Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 14 februari 1948 - Centrifugalseparatorer och deras användning, av Einar Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
TEKNISK TIDSKRIFT
önskar erhålla den senare med så låg fetthalt som
möjligt. Vid denna separeringsprocess, som
utföres med den kultyp, som visas i fig. 5, kan
inan med största precision reglera gräddens
fetthalt samtidigt som skummjölkens fetthalt hålles
nästan konstant vid ett mycket lågt värde. Med
en kraftförbrukning av något över 0,5 hkh per
1 000 1 minskas fetthalten från exempelvis 3,5 %
till omkring 0.04 %. Med den gamla metoden,
självseparering, var det ej möjligt att avfetta
mjölken i tillnärmelsevis denna utsträckning, då
den surnade långt innan avfettningen nått detta
stadium. Med separeringen vinner man också
den fördelen, att de föroreningar som finnas i
mjölken till största delen borttas, och man får
sålunda såväl grädden som skummjölken renade.
Då vegetabiliska oljor utvinnas genom pressning
innehålla de ofta vatten, fasta föroreningar och
andra ämnen, såsom äggviteämnen och enzymer.
De senare kunna genom inverkan på
äggviteämnena förorsaka spaltning av oljan med
bildande av fria fettsyror samtidigt som smaken
försämras, och det är därför av stor betydelse att
snabbt och effektivt rena oljan. Detta kan utföras
genom användning av separatorer i samband med
utvinningen. Om man omedelbart efter oljans
utvinning tar bort de nämnda föroreningarna,
undviker man bildandet av fria fettsyror och gör
oljan lämpligare för raffinering. Oljans
fettsyre-halt spelar en mycket stor roll, då vid
neutraliseringen oljeförlusterna i stort sett stå i direkt
relation till oljans surhetsgrad.
Fisk- ocli valoljor kunna i likhet med de
vegetabiliska oljorna genom neutralisering och andra
behandlingar göras användbara bl.a. till
matoljor ocli som ingrediens i margarin. De
fiskoljor som utvunnits genom dekantering voro
mycket olämpliga för dessa ändamål på grund av
synnerligen hög fettsyrehalt. Vid neutraliseringen
blevo raffineringsförlusterna och kostnaderna så
höga, att oljorna endast kunde användas för
tillverkning av såp- och tvålprodukter. Genom
införandet av separatorer i fiskoljeindustrin har
det blivit möjligt att producera oljor, som i alla
Fig. 7. Anläggning för fiskoljeutvinning.
avseenden äro tillfredsställande samtidigt som
utbytet blir mycket högre än med
dekanterings-tankar, som tidigare användes.
En komplett anläggning enligt detta system
visas schematiskt i fig. 7. I denna kokas fisken och
sönderdelas därefter till en massa, som i vissa fall
förtunnas med vatten. Utvinningen av oljan
utföres vanligen i kontinuerligt arbetande
skruv-pressar, från vilka en emulsion med relativt låg
oljehalt och hög slamhalt avgår. För separering
av denna emulsion måste man använda
separatorer med munstyckskulor, och sedan emulsionen
passerat genom en självrenande sil införes den i
en sådan separator. I denna separeras emulsionen
i ett slamkoncentrat, som avgår genom
separatorns munstycken, och en emulsion med hög
oljehalt, som avgår genom ett avlopp vid kulans
övre del. "Limvattnet", i vilket från fisken
härrörande limämnen äro lösta, avgår genom ett
tredje avlopp. Emulsionen tvättas och separeras,
varvid erhålles en fullkomligt ren olja av hög
kvalitet. Valoljan, som i fråga om kemiska och
fysikaliska egenskaper är mycket överensstämmande
med fiskoljorna, utvinnes och behandlas på
ungefär samma sätt som dessa.
Med få undantag måste feta oljor raffineras för
att kunna användas som födoämnen.
Raffineringen omfattar flera behandlingar, av vilka den
viktigaste är neutraliseringen. Denna process har
därför kommit att benämnas raffinering. Råoljan
införes i en tank försedd med rörverk och
uppvärmningsanordningar, varefter reaktionsmedlet,
vanligen natronlut, tillsättes. Vid reaktionen med
natriumhydroxid bindas de fria fettsyrorna
under bildning av såppartiklar, som äro
suspenderade i oljan. Oljan lämnas sedan till dekantering,
varvid såppartiklarna sjunka till tankens botten
och bilda där ett komplicerat konglomerat av
såpor och olja. Såppartiklarna innehålla nästan
alltid fritt alkali, som vållar förtvålning, vilken
kan bli avsevärd, om dekanteringstiden är lång.
Genom användning av centrifugalseparatorer av
speciellt utförande, soapstockseparatorer, kan
man minska den mängd olja, som är innesluten
i soapstocken. Den enklaste anordningen är att
ansluta separatorn till raffineringstanken och, så
snart innehållet i denna är färdigt för
dekantering, låta det passera genom separatorn eventuellt
efter uppvärmning. Genom separeringen
reduceras soapstockens oljehalt med i allmänhet 10—
20 %. Kontakttiden och därmed förtvålningen
minskas genom att man använder separatorer
med hög kapacitet eller flera separatorer. Denna
metod att kombinera satsraffinering med
kontinuerlig separering har fått benämningen
halvkon-tinuerlig raffinering.
Den modernaste och för anläggningar med hög
kapacitet mest ekonomiska raffineringsmetoden
omfattar kontinuerlig blandning omedelbart följd
av separering och kallas därför kontinuerlig räf’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
