Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1948 - Kilforsen — en ny storkraftstation, av S Elfman - Den amerikanska 500 kV försöksanläggningen färdig, av BR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1948
135
station till kraftstationsläget och med uppförande av
provisoriska husbyggnader. De två första maskinaggregaten
planeras att tas i drift under år 1953, och även det tredje
aggregatet beräknas bli insatt inom relativt kort tid.
S Elf man
Den amerikanska 500 kV försöksanläggningen färdig.
Den amerikanska försöksanläggningen för prov med upp
till 500 kV växelström (Tekn. T. 1947 s. 18) blev driftklar
i slutet av 1947. Anläggningen, som ligger vid Ohiofloden
nära Brilliant, ca 80 km bilväg från Pittsburg, har uppförts
på initiativ av det stora kraftföretaget American Gas and
Electric Service Corp., som inbjöd ett antal tillverkande
firmor att medverka i det nu pågående forskningsarbetet.
Deras insats har huvudsakligen bestått i leverans av den
erforderliga utrustningen, men de har även i viss
utsträckning hjälpt till att planera försöken. Anläggningen omfattar
en transformator- och mätstation, fig. 1, och tre därtill
anslutna kraftledningar, av vilka två är 2,25 km långa och den
tredje består av endast ett spann. Det sista skall användas
för förförsök med enkelledare av olika diametrar och med
duplexledare samt för undersökningar om läckströmmar
i isolatorkedjor.
Transformatorerna, fig. 2, består av tre enfasenheter om
sammanlagt 5 000 kVA. De matas med en primär
trefasspänning av 66 kV och ger en sekundärspänning, som kan
varieras genom omkoppling i spänningslöst tillstånd
mellan gränserna 264,5 och 500 kV. Primärlindningarna är
D-kopplade och sekundärlindningarna Y-kopplade med
direktjordad nollpunkt. Höjden från lådans botten till
toppen på högspänningsgenomföringen är ca 10 m. Ehuru
transformatorerna är på endast 5 000/3 kVA per enhet, är
de konstruerade enligt samma principer, som man avser
att tillämpa på enheter om 225 000/3 kVA eller större.
Konstruktionen innebär i stort sett en extrapolering av 287 kV
konstruktionen från Hoover Dam-systemet med undantag
för de speciella arrangemangen för spänningsreglering och
spänningsmätning vid högspänningspotential. I stället för
expansionskärl användes den vanliga amerikanska
lösningen med gastryck över oljan. Avledare för
primärspänningen är monterade på konsoler intill genomföringarna.
På 500 kV sidan är genomföringarna av typen oljefyllda
kondensatorgenomföringar. Lådan synes enligt modern
amerikansk praxis ha svetsats igen i fabriken och
transformatorn transporterats komplett med olja men utan
högspänningsgenomföringar och kylfickor.
Ställverket, som förbinder transformatorerna med
luftledningarna, har en utsträckning av 102 X 66 m och skvd-
Fig. 1. Försöksstationen för 500 kV växelström; fr.v.t.h.
observationshytt, avledare, transformatorer och primär
66 kV transformatorbrytare.
Fig. 2. Enfastransformatorer i aggregat för 5 000 kVA,
661264,5—500 kV, med flyttbar plattform för tillsyn av
mätutrustningen på toppen av genomföringarna.
das helt av jordlinor. Ledarna utgöres av rörkopparlina
av segmentkonstruktion med 2" ytterdiameter, som anses
tillräckligt för att hålla koronan inom snäva gränser även
vid de högsta spänningarna. Kopparmanteln skärmar
samtidigt inuti förlagda mätledningar. Hängisolatorkedjorna
har 26 element.
Luftledningarna på 2,25 km längd har vardera sju stolpar,
varav två ändstolpar. Medelspannlängden är 320 m. Det
separata spännet är 244 m långt. På de båda
huvudledningarna är högsta fashöjden över mark 26 m och lägsta
höjden 12 m och sålunda nedhängningen 14 m.
Jordlinornas höjd över faslinorna kan varieras intill max. 12 m.
Fasavståndet kan ändras mellan 10 och 14,4 m.
Isolatorkedjorna har 30 normala 53/4" element, men
mätningar skola göras även med avkortade kedjor.
Spän-ningsfördelningsring är påsatt i nedre änden men ej i den
övre. Isolatorfabrikanterna har levererat ringar av olika
typer. Linarmatur är konstruerad för var och en av de
avsedda lintyperna.
Från början har på den ena ledningen uppsatts 1,65"
(42 mm) rörkopparlina och på den andra 2" (51 mm)
stål-aluminiumlina med pappersinlägg; i det ensamma spännet
användes 1,65" (42 mm) hålkopparlina av den även i
Sverige vanliga typen med spiralvriden I-balk. Det är
avsett att senare prova även 1,4" (35,5 mm) rörkopparlina
samt multipelledare med 2, 3 och 4 ledare med 0,7" och
0,92" (17,8 och 23,3 mm) diameter. Någon särskild
rengöring av linorna före uppläggningen har ej förekommit,
men det tillsågs däremot, att de ej släpades på marken.
Tre satser ventilavledare installeras, därav två av en
hängande typ och en stående. Släckspänningen har valts
till 70 % av maximala huvudspänningen 500 kV, dvs.
350 kV. Siffran är lägre än den, som brukar tillämpas vid
direkt jordade system i USA, 80 %. Tändspänningen för
60 p/s är uppmätt till 690—700 kV effektivvärde i torrt
tillstånd och 650 kV effektivvärde i regn, dvs. 1,85—2,0
gånger släckspänningen. Impulständspänningen vid
spän-ningsbrantheten 1 000 kV/^s har uppmätts till 950—1 150
kV och avledningsspänningen vid 5 kA beräknas vara
1 120 kV. Den stående avledaren, fig. 3, består av tre
pelare, vardera bestående av omväxlande avledare- och
iso-latorelement. I den hängande typen tillämpas ett
sicksackarrangemang för reduktion av totalhöjden. För
spänningsfördelningen finns graderingsringar. Totalhöjden är för
den stående typen 8,7 m och för den hängande 6,9 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
