Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 14 februari 1948 - STF om försvarskommitténs förslag - Svenska Akademiska Hjälpkommittén, av W S - Reseberättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
TEKNISK TIDSKRIFT
blir möjligt att tillföra försvaret ingenjörer med goda
kvalifikationer, i konkurrens med civila myndigheter och
privata företag. Det torde framför allt vara förefintligheten
av högre beställningar med goda anställningsvillkor, som
påverkar rekryteringen i gynnsam riktning. Dessutom
bidrar ett dylikt förhållande till att upprätthålla intresset hos
ingenjörerna, då möjligheterna till befordran utgör en
verksam drivkraft. En utredning bör därför göras om
löneställningen, särskilt i fråga om högre befattningar. Det
ganska stora antalet vakanser bland marin- och
flygingenjörer torde sålunda intimt sammanhänga med att
lönefrågan icke har fått en tillfredsställande lösning.
Det är angeläget, att endast ingenjörer med
erforderliga kvalifikationer erhålla inträde i den nya
Armé-ingenjörkåren. I betänkandet har man räknat med att
det skulle ta en avsevärd tid att upprätta kåren, och det
anses från militärt håll vara önskvärt, att rekryteringen
sker aspirantvägen. Föreningen har intet att invända
däremot, men håller före, att några större svårigheter att inom
den närmaste framtiden erhålla ett avsevärt antal
kvalificerade arméingenjörer ej föreligger. Emellertid bör armén
liksom övriga försvarsgrenar erhålla en fast kår av ordinarie
ingenjörer så snart som möjligt. Kåren synes därför i
begränsad omfattning böra organiseras redan från den 1
juli 1948 och därefter utbyggas så fort tillgången på
kvalificerade ingenjörer medger. Den nu befintliga extra
ordinarie arméingenjörpersonalen bör från den 1 juli antas till
ordinarie arméingenjörer i den mån de besitter
kvalifikationerna härför. Kårens slutliga organisation bör icke
fastlåsas för längre tid, då den tekniska utvecklingen
säkerligen nödvändiggör, att teknisk personal tillföres armén i
ännu större utsträckning. Allmänt sett synes de nu
beräknade beställningarna vid kåren vara snålt tilltagna i fråga
om signalingenjörerna; särskilda ingenjörer för radar har
sålunda icke upptagits i förslaget. De nuvarande
tygingenjörerna böra i samband med arméingenjörkårens
upprättande överföras till denna.
Den av Chefen för Marinen föreslagna ökningen av
Mariningenjörkåren har av försvarskommittén begränsats av
kostnadsskäl. Den utbyggnad av kåren som är motiverad
med hänsyn till teknikens utveckling bör emellertid
genomföras i full utsträckning redan i början av
tioårsperioden. Särskilt synes det önskvärt, att en marindirektör
beräknas för att tjänstgöra såsom kontaktman mellan de
marina myndigheterna och forskningen. Den föreslagna
aspirantutbildningen även av specialingenjörerna
tillstyr-kes, men nuvarande anställningsform "från sidan" måste
bibehållas.
Vid flygvapnet finnes icke en kår av flygingenjörer i
analogi med mariningenjörkåren och den föreslagna
arméingen jörkåren. En dylik kår bör snarast upprättas med
flygöverdirektören som kårchef. Det föreslagna antalet
flygingenjörer är riktigt, men man måste tillse, att antalet
flygingenjörer alltid svarar mot behovet med hänsyn till
den synnerligen snabba utvecklingen på flygteknikens
område. I fråga om Inspektionen för den tekniska tjänsten
förutsätttes, att inspektören skall vara en överste i Mo 14.
Härtill har försvarskommittén dock fogat det yttrandet, att
det icke bör vara uteslutet att kunna ha en tekniker såsom
inspektör. Enligt föreningens mening bör för denna tjänst
upptas en överste i Mo 14 eller en "förste flygdirektör" i
Co 14.
En riktig samverkan och avvägning mellan teknik och
taktik erfordras vid avgörandet av många frågor, där de
tekniska synpunkterna är utslagsgivande för en frågas
behandling. Därvid måste teknikens män beredas tillfälle
att i ansvarig ställning inverka på frågan eller avgöra
den. Ett antal ingenjörer från de tre försvarsgrenarna bör
sålunda i ansvarig ställning ingå i Försvarsstabens
organisation. Det synes föreningen märkligt, att icke bland
försvarsattachéerna i Försvarsstaben upptagits några
civilmilitära ingenjörer. Det måste vara av allra största vikt
att tekniska försvarsattachéer knytes till beskickningarna
i de större länder, som är tongivande i fråga oin
utvecklingen av krigsmateriel.
