Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 28 februari 1948 - Kraft- och bränslesituationen - Sågverksrörelsen under efterkrigsåren, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12(5
TEKNISK TIDSKRIFT
Kraft- och bränslesituationen. Elransoneringen trädde
i kraft den 15 september 1947. Den har sedermera
gradvis skärpts, men alltifrån november har tilldelningarna
varit i stort sett oförändrade. Kraftproduktionen hade
ogynnsamt påverkats av vattenbristen alltsedan april och
uppgick totalt 1947 till endast 13 600 milj. kWh eller 600
milj. kWh lägre än 1946. Vattenbristen drabbade
självfallet i första hand överskottsleveranserna till elektriska
ångpannor; dras dessa ifrån, blev nedgången från 1946
endast 1 %. I hemmen har elransoneringen tvingat fram
en kännbar sparsamhet med elströmmen med ökat arbete
för husmödrarnas del. För kommunikationsväsendet har
kraftbristen endast framtvingat vissa förhållandevis
obetydliga tåginskränkningar samt en nedsättning av
temperaturen i vagnarna. Industrin har i regel kunnat bära
en viss del av nedskärningen enbart genom återgång till
bränsleeldade ugnar samt genom sparsamhetsåtgärder av
olika slag. En produktionshämmande effekt har
emellertid icke kunnat undgås. Kraftbristen har bromsat den
produktionsökning, som annars skulle ha inträtt på grund av
ökad tillgång på arbetskraft, bättre bränsletillgång osv.
Åtskilliga efterverkningar, bl.a. i form av ökad brist på
halvfabrikat, kan även befaras.
En skärpning av ransoneringen fr.o.m. februari 1948 för
samtliga förbrukargrupper blev allvarligt diskuterad.
Energiinnehållet i våra vattenmagasin var då så litet, att
man måste bli allt försiktigare. Varje kraftig köldperiod
innebär en dubbel påfrestning: kraftbehovet ökas och
tillrinningen minskas. Redan innan sista töperioden hade
man emellertid beslutat att fortsätta att "leva farligt",
dock med den reservationen att industrins
februaritilldelning skulle kunna miniskas, om läget utvecklade sig
ogynnsamt. Den rådande töperioden har självfallet
förbättrat läget. Riskerna är emellertid icke borta. Mars kan
ännu bli kall i likhet med 1947. Den rikliga
snötillgången inger dock förhoppningar om en hygglig vårflod. En
annan ljuspunkt i kraftsituationen är att man har kunnat
konstatera, att ångkraftverken trots ofrånkomliga
haverier av olika slag visat sig ha en betydligt större
energiproduktionsförmåga, 40—45 milj. kWh/vecka, än man
tidigare vågade räkna med. Skulle vattentillgången under
belastningsåret 1948/49 återigen bli normal, kan man
därför våga hoppas på att energibristen under detta år icke
skall bli alltför betungande. Vid en måttlig
energiransonering under kommande år måste emellertid effektbristen
bli besvärande och kräva särskilda åtgärder. Tidigast
vintern 1950/51 kan man nu se en någorlunda betryggande
situation även i detta hänseende. Vintern 1949/50 bör
emellertid läget vara åtskilligt bättre än 1948/49.
Bränslesituationen i dag kan karakteriseras av ett
tillfredsställande läge i fråga om stenkol, en otillräcklig
kokstillgång och ett synnerligen labilt oljeläge. Den prekära
valutasituationen har nu nödvändiggjort en omprövning av
anskaffningspolitiken. Importen av fasta bränslen från USA
och Tyskland betalas helt, och från Polen till 40 % i
dollar, övrig import, dvs. större delen av den polska,
holländska, belgiska och engelska, i mjukvalutor. Av de
flytande bränslena betalas importen från USA helt, och från
Venezuela och Holländska Västindien delvis i dollar, men
importen från mellersta östern i pund. Av frakterna går
endast en del i dollar, önskemålet är självfallet att hålla
den dollarbetalda importen nere så långt som möjligt utan
att man samtidigt därför behöver betala alltför mycket
mera i svenska kronor räknat. De tvenne önskemålen är
icke alltid direkt förenliga!
Kolimporten från Polen går programenligt. Englands
återinträdande i exportörernas led i december 1947 har
självfallet i och för sig hälsats med stor tillfredsställelse
från svensk sida. De höga engelska exportprisen blev
emellertid en överraskning av motsatt natur.
