Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1948 - Flygplatsarbeten i Schweiz, av Lars Forssblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 mars 1948
201
rial och tvättas därför i stora roterande trummor. Även
det grusmaterial som åtgår för betongtillverkningen
tvättas före sorteringen.
För schaktningsarbeten och transporter användes en stor
maskinpark omfattande bl.a. grävmaskiner, traktorer, 350
tippvagnar på 30 km järnvägsspår samt "scrapers" och
traktordragna transportvagnar med 13 m® rymd. Efter
schaktning till det beräknade djupet för normal
underbädd utförs statiska provbelastningar på undergrunden.
Underskrider bärigheten ett visst minimivärde, fortsättes
schaktningsarbetet till större djup och underbäddens
tjocklek ökas i motsvarande grad. Det är på många ställen
nödvändigt att schakta bort partier lös lera o.d. Dessa
ställen utfylles med otvättat grus, som packas med en
1 500 kg fallplatta, vilken lyftes till 1,5 m höjd av en
grävmaskin och därefter får falla fritt.
Olika metoder för att packa underbädden ha undersökts.
Man provade slätvältar på 2,5 resp. 12 t, hoppande groda
på 500 kg samt jordvibrator på 2 t. Fårfots- och.
gummihjulsvältar fanns vid tidpunkten för försöken ej
tillgängliga i Schweiz. Proven utfördes på ett parti med relativt
dålig undergrund. På grund av regn var marken dessutom
mycket uppblött. Slätvältarna visade sig mindre lämpliga;
den lättare välten sköt materialet framför sig, medan den
tyngre sjönk ned på grund av markens dåliga
beskaffenhet. Den hoppande grodan påverkade även undergrunden,
varjämte kapaciteten ansågs för låg. De bästa resultaten
i såväl packnings- som kapacitetsavseende erhölls med
jordvibratorn.
Till en början packades underbädden enbart med
jord-vibratorer, varvid materialet lades ut i 25—30 cm skikt.
När amerikanska fårfots- och gummihjulsvältar infördes
till Schweiz, ersatte dessa för att påskynda arbetena delvis
jordvibratorerna. Arbetsledningen föreskriver dock
fortfarande minst en avslutande vibrering, vilken anses vara
värdefull för en förbättrad packning speciellt i den övre
delen av underbädden. Man eftersträvar inte speciellt hög
packningsgrad i lagren närma&t undergrunden; det anses
i stället lämpligare om en jämn övergång kan erhållas
från den styva betongplattan till det dåliga underlaget.
De använda jordvibratorerna är av två olika
konstruktioner, fig. 1. Den ena typen är av schweizisk tillverkning,
liknande den tyska Losenhausenwerk. Två roterande
ex-centrar ger en riktad vibrationsrörelse, vars riktning kan
snedställas i förhållande till vertikalplanet genom vridning
av excenterhuset. Härigenom sättes maskinen i rörelse
framåt eller bakåt. Den andra typen är av belgisk
konstruktion. I den främre ändan av bottenplattan finnes en
roterande excenter med ställbar excentricitet, bakom
vilken motorn placerats. Denna maskin kan endast köras i en
riktning. De båda maskintyperna anses ungefär likvärdiga.
Fårfots- och gummihjulsvältarna, fig. 2, väger 5 resp. 6,5 t.
Makadamlagret ovanpå grusbädden vattnas och slätvältas
mycket omsorgsfullt. Före betonggjutningen provbelastas
underbädden med en speciell provbelastningsvagn, fig. 3.
Den cirkulära lastplattans diameter är 37 cm och
maximilasten uppgår till 3,5 t. I allmänhet ökas belastningen i
fyra steg. Belastningarna ändras efter endast 1 min och
markkonstanten kan bestämmas på 10 min. Avstånden
mellan de olika belastningspunkterna är ca 10 m i sidled
och ca 25 m i längdled. Understiges det föreskrivna
minimivärdet på bärigheten, fortsättes packningsarbetet.
Provbelastningen är i normala fall den enda kontrollen
på packningsarbetets kvalitet.
Beläggningsarbetena är uppdelade på två
entreprenör-grupper, vilka uppfört var sin betongstation. Betongen,
som sammansättes av fyra sand- och stenfrak tioner, 0—4,
4—8, 8—30 och 30—50 mm, transporteras i lastbilar eller
speciella tippvagnar, fig. 4, av engelskt fabrikat. I enlighet
med schweizisk praxis utföres betongbeläggningen i två
skikt. Det undre betongskiktet med en tjocklek av 19—24
cm består av Btg 250. Sedan denna betong vibrerats,
utlägges ett armeringsnät och ovanpå detta 6 cm ytbetong
med högre cementhalt, Btg 350. Med hänsyn till
beläggningens motståndsförmåga mot frostangrepp och
avnöt-ning kan det vara berättigat att använda en högre
betongkvalitet för ytskiktet. En fara ligger dock i att kontakten
mellan de båda betongskikten kan bli otillräcklig.
Möjligtvis kan armeringsnätets placering vara till nackdel härvidlag.
Fig. 2. Fårfotsvält, upptill, och gummihjulsvält, nedtill.
Fig. 3. Provbelastningsvagn.
Fig. 4. Tippvagn för betongtransporter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