Betänkandet ger icke någon klar uppfattning om
anskaffning och underhåll av materiel. Föreningen vill dock särskilt
framhålla betydelsen av att tekniskt inflytande får göra sig
gällande vid anskaffning av all tekniskt betonad materiel.
Frågan om inrättande av bergrum torde kräva en långt
allvarligare behandling än som kommer till synes i
betänkandet. Den senaste utvecklingen av flyget och metoderna
vid inledande av ett krig synes nödvändiggöra att all
betydelsefull materiel förvaras i bergrum. I vilken mån dessa
önskemål tillgodosetts framgår icke klart. Utsprängning av
bergrum -— även för civilbefolkningens skydd — bör
upptas på en gynnad plats bland beredskapsarbeten.
Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom
vapentekniken är det av största vikt, att forskningen bedrives med
största intensitet. Så snart man kan få av
Forskningsanstalten föreslagen personal, bör denna anställas.
Anslagen för experimentkostnader bör om möjligt ökas, och
vidare bör forskningsanstalten lämnas stor frihet vid
användningen av dem. Av betydelse är, att forskningen får
till disposition erforderliga laboratorier med förstklassig
utrustning, utan att därvid hämmas genom importförbud,
uteblivna byggnadstillstånd och valutarestriktioner. Såsom
kontaktmän mellan forskningsorganen och
försvarsgrenarnas olika myndigheter och institutioner bör där finnas
särskilda ingenjörer. Vid forskningen vunna resultat måste
snabbt tillgodogöras materielen i form av förbättringar
och nyanskaffningar.
Svenska Akademiska Hjälpkonimittén, som tillsattes
den 2 februari 1945 för att hjälpa den vetenskapliga
forskningen och undervisningen vid de genom kriget
fullständigt eller delvis förstörda universiteten ocli vetenskapliga
institutionerna, nedlade sin verksamhet i november 1947.
Enligt en redogörelse för kommitténs arbete har den i
avsevärd utsträckning kunnat bistå även den tekniska
forskningen och undervisningen, särskilt i de krigshärjade
grannländerna. Bl.a. kunde kommittén, efter en hänvändelse till de
svenska järnbruken, på försommaren 1945 utverka en
donation av armeringsjärn som möjliggjorde, att
bombska-dade viktiga delar av Tekniska Högskolan i Finland kunde
återuppbyggas före höstterminens början. Dels genom
inköp och dels genom en av Svenska Teknologföreningen
och kommittén bedriven insamling har betydande
mängder litteratur kunnat hopbringas för det svårt
bombhär-jade biblioteket vid Tekniska Högskolan i Finland (Tekn. T.
1945 s. 589, 662). Vidare har kemisk litteratur kunnat
tillställas tyska och holländska bibliotek. Beställningar på
instrument, glasvaror och kemikalier för 42 000 kr. har
kommittén förmedlat till finska högskolor och universitet.
Mindre mängder har förmedlats till Polen. Till Österrike
har skrivmaterial räknestickor m.m. donerats. För
särskilda hjälpbehövande studentkategorier, främst nordiska
och statslösa studenter, har kommittén berett
studiemöjligheter i Sverige.
Kommitténs arbete är ett vackert bevis på svensk
akademisk insats i den internationella hjälpverksamheten efter
kriget. W S
Reseberättelser. Till KTH:s bibliotek har inkommit
följande reseberättelser, som är tillgängliga för intresserade:
Hogner, E: Redogörelse för resa sept. 1946 till
Skepps-försöksanstalterna i Teddington (England), Wageningen
(Holland) och Paris, Stockholm 1947. 17 s. — Josephson,
B: Erfarenheter och iakttagelser från laboratorier,
institutioner och fabriker inom det radiotekniska området i
USA oktober 1946—april 1947, Stockholm 1947. 36 s. —
Nordensson, T: Gasturbiner i Holland och Schweiz,
Stockholm 1947. 4 s. — Djurberg, E & Lindström, T:
Högspännings-, kortslutningselmateriel- och
belysningslaboratorier i England, Holland, Frankrike, Italien och Schweiz,
Stockholm 1948. 94 s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