Kokstillförseln från Holland och Westfalen går programenligt.
Däremot har Belgien av vissa skäl haft svårt att fullfölja sina
koksleveranser. Polen har endast begränsade kvantiteter
att avvara och importen av koks från USA har redan
tidigare praktiskt taget upphört. Från England bör man icke
hoppas på några större kvantiteter. Förhoppningarna står
i första hand till ökad import från Westfalen. Som
ersättning för koks har importerats betydande mängder
amerikansk antracit och brunkolsbriketter från ryska zonen.
Bägge bränslena är emellertid dyra i kronor räknat och
betalas dessutom helt i dollar.
Den enormt ansvällda förbrukningen av motorbrännolja
och eldningsoljor har medfört mycket stora lättnader i
vår bränsleförsörjning men samtidigt fört in vårt land i
en ny farlighetszon. Förbrukningen av oljor i USA har
samtidigt stigit så kraftigt sedan förra året, att en stark
ransonering där måst införas. Det amerikanska bristläget
inverkar självfallet också begränsande på våra möjligheter
att få kompensation från Venezuela och Holländska
Västindien. Det har vid flerfaldiga tillfällen från
Bränslekommissionens sida framhållits att oljan icke löser vårt
bränsleproblem.
Slutligen är att framhålla att brännvedsavverkningarna
alltsedan oktober går sämre månad för månad. Den
myckna snön i Norrland bidrar självfallet härtill, ehuru
den ingalunda kan vara den enda orsaken. En återigen
ökad torvtillverkning i landets södra delar planeras.
Trots en i det stora hela rikligare bränsletillgång och
åtskilliga ljuspunkter är bränslesvårigheterna tyvärr ännu
ingalunda övervunna. De har blott fått andra aspekter och
representerar därvidlag endast en av sektorerna i vår
bekymmersamma ekonomiska situation (E Upmark vid
Hindersmässan 29 jan. 1948).
Sågverksrörelsen under etterkrigsåren. Enligt en av
Bränslekommissionen utförd undersökning bedrevs sågning
under 1945 vid ca 6 200 sågverksföretag i landet, vilka
producerade sammanlagt 1 200 000 stds. Under 1946 ökades
antalet sågar i drift med ungefär 700; av dessa torde de
flesta ha funnits tidigare men haft rörelsen inställd under
krigsåren. Produktionen år 1946 var 1 440 000 stds. Under
1947 torde ytterligare 50 sågar ha tagit upp driften och
produktionen torde uppgå till minst 1 200 000 stds. För
jämförelse kan nämnas, att sågverksproduktionen under
åren 1936—1939 var ungefär 1 500 000 stds per år. Den
inhemska konsumtionen av sågat virke synes under senare
tid ha ökats betydligt. Sålunda beräknas den inhemska
förbrukningen 1945 ha varit 800 000—900 000 stds, medan
den under förkrigsåren var 500 000—600 000 stds. Då
produktionen samtidigt har gått ned. har detta medfört
svårigheter, då det gällt att upprätthålla en önskad
exportvolym.
När det gäller att bedöma utsikterna för sågverksrörelsen
och trävaruhandeln under de närmast kommande åren
måste man beakta, att tillgången på virke av
sågtimmer-dimensioner börjar bli otillfredsställande i Norrland från
Ljungan och norrut. Visserligen kan produktionen under
några år framåt uppehållas i ungefär samma omfattning
som nu, men detta kommer givetvis att ytterligare minska
de redan förut alltför knappa virkesförråden i dessa
trakter. Man torde alltså böra räkna med att
sågverksproduktionen inom detta område under tio år framåt bör
successivt minskas med 30—40 % av förkrigsproduktionen för
att nå skälig proportion till råvarutillgångarna. En
minskning av sågverksproduktionen i Norrland kan dock
komma att motvägas av en ökning i de sydligare delarna
av landet; tillgängliga uppgifter för dessa trakter tyder
nämligen på att en avsevärd ökning av dugliga
dimensioner är att vänta. Man torde därför för landet i dess helhet
kunna räkna med att trävaruproduktionen under de
närmaste decennierna kan upprätthållas i ungefär samma
omfattning som hittills under efterkrigsåren. I vad mån det
blir möjligt att för export disponera mera virke än vad
som nu är fallet beror på möjligheterna till begränsning
av den inhemska förbrukningen (S Collinder i
Departement & Nämnder 1947 h. 21 >. W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
