Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 17 januari 1948 - Sulfitcellulosaindustrins biprodukter som råvaror för organisk-kemisk tillverkning, av Bertil Groth - Atomenergin i Tyskland, av J Tandberg - Englands nya atomreaktor, av S Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TEKNISK TIDSKRIFT
torde det dock bli allt svårare att få fram
tillräcklig mängd kolningsättiksyra till
konkurrenskraftigt pris. I USA synes ättiksyra framställas
tekniskt enligt de två sistnämnda metoderna, men
om deras konkurrensförmåga är föga känt.
Genom förjäsning av sprit har man sedan länge
tillverkat matättika men även sådan för industriellt
bruk. Vid jäsningsmetoden erhåller man primärt
en 10—12-procentig syra, varför
jäsningsanläggningen måste kompletteras med en
koncentra-tionsanläggning, därest högprocentig syra önskas.
På grund av flera orsaker lämpar sig
jäsningsmetoden mindre väl för storindustriell drift. I
detta fall är vägen över acetaldehyd utan tvivel
fördelaktigare. Enär acetaldehyd inom landet
med fördel bör kunna framställas av sulfitsprit
gäller detta även ättiksyra.
Sammanfattande torde man således kunna säga,
att vår sulfitsprit ur teknisk synpunkt är en
synnerligen användbar syntesråvara, men att den
måste kunna framställas till avsevärt lägre pris
än som nu är fallet, om den under normala tider
skall kunna utnyttjas som syntesråvara i större
skala och kunna konkurrera på den
internationella marknaden. Bland storindustriella
produkter som kunna tillverkas av sprit ligger
acetaldehyd och därur sekundärt framställbara
produkter bättre till ur ekonomisk synpunkt än
etylen ocli därpå grundade tillverkningar. Under
nuvarande läge är sulfitspriten en ovärderlig
råvara, och även om så småningom mera normala
ekonomiska förhållanden inträda, kan det
internationella läget åter hastigt försämras. Det är
därför under normala tider av största betydelse
att vår produktion av sulfitsprit på ena eller
andra sättet upprätthålles.
Av vad som i denna korta överblick kunnat
anföras torde nog framgå, att ännu mycket
forskningsarbete återstår, innan man kan säga, att
biproduktsproblemen för sulfitcellulosaindustrin
fått en allsidig lösning. Ett av de viktigaste
problemen för närvarande är att söka nyttiggöra de
i sulfitslempen kvarvarande organiska ämnena
genom ekonomisk förbränning under återvinning
av kemikalier. Vi få emellertid, även om detta
problem löses, ej nedlägga arbetet på att söka
utnyttja nämnda ämnen för tillverkning av
produkter, som äro mera värda än det bränsle som
sparas genom deras förbränning.
Litteratur
1. Ulfsparre, S: Sulfitlutens beståndsdelar, i Tillvaratagande och
förädling av mindervärdigt virke samt avfalls- och biprodukter i
skogsindustrien, Stockholm 1942, s. 123—29.
2. Palmer, R C: Developments in Terpene Chemicals, Ind. Engng
Chem. Ind. Ed. 34 (1942) s. 1028—1034.
3. Ulfsparre, S: Odling av foderjäst på sulfitlut och sulfitslemp,
i loc. cit., Stockholm 1942, s. 168—173.
4. Ulfsparre, S: Framställning av sulfitsprit med särskild
hänsyn till möjligheterna att öka spritutbytet, i loc. cit., Stockholm
1942, s. 139—159.
5. Carlsson, G: Utnyttjande av sulfitlutens ligninbeståndsdelar,
i loc. cit., Stockholm 1942, s. 130—138.
6. Production of vanillin from sulfite waste liquor. Field Inform.
Agency, techn. Final. Rep. 448. London 1945.
7. Synthetic tanning agents and leather auxiliary products of the
1. G. Farbenindustrie, Brit. Intell. Object. Sub-Comm. Final Rep.
240, Item No. 22, London 1945.
The manufacture and practical application of German synthetic
tanning materials and related substances, Brit. Intell. Object.
Sub-Comm. Final Rep. 762, Item No. 22, London 1945, jfr Field Inform.
