botanets uppfinnare är. Behnke-Olsen efterlyser bland
annat en generellt användbar metod för pannvattenrening.
Redan en person med ringa kunskaper i vattenkemi borde
inse, att någon sådan metod icke finnes. Vidare
anmärker Behnke-Olsen på, att jag ej angivit någon lösning på
ännu återstående olösta frågor i matarvattentekniken! Man
vet ej om man skall bli mest förbluffad över denna passus
i inlägget eller över uppgiften om de nödvändiga
neutraliserande kolloidalerna!
Jag skall med nöje direkt till Behnke-Olsen översända en
förteckning över de artiklar i svenska och utländska
publikationer, vilka behandla Ångvärmeinstitutets arbeten på
det matarvattentekniska området; det skulle tyvärr fordra
allt för mycket utrymme att ta med en sådan förteckning
här. I gengäld skulle jag kanske kunna få veta, hur
Behnke-Olsen, utan kännedom om dessa redogörelser, kan
påstå, att Ångvärmeinstitutets arbeten ha givit
otillfredsställande resultat samt i vilket hänseende de varit
otillfredsställande. I artiklarna från Ångvärmeinstitutet kan
Behnke-Olsen läsa om de matarvattenkemiska problem,
som förekommit här i Sverige, och vilka bland annat på
grund av de i Sverige ofta förekommande mjuka
humus-haltiga vattnen i flera fall varit av speciell art.
Beträffande tolkningen av intyget från Chalmers
Provningsanstalt ber jag få hänvisa till mina tidigare inlägg i
denna sak (Tekn. T. 1946 s. 285 och 1947 s. 560).
Då diskussionen genom Behnke-Olsens inlägg sänkts till
en allt för låg nivå för att jag skulle vilja fortsätta, anser
jag den för min del såsom helt avslutad.
Lennart Simonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
