Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 3 april 1948 - Parallelldrift mellan transformatorer med olika omsättning och kortslutningsspänning, av C Wilhelm Winsnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 april 1948
209
Parallelldrift mellan transformatorer med
olika omsättning och kortslutningsspänning
Civilingenjör C Wilhelm Winsnes, Malmö
En önskvärd utbyggnad av ett kraftnät blir
under rådande materialbrist lätt fördröjd. För att
emellertid snabbare få en ökning av
överförings-förmågan tvingas man kanske att parallellkoppla
transformatorer eller hela överföringar, vilka
man vet icke ge en god parallelldrift. Det kan då
vara svårt att säga, hur de parallellkopplade
grenarna inbördes dela belastningen, och hur stor
effekt som kan överföras utan att någon del tar
skada. Uppger man vid beställning av en
transformator, att denna skall parallellarbeta med en
befintlig, kan en god parallelldrift ordnas i de
allra flesta fall. Mindre god kan däremot
parallelldriften bli om befintliga transformatorer måste
parallellkopplas. I senare fallet är det värdefullt
att i förväg kunna beräkna
belastningsfördelningen. Nedan anges ett sätt att utföra denna
beräkning vid tre eller flera parallellkopplade
transformatorer, som icke uppfylla de flesta
fordringarna för god parallelldrift, samt en väg att
få två dylika transformatorer att dela
belastningen i förhållande till märkeffekterna.
Fordran för parallelldrift
Teoretiskt kan man peka på ett flertal
fordringar, som transformatorer måste uppfylla för
att parallellarbeta. För praktiska behov har man
tagit ut de viktigaste och på så sätt fastställt
gränserna för en praktiskt genomförbar och god
parallelldrift, för vilken i korthet fordringarna
kunna uttryckas så att någon ström icke får flyta
runt i den av de parallellkopplade
transforma-torlindningarna och deras förbindelseledare
bildade slutna strömkretsen. Fordringarna för
paral-lellarbetande transformatorer äro som bekant
faslikhet mellan spänningsvektorerna tillhörande
samma fas, likhet i spänningsomsättning och
likhet i procentuell kortslutningsspänning.
Uppfyllas fordringarna med fastställda toleranser säges
parallelldriften vara god, och transformatorerna
dela då belastningen i direkt förhållande till sina
märkeffekter och den maximalt överförbara
effekten är lika med algebraiska summan av
märk-effekterna. För praktiskt bruk räcka dessa
uppställda villkor, och hela frågan om parallelldrift
621.314.2.062.1
kan med utgång härifrån synas enkel. Ibland
kunna dock andra kanske oväntade följder och
belastningsfördelningar uppkomma vid
parallellkoppling. Det kan därför vara motiverat att
något beröra de teoretiska villkoren för en idealisk
parallelldrift.
Kopplas transformatorer med olika
spännings-omsättning i tomgång mellan gemensamma
samlingsskenor uppstå utjämningsströmmar mellan
dem. Härigenom sänkas de högre och höjas de
lägre spänningarna till ett för alla
transformatorerna gemensamt medelvärde.
Utjämningsströmmarna delta icke i energiöverföringen utan
förorsaka endast en onyttig tillsatsbelastning. Deras
storlek är endast beroende av skillnaden i
tom-gångsspänning. De finnas därför redan i tomgång
och äro oberoende av belastningens storlek. Vid
beräkning av utjämningsströmmarna, liksom i
övrigt då det gäller parallelldrift, bör man icke nöja
sig med de på märkplåten angivna spänningarna
utan räkna omsättningen efter antalet varv i
lindningarna. Då utom vid de allra minsta
transformatorerna impedansen är nära induktiv, gäller
detta även för utjämningsströmmen, varför
geometriska summan av denna och
belastningsströmmen blir avsevärt mindre än algebraiska summan.
Tomgångsströmmarna ha strängt teoretiskt ett
visst inflytande på parallelldriften genom de
spänningsfall de förorsaka. Då normalt detta
spänningsfall är mycket litet, kunna
tomgångsströmmarna med all rätt försummas, även om de
som fallet kan vara för transformatorer av olika
fabrikat, storlek och ålder, kunna skilja sig
väsentligt från varandra. Ett exempel kan belysa
tomgångsströmmens inverkan. Två
transformatorer av samma fabrikat ha samma märkdata och
äro tillverkade för parallelldrift men med åtta års
mellanrum. Enda skillnaden ligger i kärnplåtens
kvalitet; tomgångsströmmen är 7,0 och 2,6 %
av märkströmmen. Antas
kortslutningsimpedansen rent reaktiv, beräknas den av olika
tomgångs-strömmar förorsakade utjämningsströmmen till
2,2 % av märkströmmen. Dessutom tillkommer
en mindre och med belastningen variabel
utjämningsström, enär olika plåtkvaliteter medföra att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
