Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 17 januari 1948 - Sulfitcellulosaindustrins biprodukter som råvaror för organisk-kemisk tillverkning, av Bertil Groth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TEKNISK TIDSKRIFT
ch3 ch3
I I
/x^
I I
CH, — C — CH, CH, — C — CH
CH,
+ CH20
h
p-cymen
CH3 —C = O
metylacetofenon
OH
[-dimetyltolyl-karbinol-]
{+dimetyltolyl-
karbinol+}
, — H„0
y
CH3 / o
I /
ch3 — c = ch2
[-p-metyl-ce-nietyl-stvren-]
{+p-metyl-ce-nietyl-
stvren+}
intresse är emellertid p-metyl-a-metylstyren, som
ger värdefulla copolymerisat med styren och en
del andra lättpolymeriserbara ämnen. I sig själv
är föreningen emellertid svårpolymeriserbar.
Det må nämnas, att man för nämnda
tillverkningar visserligen ej avsåg att använda
sulfit-cymen utan cymen framställd genom katalytisk
disproportionering av monocykliska terpener,
varvid p-mentan erhålles som biprodukt
3 CioHi6 C10H14 ~f~ C10H20
Föreningarna böra emellertid lika väl kunna
framställas av renad sulfitcymen.
Sulfitlut
Såsom redan framgått håller sulfitlut som
väsentliga beståndsdelar monosackarider samt
kal-ciumsalter av lignosulfonsyror. Dessa äro till sin
kemiska natur så olikartade, att man vid kemisk
förädling av luten måste tänka sig att nyttiggöra
dem i skilda steg. I regel torde det härvid vara
fördelaktigast att börja med sockerarterna.
Sockerarternas nyttiggörande
I luten ingående sockerarter torde endast med
fördel kunna nyttiggöras genom mikrobiella
omsättningar, främst jästodling3 och förjäsning till
sprit (etanol)4.
Vid framställning av sprit använder man som
bekant Saccharomycesjäst. Denna har dock
endast förmåga att spalta hexoser, varför i luten
ingående pentoser finnas kvar i slempen.
Pen-toserna kunna däremot utnyttjas för
jästframställning genom användning av Torula utilis,
som förmår tillgodogöra sig såväl hexoser och
pentoser som en del andra ämnen, bl.a. ättiksyra.
Man kan således tänka sig följande alternativ
för sockerarternas nyttiggörande:
spritframställning (ev. under utvinning av vanlig jäst som
biprodukt), antingen enbart eller i kombination
med torulajästtillverkning av i slempen ingående
pentoser samt direkt torula jästframställning, vil-
ket är den enda tänkbara metoden vid sulfitlutar
som erhållits genom uppslutning av pentosanrik
lövved, såsom bok och björk. I Sverige har man
främst gått in för spritframställning under
utvinning av jäst som biprodukt. I Tyskland ha även
de båda andra metoderna tillämpats. I Förenta
Staterna har den första metoden tillämpats i ett
par fabriker, och man synes även börja intressera
sig för direkt framställning av torulajäst.
De flesta av våra sulfitfabriker äro nu
kombinerade med spritfabriker, så att man kan säga,
att sulfitsprit här är en normal biprodukt vid
framställning av sulfitmassa. Fabrikernas
sammanlagda normalkapacitet uppgår till ca 90 Ml
95-procentig sprit. Vid tillverkning av
viskosmassa erhålles upp till 140—150 1 sprit per ton
massa gentemot 75—110 1 vid pappersmassa. Som
biprodukter vid spritframställningen erhållas
förutom slemp 2—5 % metanol, som dock endast
isoleras vid framställning av metanolfri sprit
(finsprit), och ca 0,1 % finkelolja på
spritmängden räknat.
Lignosulfonsyror nas nyttiggörande
Ett omfattande forskningsarbete har nedlagts
på de i luten resp. slempen ingående
lignosulfon-syrornas kemiska nyttiggörande. I denna korta
översikt är det ej möjligt att närmare redogöra
härför5. Man måste emellertid konstatera, att
arbetena ännu ej givit sådana resultat, att man
kan skönja ett kemiskt utnyttjande i större skala.
Härvid bortses från lutens eller slempens
indunstning och förbränning under utvinning av värme
och eventuell återvinning av en del av de för
koksyrans framställning erforderliga
kemikalierna. Detta problem är på god väg att lösas.
Även om man sålunda ej lyckats att kemiskt
nyttiggöra lignosulfonsyrorna i storindustriell
skala, har man kunnat utnyttja dem för
tillverkning av en del värdefulla kemiska produkter,
som dock endast kunna avsättas i mycket
begränsade kvantiteter i förhållande till tillgängliga
lutmängder. Bland sådana produkter må nämnas
vanillin och syntetiska garvämnen.
Vanillin tillverkas vid ett par fabriker i USA och
Kanada enligt metoder som utarbetats av Howard
samt av Tomlinson och Hibbert. Enligt
Howard-förfarandet fälles lignosulfonsyrad kalk ur luten
med kalkhydrat, varpå fällningen tryckupphettas
med alkaliska ämnen, t.ex. kalkhydrat. Enligt
det senare förfarandet upphettas luten med
natronhydrat under tryck. Uppgifterna om de
erhållna vanillinutbytena variera. Även i Tyskland
har man i försöksskala framställt vanillin av
sulfitlut enligt en liknande metod. Utbytet uppges
till 1,35 kg per m3 sulfitlut och
tillverkningskostnaden till ca 7 RM/kg6.
Syntetiska garvämnen, vari sulfitlut ingår som
beståndsdel, framställdes redan före kriget av IG
Farben. Under kriget ökades produktionen högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