Agency, techn. Final Rep. 962, London 1945.
8. Groth, B: översikt av olika användningsmöjligheter för
alkohol i organisk kemisk industri, i loc. cit., Stockholm 1942, s. 160—167.
9. Aries, R S: The changing industrial alcohol picture, Chem.
Engng News 25 (1947) s. 1792—1796.
10. Cadeyhead: Canadas most important synthetic organic chemical
industry, Chem. Metallurg. Engng >,10 (1933) s. 184—88.
11. Manufacture of acetaldehyd, Brit. Intell. Object. Sub-Comm.
Final Rep. 370, Item No. 22, London 1945.
12. German acetylene chemical industry, acelaldchyde manufacture,
Brit. Intell. Object. Sub-Comm. Final Rep. 1049, Item No. 22, London
1945.
Atomenergin i Tyskland. Som komplement till
Heisen-bergs vittnesmål om arbetet i Tyskland med atomenergins
frigörande (Tekn. T. 1947 s. 745) kan man räkna en bok
("AIsos", New; York 1947), som den amerikanske
fysikprofessorn Goudsmit samtidigt kommit med och som ger
ett utförligare vittnesmål i samma ämne. Uppgifterna täcka
varandra icke till alla delar. Goudsmit tror icke på att de
tyska försöken endast avsågo att ge krigsfartyg ett billigt
bränsle, som Heisenberg uppgivit. Huvudmålet var
atombomben och ingenting mindre. Goudsmit, som är född
holländare och talar tyska perfekt, fick följa med
invasionen in i Tyskland och hålla utkik efter atombomber och
verkstäder för dylika. Han erfor, att den tyska
vetenskapen ej haft tillräckliga resurser för att kunna separera
uran 235 i behövliga mängder. Heisenbergs underjordiska
centrallaboratorium i Hechingen var mycket för litet, trots
att närmare 100 vetenskapsmän i landet arbetade på
uranproblemet. Härtill kommer, att de flesta icke trodde på
möjligheten att lyckas, och när de i sinom tid fingo höra
nyheten om Hiroshima, blev denna tolkad som bluff och
propaganda. Det förefaller som om idén att framställa
plutonium icke varit aktuell i Tyskland. Man avsåg
närmast att nyttja hela den tunga uran-milan som atombomb.
Goudsmit framhåller, att det tredje rikets vetenskapliga
resurser blivit starkt beskurna därigenom att befordringar
och understöd i stor utsträckning dirigerats efter politiska
meriter och ras-synpunkter, icke efter vetenskaplig
skicklighet. Ett undantag utgjorde flygvapnets tekniska
forskning, som lär ha varit mera intresserad av att nå riktiga
resultat än att nå politisk likriktning (Chem. Engng News
3 nov. 1947). J Tandberg
Englands nya atoinreaktor. Om den nya reaktorn i
Harwell (Tekn. T. 1947 s. 745) har chefen för Atomic
Energy Research Establishment, professor J D Cockcroft,
nu lämnat några uppgifter. Reaktorn i fråga är den andra
i ordningen av dem, som efter kriget byggts utanför USA.
Den första, som använde tungt vatten som moderator,
färdigställdes redan hösten 1945 i Chalk River i Kanada
och utfördes för låg effekt, varför den erhöll smeknamnet
"zeep" ("zero energy experimental pile"). Reaktorn i
Harwell, som påbörjades i maj 1946, är också utförd
endast för låg effekt men med grafit som moderator,
varför den döpts till "gleep" ("graphite löw energy
experimental pile").
Själva reaktorn omges av en betongmur, ca 1,5 m tjock,
vilken tjänstgör som strålskydd. Byggandet av detta
fundament jämte erforderliga kontrollorgan krävde en tid av
omkring ett år. Den 6 juli 1947 kunde ilastningen av
grafitblocken i fundamentet börja. Blocken staplades på
sådant sätt, att de bilda ett rätvinkligt oktagonalt prisma,
som ligger på ena sidan. Genom prismat gå horisontella
hål för uranstavar och uranoxid. Sammanlagt användes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
