Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 24 januari 1948 - Tillverkningsmetoder och utrustning på ett amerikanskt storvarv, av Rolf Thorén - Hanskas rätt med verktyget, av Wll - Machine Drawing and Design, av G L - A History of the Institution of Mechanical Engineers 1847—1947, av CBjm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 januari 1948
51
Fig. 11. Svetsavdelningens organisation för övervakning
av arbetena dag och natt.
balken eller staget. Vattenstrålen följer efter lågan och
fördelas likformigt över den upphettade zonen, varigenom
spänningskoncentrationer tas bort genom plastisk
deformation.
För svetsning belysande siffror är bl.a.
elektrodförbrukning och svetshastighet. På Ingails varv uppgår
elektrodförbrukningen till 70 % av 4,8 mm tjocklek samt 30 %
av 4 mm, vilken senare storlek huvudsakligast användes
för häftsvetsning och för lätta skott.
Medelsvetshastig-heten för varvet är 2—2,1 m svets per arbetstimme.
På Ingails varv läggs stor vikt vid ledning och kontroll
av svetsning samt anordningar för värvning och träning
av svetspersonal. Den senare tas ju från alla möjliga
yrkesgrupper runt varvsområdet. Svetsning, gasskärning
och riktning ledes av svetsavdelningen, som samarbetande
med de olika verkmästarna övervakar varvets svetsare,
häftare, brännare och riktare i de flesta verkstäder och på
svetsplaner, bäddar, dockor och skrov. Av sammanlagt
10 524 anställda på varvet (år 1944) utgjorde
svetsavdelningen 1 994 man, en ovanligt hög siffra. Av dessa var
83 % svetsare, 13 % brännare och 4 % riktare. I fig. 11
visas en skiss över svetsavdelningens organisation i fråga
om övervakningen. Denna sker genom en grupp av fem
assisterande verkmästare, 17 "welding quartermen" och
tre "flame cutting quartermen". Varje "quarterman" har
från en till fem förmän under sin ledning. Svetsförmännen
övervakar 20—25 svetsare vardera och brännarförmännen
30—35 brännare.
Förut har nämnts om svetsplanavdelningens organisation.
Plåtverkstaden ledes av sin egen verkmästare, assisterad
av en dag- och en nattförman. Personalen inkluderar
under dagskiftet 12 hopsättare, 12 häftsvetsare, 18—20
svetsare, 4 maskinbrännare, 3 handbrännare samt 6
automatsvetsare, förutom den övriga styrkan för de olika
arbetsmaskinerna. Nattskiftet består av 30 svetsare jämte
för arbetsmaskinerna nödvändig personal. Tillräckligt
mycket märkning, klippning, hoppassning och häftning
utföres av dagskiftet, så att nattskiftets svetsare kan
fullborda arbetet.
De flesta svetsarna tränas i en svetsskola inom varvets
område. Allroundsvetsare underkastas omfattande prov
efter i medeltal 80 h träning. De få sedan tjänstgöra som
häftsvetsare i produktionen. Efter förord av sin förman
och på eget initiativ kan svetsaren sedan återvända till
skolan under tillräckligt lång tid för att ytterligare
förkovra sig. Det var detta jättearbete att värva och träna
folk och att låta det specialisera sig på var sin uppgift
som i hög grad bidrog till uppnående av förnämliga
produktionsresultat under kriget. Den under denna tid vunna
erfarenheten har blivit till stor hjälp för varvets fortsatta
produktion efter kriget (J G Magrath i Marine Engng
nov., dec. 1943, jan., febr. 1944).
Hanskas rätt ined verktyget, av Carl C Harrington,
översatt och bearbetad a v C G Brodén. Forum, Stockholm
1947. 239 s, 258 fig. 9,50 kr.
Under kriget var man inom den mekaniska
verkstadsindustrin i stor utsträckning hänvisad till oskolad
arbetskraft, och som instruktion för denna arbetskraft
utarbetade man i Amerika ett antal affischer, som visade hur man
skulle använda verktygen på rätt sätt, och samtidigt visades
en del vanliga fel vid hanteringen. Affischerna
sammanställdes senare till en bok, vilken nu föreligger i svensk
översättning. I boken behandlas såväl handverktyg som
verktyg till verktygsmaskiner, mätdon, luftverktyg,
svetsning, rörledningsarbeten m.m. De instruktiva bilderna och
den klara framställningen gör att man gärna
rekommenderar boken. Pä s. 173 har ett tryckfel insmugit sig, dä
det riktiga förfarandet betecknats "fel" och det felaktiga
"rätt". Wll
Maehine Drawing and Design, 4:e uppl., av W Abbott.
Blackie and Son Ltd., London 1945. 10 sh.
Boken avviker med sin friska stil från traditionella
läroböcker. Redan i den 15 år gamla, första upplagan
utnyttjades i stor omfattning isometrisk projektion. I huvudsak
är boken ordnad så att på uppslagens högersida finnes en
ritning och på vänstersidan ritningsregler och
beräkningsmetoder. Hänvisning till standardtabeller och annan
litteratur finnes i fotnoter. De valda exemplen är moderna
ritningar från välkända engelska företag. De följer brittisk
standard. I slutet är övningsexempel samt toleranslabeller
m.m. samlade. Läroboken är avsedd att kunna användas
även i lägre tekniska skolor. G L
A History of the Institution of Meehanical Engineers
1847—1947, av R H parsons. Institution of Mechanical
Engineers, London 1947. 299 s., 56 fig.
Innan ännu människan hade tagit ångan i sin tjänst
bestod ingenjörsvetenskapen huvudsakligen av byggnadskonst
i dess vidsträcktaste bemärkelse. Ingenjörerna uppdelades
i två stora grupper, de militära och de civila. Med den
nya kraftmaskinen framkom emellertid en ny typ,
maskiningenjören, som dock helt naturligt kom att inrangeras
bland de civila ingenjörerna. Specialiseringen var ännu
okänd och de stora engelska ingenjörerna från början av
1800-talet sysslade såväl med broar och tunnlar som med
lokomotiv och fartyg. Att man för hundra år sedan vid
sidan av den redan 1818 grundade Institution of Civil
Engineers i England fick en särskild sammanslutning för
maskiningenjörerna, synes i viss mån ha berott på en
tillfällighet. Året förut hade Georg Stephenson sökt inträde
i Institution of Civil Engineers, vars styrelse med
verklighetsfrämmande formalism hade fordrat att han skulle
avlägga prov för att styrka sin kompetens som ingenjör.
Stephenson var vid denna tid 65 år gammal och den
erkänt främste av landets ingenjörer. Denna behandling av
"the Father of Railways" väckte ett stort uppseende och
var orsaken till att man 1847 som protest grundade en
särskild sammanslutning. Institution of Mechanical Engineers,
vars förste ordförande Stephenson blev. Föreningen hade
ursprungligen sitt säte i Birmingham men flyttade 1877
till London.
Med anledning av jubileet har föreningen utgivit en
"Centenary Memorial Volume", innehållande en historik,
en sammanställning över de viktigaste uppsatserna i deras
proceedings samt kortare biografier över framstående
medlemmar m.m.
Den vackra volymen är en typisk produkt av sitt land,
såväl till det inre som det yttre. Varje kapitel inledes av
ett väl valt citat från Bibeln, Shakespeare, Wordsworth
eller någon annan engelsk skald. Ett personregister och ett
utförligt sakregister avslutar boken. Egendomligt nog
märker man icke något av pappersransoneringen. Papperet är
tjockt och gott och marginalerna förkrigsmässiga. CBjm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
