Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 3 januari 1948 - Industriledaren och samhället, av Nils Elfström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEKNISK TIDSKRIFT
Industriledaren och samhället
Direklör Nils Elfström, Fagersta
331.124.2 : 321
1 ett föredrag om näringslivet och det
ekonomiska läget vid Handelns
Arbetsgivareorganisations kongress 1947 efterlyste dr Harald Nordenson
en form för ständig kontakt mellan staten och
näringslivet. Han framhöll också, att företagaren,
industriledaren måste ha en näringspolitisk
uppfattning, och påtalade med rätta, att våra dagars
näringsidkare ännu stå mycket avvisande till all
politik, samt framhöll de faror en dylik negativ
inställning medför, inte blott för näringslivet självt utan
för samhället i dess helhet. Produktions- och
standardhöjning är något, som vi sena tiders barn i
allmänhet vant oss vid att ta som någonting
självklart och för att uppfylla dessa krav har
industriledaren för det mesta ganska oinskränkt
härskat i teknikens värld och även ganska fritt fått
röra sig där och väntat sig, att omvärlden utan
vidare skall tacksamt acceptera vad han får fram,
emedan det tjänar det allmänna, det materiella
framåtskridandet. Omvärlden, dvs. staten,
samhället, har emellertid i vissa fall en annan
uppfattning och samhällskontrollen kryper allt
närmare in på de områden, som industriledaren av
ålder varit van att betrakta som sina egna,
privata jaktmarker.
För att få den rätta historiska bakgrunden till
förhållandet mellan industriledaren och
samhället, böra vi gå 300 år tillbaka i tiden och studera
det svenska bergsbruket och järnhanteringen.
Vid denna tidpunkt var det Vasa-konungarna,
som voro landets stora industriledare. Detta
märkliga förhållande garanterade, att några
större motsättningar mellan industriledaren och
samhället ej gärna kunde tänkas. Ej heller behövde
importen av utländsk arbetskraft bereda de
styrande några speciella bekymmer. På den
grunden kunde man bygga vidare och den
möjliggjorde en sådan expansion, att under 1700-talet
den svenska järnhanteringen svarade för en
tredjedel av världens tackjärnsproduktion, dvs.
Sverige intog på den tiden ungefär samma
rangplats i världens järnförsörjning, som Förenta
Staterna för närvarande intar. Det är inte en
tillfällighet, att den svenska stormaktstiden
sammanföll med denna epok. Dagens siffra på den
svenska stålproduktionen i relation till
världsproduktionen är 3/4 %. Naturligtvis måste det be-
Föredrag vid K. Tekniska Högskolan den 13 november 1947.
tyda stora samhällsproblem att koncentrera
bebyggelsen till vissa industricentra, vanligen
utefter vattenfallen och där tillgång till stora
skogar fanns. Själva samhällsbyggandet på dessa
orter sköttes ock av industriledarna direkt och
många av vår järnhanterings bästa traditioner
stamma från denna tid, 1600- och 1700-talet.
Dessutom hade man problemet att skola om
en jordbruksbefolkning till industriarbetare och
slutligen hade man den uppgiften sig förelagd,
att få utländsk arbetskraft bofast i Sverige. Den
lugna utvecklingen och den stora
expansionskraften tyder på, att industriledarna i allmänhet
under denna epok voro vuxna uppgiften och voro
socialt ansvarskännande män, särskilt när man
betänker dåtidens feodalt betonade samhälle i
hela Europa. Den planläggning av
bebyggelsen, som t.ex. kännetecknar våra gamla järnbruk,
kan gott tjäna som förebild än i dag. På den tiden
löste husbonden-industriledaren inte blott de
anställdas bostadsfråga, han byggde även
brukskyrkor och svarade för brukspredikant, för
skolväsendet, och svarade även för fattigvården.
Genom denna patriarkaliska ordning uppbyggdes
också ett förtroende och uppkom en personlig
kontakt mellan industriledaren och hans
anställda, som vi ha nytta av än i dag. Genom att
så stor del av livets nödtorft utgjordes av
naturaförmåner, t.ex. bostadsförmån, bränsleförmån
m.m., blevo också konjunktursvängningarna i
naturahushållningens industrisverige och då
tänker jag närmast på bergsbruket och
järnhanteringen ej så stora och motsättningarna mellan
arbetsgivaren och arbetaren vid dåliga
konjunkturer ej så skarpa, som vid senare tillkomna
industrisamhällen.
I koncentrerad form kan denna senare
utveckling karakteriseras på följande sätt: Med
ångmaskinens uppfinning i slutet av 1700-talet kom
industrialismen och med den kom även den
ekonomiska liberalismen eller gammalliberalismen.
Maskinen blev det högsta genom de nyttigheter
och den standardhöjning den åstadkom.
Människan, samhället kom i bakgrunden. En ny
samhällsklass uppstod, industriarbetarna, som inte
hade hemortsrätt någonstans i det feodala
samhället eller det gamla ståndssamhället.
Förhållandena för dessa egendomslösa, proletärer, blevo
också därefter och kraven på att samhället ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
