Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1948 - Televisionssystem och kamerarör, av Björn Nilsson och Hans Werthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12(5
TEKNISK TIDSKRIFT
måste komma upp till en bildkvalitet, som kan jämföras
med filmens. Fördelen med stort linjetal ligger främst i
bättre detaljrikedom hos bilden men också i något som
kan kallas ökat åskådardjup. Det blir möjligt att vid
oförändrad bildstorlek sitta närmare bilden utan att
linjestrukturen hos avsökningsrastret blir störande. En annan
utväg, som i realiteten begagnas, är att öka bildstorleken,
varvid åskådare kan placeras på djupet bakåt, utan att
bilden ter sig tröttande liten. Stort linjetal är alltså ett
villkor för biografprojektion av televisionsbilder.
Tabell 1 visar en uppställning av de viktigare
monokro-matiska televisionssystemen. Valet av linjetal kan sägas
ske i två etapper, dels preliminärt på helt eller halvt
hundratal när (vilket räcker ur bildkvalitetssynpunkt), dels
det definitiva fastläggandet, som sker under konstruktiva
hänsyn. Både linjefrekvensen N’ n och bildfrekvensen N
styres från samma generator med frekvensen 2 N • n, som
är kristallkontrollerad eller synkroniserad med
nätfrekvensen. Man önskar då, att linjetalet skall vara uppbyggt
av enkla faktorer, så att frekvensdelningen blir bekvämt
genomförbar. Vidare bör linjetalet vara udda, vilket
underlättar radsprångets tekniska utförande.
Bland de angivna systemen kan förkrigstyperna lätt
urskiljas. I England, Frankrike och Tyskland fastställdes
som standard ett linjetal av ca 400, vilket utgjorde en
kompromiss mellan tekniska och ekonomiska synpunkter.
Också USA hade 1939 ett standardförslag på 441 linjer,
men detta ökades efter häftiga diskussioner till 525 linjer
år 1941. Nästa steg togs av Schweiz, som under kriget
bedrivit försök med ca 700 linjer. Det schweiziska systemet
är dock huvudsakligen avsett för biografprojektion och
har fastställts på rent tekniska grunder.
De efter kriget bedrivna systemexperimenten kan indelas
i två grupper, en mera försiktig med linjetalet omkring
600 (England, Holland och Byssland) samt en extrem
grupp, som i Frankrike gör försök på 800—1 000 linjer.
Engelsmännen hävdar att television med mer än 600
linjer inom överskådlig tid måste bli oerhört mycket
dyrbarare än den nuvarande. Holländarna har samma åsikt,
särskilt som de ser problemen nästan uteslutande ur
mot-tagarsynpunkt. Deras val av linjetal baserar sig dessutom
bl.a. på att det bekvämaste bildavståndet är 4—5 gånger
bildhöjden. På närmare håll kan ej hela bilden
överblickas på en gång, utan att ögonen tröttas, och på längre
håll går bildens detaljer förlorade. Om linjestrukturen skall
vara osynlig för normala ögon på optimiavståndet,
kommer man till ca 570 linjer. Genom detta sätt att räkna har
man dock ej tagit hänsyn till att åskådarna även vid
privatmottagare ofta måste grupperas på djupet. Därför
Tabell 1. Enfasiga televisionssystem 1947
n linjer wjh N b/s fb Mp/s
Amerika
Standard (FCC) ............ 525 4/3 30 4,5
England
Standard .................. 405 5/4 25 2,5
Försök (EMI) ............. 605 5/4 25 6,0
Frankrike
Standard .................. 450 5/4 25 2,0
Försök (Badio-Industrie) .... 819 4/3 25 10,0
(Comp. des Compteurs) 1 015 4/3 25 14,0
Holland
Försök (Philips) ........... 567 f/3 25 4,5
Ryssland
Försök .................... 625 4/3 25 6,5
Schweiz
Försök (ETH) ............. 729 4/3 25 8,5
Tyskland
Standard 1939 ............. 441 5/4 25 2,0
Fig. 2. Lins till kamerarör.
bör det finnas en viss reserv, så att linjestrukturen ej blir
besvärande förrän vid relativt små bildavstånd.
Systemet med 625 linjer och 25 bilder per sekund har
ursprungligen föreslagits av amerikanarna och innebär
vissa praktiska fördelar. Man vinner hela 100 linjer
relativt FCC:s standardsystem men får fortfarande praktiskt
taget samma linjefrekvens, varigenom bl.a. vissa
kamera-och mottagarkomponenter blir oförändrade. USA och
England är ju de enda länder, som ännu har kommit i
gång med mottagarproduktion, men det engelska
standardsystemet bör icke ligga till grund för experiment, som
påbörjas nu. Bandbredden vid 625 linjer blir ej heller
obekvämt stor, man kan utan vidare använda bärfrekvenser
från ca 80 Mp/s.
De djärvaste försöken med högt linjetal görs för
närvarande i Frankrike. Man befinner sig också där i ett
betydligt gynnsammare läge än t.ex. England, som redan
före kriget gjort så stora investeringar i 405-linjesystemet,
att detta av ekonomiska skäl måste bibehållas under
ganska lång tid framåt. Den franska förkrigssändaren i
Paris användes huvudsakligen för att få drifterfarenheter.
Antalet mottagare är blott några hundra och kommer ej
att ökas ytterligare. Följaktligen har man full frihet att
planera ett system som skall kunna stå sig i framtiden
och vara användbart för alla ändamål, även
biografprojektion. Bedan under detta år ämnar man påbörja 800
linjers sändare i Paris, Lille och Lyon. Senare skall man
bygga sändare i ytterligare sexlon städer och därjämle
reläutrustning.
Påfallande är att amerikanarna intresserar sig föga för
experiment med svart-vit television av högre kvalitet.
Utvecklingen i USA länkades tidigt in på färgtelevisionen och
även om denna temporärt fått ett bakslag genom Federal
Communications Commissions beslut våren 1947 fortsätter
dock försöken med stor intensitet. Färgtelevisionen
innebär ju också en strävan mot bättre kvalitet men till ett
mycket högt pris. Med nuvarande teknik ställer sig
utsändning av färgtelevision säkert minst lika dyr som de
extremaste projekt, vilka nämnts i det föregående, varför
man i Europa ännu ej synes våga påbörja sådana försök
i större omfattning.
Televisionskameror
Televisionskameran har två huvuduppgifter, en rent
optisk och en fotoelektrisk. Objektet skall avbildas på en
ljuskänslig platta med bästa möjliga belysningsstyrka och
djupskärpa. Genom fotoemission från plattan omvandlas
sedan bildsignalerna till elektriska signaler, vilkas styrka
och störningsfrihet helt beror på kamerarörets
konstruktion. Strömmen från kameran kan vanligen, i ett visst
ögonblick och inom ett mindre belysningsområde, skrivas
i = 2 K -B ■ S - A - p ,iA (1)
där K i— kamerakonstant, beroende på konstruktionen,
B — det avbildade föremålets ljustäthet i ]m|em2,
S i= fotoskiktets känslighet i (iA.lim,
A = fotoskiktets area i cm2,
/ = linsens öppningsförhållande = enligt fig. 2,
t
•= linssystemets transmissionskoefficient m.m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
