Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 20 mars 1948 - Teori för servostyrningar, av Laszlo von Hámos - Decimalsystem i USA, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12(5
TEKNISK TIDSKRIFT
delar är en givare för instorheten (elektrisk eller
mekanisk oscillator) och en mottagare för
utstor-heten (registrerande mätinstrument av något
slag). Frekvensanalysens resultat blir kurvor av
den art, som behandlats ovan. Vid icke-linjära
system äro vissa konstgrepp nödvändiga för att
genomföra frekvensanalys. Som redan påpekats,
alstrar icke-linjära byggelement övertoner, vilka
försvåra jämförelsen mellan in- och utstorhet.
Genom särskilda filter och integrerande anordningar
(wattmeter) kan grundfrekvensen renodlas.
Det är även av vikt, att mätningarna utförs inom
servosystemets aktuella arbetsområde. De
parametrar, vilka bestämmer systemets dynamik,
ändrar sig betydligt vid icke-linjära system.
Förekommer t.ex. i elektriska maskiner mättningsfenomen,
måste mätningarna utföras omkring en
arbetspunkt, som motsvarar verkliga förhållanden. Vid
stabilitetsundersökningar av dylika system har
det visat sig vara lämpligt att arbeta på gränsen
till instabilitet (pendlingar). Man erhåller då
konstanter, vilka insatta i det teoretiska
beräkningsunderlaget bäst återger systemets beteende5.
Modellförsök6’14
För mera komplicerade servosystem är
modellförsöken av utomordentligt värde. I en modell
kan de dynamiska egenskaperna på ett mycket
smidigt sätt studeras.
Tack vare vissa analogier mellan de mekaniska
rörelseekvationerna och de elektriska nätverkens
grundekvationer är det möjligt, att med rent
elektriska hjälpmedel bygga modeller till alla
tänkbara servosystem. De variabla storheterna
framträder då i form av spänningar eller strömstyrkor.
Man kan efter behov välja frekvensområdet. Är
det förlopp, som skall studeras, i verkligheten
mycket långsamt, som t.ex. hos
temperaturregle-rande system, ökar man samtliga frekvenser
proportionellt i modellen och kan studera många
flera fall under samma lid. Vill man däremot
registrera ögonblicksvärden för ett snabbt
förlopp,. reducerar man frekvenserna och erhåller en
"bild i ultrarapid". Man kan även upprepa ett i
och för sig snabbt förlopp med sådan frekvens,
att vissa tidskurvor framstår som stillastående
bilder i ett katoskop.
Fig. 11. Elektronisk simulator för sgstemet i fig. 5 (enl.
Williams—Ritson ).
Fig. 11 a visar en modell för systemet i fig. 5.
In- och utstorheten, vilka i verkligheten är
vinklar, återges som spänningar. Första röret
representerar det felmätande organet. Det
stabiliserande nätverket återfinnes i katodkretsen av det
andra röret. Fältlindningens tidsfördröjning
simuleras av RC-kretsen i tredje rörets katodkrets.
Motorns överföringsoperator Y4 = kjl’ ft~
uppdelas i två faktorer, av vilka vart och ett återges
med tillräcklig approximation av de elektriska
integratorerna på högra sidan av figuren. Dessa
består av motkopplade rörförstärkare. Även för
icke-linjära mekaniska företeelser kan man
erhålla elektriska analogier. Kurvorna 2 och 3 i
fig. 7 har bestämts på detta sätt14.
Litteratur
1. Bode: Network Analysis and Feedback Amplifier Design, New
York 1945.
2. MacColl: Fundamental Theory of Servomechanisms, New York
1945.
3. Gardner—Barnes: Transients in Linear Systems, New York
1942.
4. Lauer—Lesnick—Matson: Servomechanism Fundamentals, New
York 1947.
5. Adkins: The Analysis of Hunting by Means of Vector Diagrams,
J. Inst. electr. Eng. 93, II (1946) s. 541.
0. McCann—Herwald—KirsciibauM: Electrical Analogy Methods
Applied to Servomechanism Problems, Träns. Amer. Inst. eleclr.
Eng. 65 (1946) s. 91.
7. Graham: Linear Servo Theory, Bell Syst. techn. J. 25 (1945)
s. 618.
8. Harris: The Frequency Response of Automatic Control Systems,
Träns. Amer. Inst. electr. Eng. 65 (1946) s. 539.
9. Peterson—Kreer—Ware: Regeneration Theory and
Experiment, Bell Syst. techn. J. 13 (1934) s. 680.
10. Prinz: Contributions to the Theory of automatic Controllers and
Followers, J. sci. Instr. 21 (1944) s. 53.
11. Profos: Vektorielle Regeltheori, Diss., Zürich 1944.
12. Weiss: Analysis of Relay Servomechanisms, J. aeron. Sci. 1946
s. 364.
13. Whiteley: Theory of Servomechanisms . . . J. Inst. electr. Eng.
93, 11 (1946) s. 353.
14. Williams—Bitson: Electronic Servo Simulators, J. Inst. electr.
Eng. 2 A (1947) nr 1, London Convention ön Automatic Begulators
and Servo Mechanisms.
15. Frey: Reweis einer Verallgemeinung des Stabilitätskriteriums
von Nyquist . . . Brown Boveri Mitt. 33 (1946) s. 59.
16. von Hamos: Servostyrningar, Tekn. T. 1948 s. 145.
17. von Hamos: Theoretical and experimental methods for the
study of closed cycle automatic control systems, Proc. Instr. a.
Measurement Congr. Stockholm 1947, Stockholm 1948.
Decimalsystem i USA. Sedan ett par år tillbaka har man
i USA:s flygindustri introducerat ett måttsystem med
decimaler i stället för bråkdelar av tum. Systemets införande
mötte rätt stora svårigheter, med hänsyn till
nödvändigheten att dels omarbeta arbetsritningar, dels omskola
arbetarna. Vilken revolution i dessas tänkesätt ändringen
innebar framgår av en verkstadschefs uttalande, att hans
äldre arbetare icke kunde se någon likhet mellan 0,25,
0,250 och */4 tum! Vidare måste korrekt avkortning inläras
genom särskilda kurser (varvid man för övrigt tillämpade
systemet, att alltid förkorta bort 5 till jämn siffra, alltså
4,3650 till 4,36 men 4,3750 till 4,38).
Sedan dessa svårigheter nu övervunnits, användes
systemet av alla propellertillverkarna, 86 % av
motortillverkarna och över 70 % av flygplanstillverkare,
delleverantörer och flygbolag. Det allmänna omdömet är att
decimalsystemets tillämpning har minskat antalet fel (SAE J. jan.
1948). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
