- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 februari 19A8

75

Nya redaktörer

Till redaktionssekreterare i Teknisk Tidskrift efter
redaktör Erik Swartling, vilken vid halvårsskiftet 1947 tillträdde
redaktörsskapet för Industritidningen Norden, har nu
utsetts diplomingenjör Wilhelm Söderström, född 1905. Efter
studentexamen vid Svenska Lyceet i Åbo och
diplomingenjörsexamen i elektroteknik vid Tekniska Högskolan i
Helsingfors anställdes han 1931 som linjeingenjör vid
Helsingfors Telefonförening och 1941 som biträdande direktör vid
Finlands Metallindustriförening. År 1946 tillträdde han en
befattning vid Telefon AB L M Ericsson i Stockholm.

Från 1938 till 1943 var Söderström redaktör för
tidskriften Kraft och Ljus och därefter för Tekniska Föreningens
i Finland Förhandlingar. Under sin studietid var han vice
ordförande i Tekniska Högskolans studentkår samt
ordförande och sedermera kurator i studentkårens
svenskspråkiga avdelning; han har ävenledes varit vice
sekreterare och klubbmästare i Tekniska Föreningen i Finland.

Till redaktör Swartlings efterträdare som fackredaktör för
industriell ekonomi har Svenska Teknologföreningens avd.
Industriell Ekonomi och Organisation utsett civilingenjör
Runo Lindblad, född 1911. År 1937 utexaminerades han
som mekanist från K. Tekniska Högskolan, där han
sedermera 1939—1942 specialstuderade i elektroteknik. Efter
anställningar hos HSB och Elektrolux inträdde han 1939
i K. Vattenfallsstyrelsen, på vars rationaliseringsavdelning
han har varit verksam sedan 1942, numera som förste
byråingenjör. Han har av trycket utgivit ett antal uppsatser i
avlönings- och ackordssättningsfrågor.

TNC

3. Svampa, vainpa och solochvåra!

TNC-spaltens läsare hajar kanske till inför den ovanligt
uppsluppna rubriken. Saken förhåller sig så, att TNG med
välvilligt medgivande av såväl författare som tidning här
ämnar återge en av den riksbekante språkprofessorn Erik
Wellander skriven och i veckotidningen Iduns första
nummer för i år införd så rubricerad artikel. Den är på en
gång lätt kåserande och sakligt upplysande, och kan vara
ett välgörande mellanstick i de ofta tyvärr alltför torra
definitionsserierna som eljest brukar fylla TNC-spalten.

Artikeln uppdelas av utrymmesskäl på fyra
tidskriftshäften. Den första delen, som följer här nedan, kommer
in på sammansättningar, den andra handlar om
avledningar, den tredje visar hur man förfar med alltför långa
ord, och den fjärde berör den fria ordbildningen och
nämner även TNC i samband med svårigheterna att finna

ersättning för ordet plastic. Här tänker TNC själv anknyta

och klargöra sin inställning till ordet i fråga. J XV

Där tanken sviker, står ett ord på vakt, säger Goethe. I
själva verket är det vida vanligare att tanken gör tjänst
men ordet sviker. Vårt språk äger ord i tiotusental, och
ändå göra vi ofta den erfarenheten, att vårt ordförråd icke
räcker till för att uttrycka vad vi tänka och känna.

Många leva i den förställningen, att det rätta ordet nog
finns, och att det bara gäller att finna det. Den mera
erfarne vet, att det icke är så väl ställt.

Starkast göra sig ordförrådets brister kännbara, när nva
begrepp tränga in i vår föreställningsvärld. Merendels
komma dessa nyheter från främmande land, där de redan ha
sina beteckningar. Det enklaste är då att med begreppet
överta även ordet, och det är också vad som vanligen sker.
De flesta nya ord komma sålunda till oss utifrån: refuge,
camouflcige, service, thriller, osv. i oändlighet. Ur
språkvårdens synpunkt äro dessa främlingar icke välkomna, ty
många av dem bereda våra landsmän svårigheter med sina
från svenska vanor avvikande fasoner i uttal, stavning och
böjning. Men även där ett främmande ord lätt kan
införlivas med vårt modersmål, är det ett språkvårdsintresse att
i stället ett svenskt ord skapas för att fylla det nya behovet.

Man måste då slå in på samma vägar som man alltid har
följt, när det gällt att skapa beteckningar för nya
företeelser.

Den metod som vårt språk helst använder är
sammansättningen. En rörelse som syftar till att organisera motstånd
mot en ockupationsarmé kallas motståndsrörelse. Ett "av
myndighet utfärdat bevis om rättighet att föra
motorfordon", mera populärt uttryckt ett kort med körtillstånd,
kallas körkort. En bekväm och praktisk beteckning. Hade
namnet kommit till på officiell väg, så hade det väl blivit
motorfordonkörningstillståndsbevis e.d. Ett landningsställ
som är anbringat under flygplanets nos kallas nosställ. En
strejk med ändamål att få höstsådden inställd kallas
såddstrejk eller såningsstrejk, på sina håll även såstrejk.
En sång vari alla deltaga kallas allsång. En tant som av
släkten ses med förskräckelse får i "Kvartetten som
sprängdes" beteckningen skräcktant. Kar de Mumma har skapat
ordet swingpjatt. Som ersättning för det främmande ordet
refuge har föreslagits skyddstrottoar, vänttrottoar,
vänt-plats, väntpall, trafikpall, gatupall, gatuö, spårvägsvänta
och åtskilligt annat.

Ofta är en ny sammanställning uppenbarligen bildad efter
ett bestämt mönster. Teaterpjäserna i radio kallas i motsats
till skådespel för hörspel. Ett ställe i den bekanta
örjans-låten har sagts vara iöronenfallande. Ordet silke har i
århundraden varit tillfyllest, men sedan man börjat tillverka
konstsilke har man bildat sammansättningen natursilke.
Av-liknande skäl ha vi också fått det nya ordet natursmör.

Till förra krigets ökända nyrika kommo så småningom de
nyfattiga. Länge räckte det med adjektivet sjuk, men sedan
sammansättningen sinnessjuk blivit vanlig har man funnit
sig föranlåten att införa ordet kroppssjuk. Efter mönstret
av likbegängelse har bildats den nya sammansättningen
eld-begängelse.

Som synes förfar svenskan med stor frihet, när det gäller
att på detta sätt nybilda ord. Sammansättningens delar
kunna till betydelsen stå i snart sagt vilket förhållande som
helst till varandra. Tre ynglingar, som för att få gratisresa
till New York hade gömt sig bakom bagaget i stjärten pä
flygplanet "Rolf Viking", kallades i tidningarna för
stjärt-flygarna. Skattebetalare, som finna det meningslöst att
genom extra arbete förtjäna pengar varav allt större del
inkasseras av finansministern, ta sig numera i stället
Wigforssdagar.

Detta sätt att genom ledigheter begränsa det
inkomstbringande arbetet och därmed också skatten kallas i
anslutning till uttrycket Wigforssdagar att wigforssa. Därmed
äro vi inne på den andra metoden att nyskapa ord:
av-ledningen. (Forts.) Erik Wellander

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:16:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1948/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free