Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 3 januari 1948 - Industriledaren och samhället, av Nils Elfström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 januari 1948
15
representation på bekostnad av alla de övriga
grupperna. En sak till bör för
fullständighetens skull nämnas, nämligen
yrkesrepresentationen genom tiderna, från 1870 till nu i
riksdagen. Ur en studie över "Svenska riksdagens
sociala sammansättning", som företagits år 1936
inom Seminariet för statskunskap i Uppsala, kan
man kort och gott utläsa, att näringslivet trängts
tillbaka och allmän tjänst och fria yrken gått
framåt, varvid fria yrken i huvudsak utgöras av
tidningsmän, samt att gruppen arbetare och
förtroendemän inom arbetareorganisationerna först
omkring 1900 blev synlig i riksdagen samt att
den nu representerar 6 % av antalet
riksdagsmän. År 1933 var den 13 %, varför även
fackföreningsrörelsens representation har gått tillbaka.
Av alla dessa siffror och relationstal får man
nog fram en känsla av, att det borde vara till
fördel för både näringslivet och samhället i sin
helhet, om flera personer med anknytning till
industriell hantverksmässig och kommersiell
produktion voro representerade i vår lagstiftande
församling. Det är emellertid inte min mening att
propagera för denna politik eller för ett nytt
politiskt parti ur industriledarnas synpunkt. Jag
anser, att industriledarna gärna kunna fortsätta att
intressera sig för industrin och dess välfärd och
i samband härmed för den välfärdspolitik
socialt sett, som industriföretagen numera allmänt
föra både i förhållande till stat och kommun. Vad
industriledarna därvid redan uträttat och under
tiden sedan 1930-talets början uträttat är många
gånger omvittnat, inte minst från ansvarigt
arbe-tarhåll, och det är onödigt att här erinra mera om
detta. Jag nöjer mig blott med en uppräkning:
På det rent sociala området: bostadssociala
åtgärder, subvention av bostadsbyggande, av
egnahemsverksamhet, bidrag till den kommunala
utvecklingen, stöd och hjälp att klara av
vatten-och avloppsfrågor i mindre samhällen, där
industrin dominerar, semesterhem osv. Genom de
stora resurser på en hand, som industriföretagen
representera och som industriledarna sålunda
kunna röra sig med, kunna de få i gång
samhälleliga åtgärder snabbare och tidigare än eljest. Till
denna grupp av åtgärder kan även hänföras det
omfattande arbete som industriledarna utfört för
arbetsplatsernas sanering genom anordnande av
omklädningsrum, tvättrum och matsalar. Särskilt
i orter, där vatten- och avloppsfrågorna ej lösts,
bli dessa åtgärder av särskilt framträdande
betydelse för samhället i sin helhet. Till de
samhälleliga frågorna kan även stödet åt den tekniska och
vetenskapliga forskningen räknas. På det
fackliga området vill jag nämna
arbetsmarknadsnämnden, arbetarskyddsnämnden, vidare den
medverkan till ökad insyn i det industriella livet, som
den industriella demokratin i form av
företagsnämnderna och avtalet om företagsnämnderna
innebär. Avtalet om företagsnämnder och den
ökade kontakt och samverkan, som härigenom
avses att skapas, bör ge de anställda en bättre
uppfattning om de tekniska och ekonomiska
förutsättningar under vilka de arbeta. Härigenom
kan man få fram ett större intresse för
produktionen, vilket inte minst just nu är av allra
största betydelse. Förutsättningen härför är
emellertid att genom frivillig kursverksamhet arbetarna
förskaffa sig sådan kännedom om
företagsekonomi i allmänhet, att intresset kan hållas levande.
Härigenom ökas sakligheten i debatten,
varigenom många missförstånd undvikas och trivseln
ökas. På detta område har industriledaren ett
viktigt arbete att utföra, som sträcker sig långt
in i det allmänna — i samhället. Förutsättningen
för en fortsatt framgångsrik verksamhet på den
inslagna vägen är emellertid, att samhället
respekterar industrins livsvillkor, nämligen att
industrin måste ha möjlighet att fritt utnyttja
konjunkturerna för att utveckla sin produktion och
anpassa den efter marknadsförhållandena och att
den måste ha frihet att rationalisera driften och
genomföra de ändringar, som betingas av t.ex.
ändrad råvarutillgång och tekniska
förutsättningar; vidare få industrins sociala skyldigheter icke
bli så stora, att de inkräkta på industrins
minimikrav på produktionens lönsamhet.
Därmed är jag inne på vad som kanske alltför
anspråksfullt skulle kunna kallas
industriledarnas programförklaring. Denna syftar till att allt
fortfarande behålla industriledarna i vidsträckt
mening politiskt neutrala. Man vill oberoende av
politiska grundsatser och synpunkter få en
objektiv bedömning av förhållandet mellan industrin
och samhället. Att industriledarna icke äro
ovilliga att här träda i bräschen med samma intresse,
liv och lust, som i det fackliga arbetet, tror jag
är möjligt, ja, säkert. Ett bevis härför ha vi i de
statliga kriskommissionerna, som samarbeta med
vårt industriella näringsliv. Där ha många av
våra bästa industriledare trätt in och gjort många
års tjänst under en för hela vårt folk synnerligen
betydelsefull period, och industriledarna
tjänstgöra fortfarande i denna statliga krishushållning.
Att resultatet varit gott är omvittnat från många
håll. Samtidigt ha också dessa industrimän fått
en lärorik inblick i det växlingsrika och svåra
samspelet mellan industrin och samhället samt
en grundmurad uppfattning om
planhushållningens svårigheter, som är nyttig att känna till, om
man skall kunna öva en positiv kritik.
Det ligger också nära till hands att här tala om
ett annat liknande område, där industriledarna
effektivt deltagit, nämligen i
efterkrigsplanerings-kommissionen. Denna statliga kommission skulle
syssla med många saker, bl.a. även industriella
problem. I samband med ett yttrande om
Skifferoljebolagets anläggningar i Kvarntorp tog
kommissionen upp frågan, efter vilka principer de
statliga verken skulle drivas. Dessa utformades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
