Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 24 januari 1948 - Enheter och måttsystem inom värmetekniken, av Torsten Widell - Teknisk forskning och militär underrättelsetjänst, av Sven Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEKNISK TIDSKRIFT
Omräkningsfaktorer för måttenheter
1 kp := 9,80665 n
1 at = 1 kp/cm2,= 9,80665 • 104 n/m2 = 0,980665 b
1 b = 10° dyn/cm2 = 105 n/m2
1 mb i= 10—3 b = 102 n/nr
1 torr (mm Hg) (0°C, normalacceleration) = 13,595
kp/cm2 = 133,32 n/m2
760 torr (mm Hg) — 1,0332 at = 1,01325 b
1 m3 N,= 1,01325 m3 Nb.
1 nm ,= 1 J = 1 Ws = 107 erg
1 hki= 75 kpm/s i= 0,7355 kW
1 kcal (15°C) i= 4,186 kJ .= 4 186 nm
(enligt Osborne, Stimson och Ginnings, Bur. Stånd. 1939,
är 1 kcal = 4,1858 kJ)
1 kWh ,= 3,6-10° nm = 860,1 kcal
1 hkh ,= 2,648 • 10° nm = 632,7 kcal
1 kcal 426,8 kpm
1 kcal/h = 1,163 nra/si= 1,163 W
1 cal/cms 360 kcal/mh e= 418,58 nm/ms ,= 418,58 W/m
1 IT-kcal,= 4,1868 kJ«i4 187 nm
1 P i=0,l kg/ms
1 10-c P,= 10-7 kg/ms
1 kp s/m21= 9,80665 kg/ms
1 cSt 10—2 St = 10-6 nr/s
1 in. 25,400 mm
1 sq.in. ,= 6,4516 cm2
1 cu.in. i= 16,387 cm3
1 lb. 0,4536 kg
1 ft. .= 0,3048 m
1 sq.ft. = 0,09290 nr
1 cu.ft. .= 0 02832 m3
1 registerton = 100 cu ft. .= 2,832 m3
1 long ton (eng.) = 1 016 kg, 1 short ton (amer.) ■== 907 kg
1 Imperial gallon (eng.) = 4,546 dm3
1 US gallon = 3,785 dm3
1 lb./sq.in. i= 0,0703 kp/cm2 = 6,8948 • 103 n/m2
1 lb./sq.ft. ■= 4,883 kp/m2
1 ton/sq.in. = 157,5 kp/cnr
1 BThU = 0,252 kcali= 1 054,6 nm
1 BThU/lb. = 0 555 kcal/kg,= 2 325 nm/kg i= 2,325 kJ/kg
1 BThU/cu.ft. ,= 8,899 kcal/m3 ,= 37 239 nm/m3 = 37,24
kJ/m3
1 BThU/sq.ft. .= 2,712 kcal/m2 = 11 348 nm/m2 11,35
kJ/m2
1 BThU/sq.ft.h°F ,= 4,88 kcal/m2h°C = 5,674 W/m2°C
1 BThU/ft.h°F .= 1,49 kcal/m h°C = 1,729 W/m°G
1 BThU/sq.ft.-h°F/in. = 0,124 kcal/m h°C = 0,144 W/m°C
1 HP i= 550 ft. lb./s ,= 0,7457 kW
Gaskonstanten R>= 22,414 liter Atm/mol,= 1,986
kcal/kmol°K = 8 314 nm/kmol°K
0°C = 273,165 ± 0,015°K Fa 273,2°Iv 273°K
Tyngdacceleration i Stockholm 9,8184 m/s2
Normalacceleration 9,80665 m/s2
Litteratur
1. Swensson, T: Teknikens kraftenheter, Elementa 26 (1943) s. 214
—219.
2. Swensson, T: Tekniska enheter i "Kurs i mätteknik",
Stockholm 1944 s. 5—14.
3. Grabe, A: Kraft och massa, Tekn. T. 75 (1945) s. 921—923.
4. Com. Int. des Poids et Mesures, Proc.-Verb. Session de 1901,
Paris 1902 s. 173.
5. Svensk Förf.-Saml. 1934 nr 102.
6. Wennerberg, J: Georoi-måttsystemet i princip och tillämpning.
Tekn. T. 70 (1940) s. E 121—125.
7. Bäckström, M: Alekanistsynpunkter på kraftenheten, Tekn. T.
75 (1945) s. 1156—1159.
8. Blomqvist, M: Tekn. T. 75 (1945) s. 1159.
9. Swensson, T: Enheter och måttsystem i Ingenjörshandboken I,
Stockholm 1947, s. 179—228.
