Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 17 januari 1948 - Mineralografi — en metallografi för icke-metaller, av J Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
TEKNISK TIDSKRIFT
genider3f, sulfider, fosfider, karbider etc.8g
Tidigare helt okända reaktionstyper påvisades därvid,
som utom sitt självklara teoretiska intresse också
kommo att få stor praktisk betydelse antingen
indirekt till förklaring av förstadier av omsättning
vid metallurgiska eller silikatkemiska processer
eller direkt vid framställning t.ex. av
pulverkera-miska produkter, specialtegel eller vid avkolning
av metaller och förhindrande av sulfatiserande
röstning. Som tidiga exempel på användning må
nämnas det tyska Tonindustries och V M
Goldschmidts framställning av högeldfasta ugnstegel
av spinelltyp resp. annan art.
Det stod tämligen snart klart, att det nyöppnade
forskningsområdet i första hand bildade en nu
obegripligt länge åsidosatt systervetenskap till
metallografin. Så småningom kristalliserade den
naturliga beteckningen mineralograji ut. Men de
utförda undersökningarna hade i den mån, som
även metaller eller legeringar tagits med i
arbetsprogrammet, också i viktiga delar berikat
metallografin, t.ex. i sådana fall, där instabila faser
uppträda på grund av kristallografiska
omvandlingar eller genom reduktion vid låga
temperaturer. Det kunde t.ex. visas, att regeln om
aktivitetsökning i samband med omvandlingsprocesser
gällde även för metalliska system och hade sitt
speciella intresse, t.ex. med hänsyn till katalys,
oxidation eller korrosion i allmänhet3*1’4. Av stor
och tekniskt tidigt utvidgad användning blev
omvandlingsaktiviteten även därigenom, att inan,
t.ex. för ugnsfoder, fick klart för sig risken att
använda substanser, som inom det
ifrågakommande området undergingo en kristallografisk
strukturändring. Redan 1937 visades, att dylika
fenomen måste vara av stor och senare också i
växande grad insedd och tillämpad betydelse för
pulvermetallurgin5.
Emellertid kommo ett par andra iakttagelser
ytterligare att vidga perspektivet på både
pulvermetallurgiska och mineralografiska
arbetsuppgifter. Metallograferna hade sig sedan länge
bekant, att gaser kunna lösas i metaller och ändra
deras egenskaper. De mångfacetterade effekterna
äro ännu i dag mycket ofullständigt kända; man
talar om de upplösta substansernas inverkan på
metallens "body", ett rätt diffust begrepp. Ännu
längre och betydligt bättre var naturligtvis
inverkan av fasta inblandningar känd.
För de fasta icke-metalliska substanserna var
föga bekant om dylikt. Konstgjorda ädelstenar
och vissa fasta lösningar även i andra system —
främst glas — bilda undantag, om man tar
hänsyn till den fysikaliska inverkan av den upplösta
substansen.
Att en i fast lösning föreliggande förorening
även i små mängder genom störning av
gitter-byggnaden i hög grad kan ändra reaktiviteten
visades först vid reaktioner mellan BaO och
PbCl23’ och CaC03 och Si023k i början av 1930-
talet. Därmed var i viktiga praktiska fall, där
mineraliska råvaror användas, skillnaden mellan
reaktiviteten hos den rena föreningen och det
förorenade mineralet förklarad.
Ett särskilt intresse synes det (1940)
nyöppnade fältet för undersökningar av i icke
metalliska substanser upplösta inaktiva gasers
inverkan på ämnets i fråga ytaktivitet kunna få. Det
har t.ex. visats, att en förupphettning av ämnen
som SiOo, AloOs, Fe203, glas, i gaser som N2 eller
02 i högsta grad ändrar ytaktiviteten såväl med
hänsyn till fysiska som kemiska faktorer0.
Dylika iakttagelser måste bli av betydelse för
kännedomen om katalysatorers verkan. I många fall
vet man faktiskt ej vilket slags ytskikt som
representerar den önskade effekten.
Rekristallisations-processers beroende av ändringar i ytaktivitet har
i detta sammanhang belysts7 och anvisningar för
användning givits.
Detsamma gäller om vikten av att betydligt
bättre kontrollera gasatmosfären, i vilken ett
preparat framställes8. Detta är av intresse ej endast
för katalysatorer och adsorbens utan även och
icke mindre för framställning t.ex. av pigment
med reproducerbara egenskaper. Det har
nämligen visats upp, att den fasgränspotential, som
är medansvarig för varje vid en yta
förlöpande adsorption eller reaktion, avsevärt ändras
genom upplösning av även i vanlig bemärkelse
icke kemiskt aktiva gaser. Ett flertal under
kristiden utförda arbeten, t.ex. rörande framställning
av kali och gasbetong ur skifferaska samt av ren
Alo03 ur leror eller flygaska, ha också visat den
stora betydelsen av noggrann teknisk gaskontroll
(privata tekniska uppdrag).
En rad för färgindustrin intressanta rön ha i
detta avseende gjorts9 och visat, att praktiken i
en helt annan utsträckning än hittills måste ta
hänsyn till struktur- och
framställningsbetingelser. Man nöjer sig ofta med en analys, en högst
ofullkomlig karakteriseringsfaktor.
Att dylik gaskontroll är av allra största
betydelse för en rad keramiska färg-, glasyr- och
porositetsproblem, har nyligen visats10.
Resultaten ha också tagits i bruk, t.ex. vid bränning
av tegel för undvikande av missfärgning och
svällning. Vidare ha de fått betydelse för
bestämning av de lämpligaste fuktförhållandena såväl
vid framställning av homogenast möjliga
glas-menger (vilket har inflytande på
smältnings-hastigheten)11-12 som vid det industriellt ofta
förekommande och viktiga problemet om siktning av
material utan klumpbildning (ännu ej publicerat).
Dessa undersökningar öppna i mycket stor
utsträckning nya aspekter, både teoretiskt och
praktiskt. Självfallet ha problemen i flera
avseenden endast ofullständigt hunnit behandlas.
Mineralografin är som forskningsfält i varje fall
icke mindre än metallografin.
1 detta sammanhang må endast ytterligare näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