10. Swensson, T: Internationella prototyper, riksprototyper och
huvudlikare, Tekn. T. 75 (1945) s. 681—690.
11. Das Kilogramm als Masseinheit, Die önorm 1 (1947) s, 17.
Teknisk forskning och militär underrättelsetjänst.
Den tekniska forskningen har under det andra
världskriget ställt stridsmedel till militärernas förfogande, som
haft avgörande inflytande på krigföringen. Detta är ett
obestritt faktum och många av dessa stridsmedel är i dag
allmänt kända. Vilka insatser den tekniska forskningen har
gjort i den militära underrättelsetjänsten är däremot
mindre känt. Det är självklart, att metoder, medel och
resultat inom underrättelsetjänsten måste omges med
sekretess även i fredstid för att inte spela en potentiell fiende
i händerna. Så mycket intressantare är det därför att en
synnerligen auktoritativ redogörelse för den vetenskapliga
underrättelsetjänsten under kriget nu har offentliggjorts
av R V Jones, professor i fysik vid universitetet i
Aberdeen, som under hela kriget var knuten till den brittiska
flygledningens underrättelsetjänst.
Ett av exemplen på hur underrättelsetjänsten arbetade är
"Oslorapporten". Hösten 1939 fick den brittiske
marinattachén i Oslo ett märkligt anonymt brev. Brevskrivaren
erbjöd sig att ställa till förfogande en rapport över den
tyska militärtekniska utvecklingen. Om de brittiska
myndigheterna ville ha denna rapport, skulle de en viss dag
ändra anropet i rundradion på ett angivet sätt vid den
tyska nyhetsutsändningen från London. Anropet
ändrades, och rapporten kom. Den omtalade, att tyskarna hade
två slags radarutrustning, att stora raketer utprovades, att
det fanns en viktig experimentstation i Peenemünde, där
raketdrivna glidbomber utprovades. Den innehöll också
många andra upplysningar — så många att man befarade
en tysk fälla, eftersom en enda man knappast kunde ha
känt till alla de nyheter, som rapporten innehöll. Under
krigets lopp blev det emellertid klart, att rapporten var i
stort sett riktig, och de få lugna stunder Jones hade
brukade han använda till att se efter i Oslorapporten, vad
som skulle komma härnäst.
I juni 1940 fick Jones, efter att ha följt ett spår under
flera månader, en viktig upplysning, som ledde honom
till slutsatsen att tyskarna utexperimenterade ett system
för bombfällning med hjälp av riktade radiovågor eller
led-strålar. Metoden kallades "Knickebein". Betydelsen av
denna upptäckt var stor. Det var just efter evakueringen
från Dunkerque, försommaren 1940. Det brittiska
luftförsvaret kunde praktiskt taget inte verka under mörker,
och det tyska bombflyget skulle nattetid med hjälp av
Knickebein kunna fälla sina bomber i skärningen mellan
ledstrålarna, som över London var ungefär 1 km breda.
Genom personligt ingripande från premiärminister
Churchill fick Jones ett flygplan ur engelska flygvapnet, som
gick upp och hittade strålarna på den väntade frekvensen
och på den väntade platsen. Redan dessförinnan hade
åtgärder vidtagits för att störa ledstrålarna; detta var
början till radiokriget. När tyskarna i början av slaget om
England satte i gång med Knickebein-bombningen på
allvar, fanns det tillräckligt med störsändare för att sätta
systemet ur funktion och många bomber avsedda för
London, föll ute på öppna landsbygden. Det berättas att ingen
hade mod att tala om för Göring att hans ledstrålar var
störda, utan tyskarna fortsatte i två månader att bomba
med Knickebein.
I slutet av 1940 började tyskarna använda ett nytt system
för bombfällning med ledstrålar av ännu större precision.
Den nya utrustningen, "X-Apparatus", kom Jones också
underfund med. Den användes endast av ett förband, som
fällde brandbomber för att vägleda de efterföljande
flottiljerna. Fastän engelsmännen kände den frekvens på
vilken störningen skulle sättas in, blev störningen
verkningslös under de två första månaderna beroende på ett
tekniskt misstag. När X-apparaten gjorts overksam, kom
tyskarna med nästa, "Y-apparaten". Nu var Jones emellertid
beredd, vilket han tillskriver dels en god portion tur i ett
par gissningar, dels Oslorapporten som Jones hade
beslutat lita på. Medan X-systemet bestämde läget med hjälp
av två skärande ledstrålar, använde Y-systemet bara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
