Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 3 april 1948 - Elkraftbesparing inom industrin, av Manne Hernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
TEKNISK TIDSKRIFT
Elkraftbesparing
inom industrin
Civilingenjör Manne Hemberg, Bofors
621.311.003(485)
Den nu snart tilländalupna första perioden av elektrisk
kraftransonering har åtminstone haft en god sak med sig,
nämligen att den öppnat ögonen på många för att det
finnes möjligheter att spara elektrisk kraft, utan att detta
inverkar oförmånligt på produktionen. Följande
synpunkter kan vara nyttiga att ta vara på i god tid före de
kommande ransoneringstillfällen, som vi tyvärr har att räkna
med ännu några år, men de har även intresse ur normal
driftekonomisk synpunkt.
Elektriska smältugnar
För alla smältugnar gäller, att man sparar energi genom
att chargera ugnarna till full kapacitet och göra första
perioden, nedsmältningstiden, så kort som möjligt. Detta
sker genom att under denna tillföra största möjliga
energimängd (förlusterna per tidsenhet är i det närmaste
konstanta, göres tiden kortare blir följaktligen totala
förlusterna mindre). Man bör därjämte i görligaste mån
kontrollera färskningsperioden. Den därpå följande processen
med raffinering, tillsättande av legeringsämnen m.m.
kräver sin bestämda tid och är vid en given ugn ingenting
att göra åt. Kör man hårt under den första tiden,
nedsmältningstiden, blir självfallet effektuttaget under denna
tid stort, och detta kan vålla olägenheter med hänsyn till
kraftavgifterna vid köp från annan kraftleverantör. Någon
oförmånlig inverkan på effektförhållandena på riksnätet,
till vilket de flesta industrier är anslutna direkt eller
indirekt, torde en dylik drift knappast utöva — inte ens
vid effektbrist — med den storlek riksnätet numera har.
Välskötta ugnsutrustningar och goda
elektrodreglerings-utrustningar på ljusbågsugnarna bidrar alltid till att
eliminera en del av olägenheterna och öka
energiupptagningen per tidsenhet. Den för varje belastningsläge
lämpliga reaktansen i ugnskretsen bör också fastställas.
Ugnar med fribrinnande ljusbåge har i förhållande till
ljusbågsugnar av Heroult-typ i allmänhet större
energiförbrukning per ton smält stål och bör därför ur
kraftförbrukningssynpunkt endast användas, där processen som
sådan i dessa ugnar ger bättre resultat än i ugnar av t.ex.
Heroult-typ. För att spara energi kan man understundom
förvärma materialet med oljebrännare eller gasbrännare.
Högfrekvensugnen bör förses med tillräckligt stor
generator, så att den liksom ljusbågsugnen kan smälta ner
chargen på en tid, som ger bästa möjliga ekonomi. (Här
spelar dock anläggningskostnaderna för den elektriska
utrustningen en förhållandevis större roll och begränsar
generatorstorleken.) Vid järngjuterierna, särskilt de som
är kombinerade med mekanisk verkstadsrörelse, kör man
ofta högfrekvensugnarna på natten för att utnyttja
kraftkontraktet och för att bättre utnyttja formarpersonalen
m.m. Det kan då vara ekonomiskt att kombinera
högfrekvensugnen med en icke eldad gjutjärnsblandare. En
hel del av den elenergi, som förbrukas i
högfrekvensugnarna i järngjuterierna, kan sparas, om det visar sig
möjligt och ändamålsenligt att försmälta viss del (dock
ej spån och klipp) i kupolugn samt färdigställa och
överhetta gjutjärnet i högfrekvensugnen. Spån och klipp bör
normalt smältas i högfrekvensugnen. För vissa kvaliteter
torde dock från koksen härrörande ökad svavelhalt i
järnet bereda svårigheter för denna process. Sveriges
Me-kanförbund har igångsatt prov med metoden och kan
lämna upplysningar om denna duplexkörning.
Torkugnar för kärnor och formar
För de flesta torkugnar för kärnor och formar i gjuterier
av olika slag är bränsleeldning möjlig med olja, lysgas,
gengas, biandgas resp. (i vissa fall) direkt eldning med
ved, torv eller koks. Det torde väl endast vara för
olje-sandkärnor, som elektrisk uppvärmning är av så stor
fördel, att den skulle kunna tolereras vid kraftbrist.
Oljeeldning med tillförlitlig temperaturreglering är dock ur
torkugnssynpunkt praktiskt taget likvärdig. Många
gjuterier har byggt om sina tidigare elvärmda torkugnar, så
att de nu antingen helt och hållet är avsedda för
bränsleeldning eller kan alternativt användas för det ena eller
det andra. Mekanförbundet har närmare detaljer och kan
lämna upplysningar.
De ombyggnadsarbeten, som krävs för övergång till
duplexkörning mellan kupolugn och högfrekvensugn resp.
omändring av torkugnarna till bränsleeldade, bör bedrivas
så, att anläggningarna kan tas i reguljär drift i slutet av
1948, om kraftransonering då åter skulle bli nödvändig.
Samtliga anläggningar, som har såväl högfrekvensugnar
som kupolugnar, Brackelbergsugnar etc. bör planera
driften så, att de under den tid då elektrisk kraft finnes
tillgänglig i riklig mängd, våren och sommaren, i möjligaste
mån framställer de kvaliteter, som nödvändigtvis måste
framställas i högfrekvensugnarna, så att de, när
kraftbrist inträffar, mera kan koncentrera sig på drift av de
bränsleeldade ugnarna.
Värm ebehandlingsugnar
Det är ofrånkomligt att de flesta processer för
värmebehandling av stål, lättmetall etc. kräver elugnar på grund
av den större reglerbarhet och noggrannhet som man
ernår i dessa. Det är emellertid ekonomiskt, att ugnarna
läggs så fulla, som processen medger. Då start och
upp-körningsperioden dels kräver mycken energi, dels en effekt
som i allmänhet är omkring tre gånger så stor, som den
effekt som krävs för att hålla den uppnådda
sluttemperaturen konstant, är det ändamålsenligt både för den som
köper sin kraft och med hänsyn till belastningen på nätet,
i synnerhet vid tider med effektbrist, att startperioden
förlägges så, att den infaller på natten, helst på
söndagseftermiddag och natten till måndag. Ugnarna bör vara
väl isolerade; sålunda bör en temperatur av 55—60°C
utvändigt på ugnen kunna begäras, när ugnstemperaturen
uppgår till 850 à 900°C. Luckorna bör hållas ordentligt
täta och tillklämda. Den oanvändbara zonen närmast
luckan, som särskilt vid korta muffelugnar är relativt stor, kan
avsevärt minskas, om man förser ugnarna med luckelement.
Glödugnar t.ex. för enklare stålgjutgods kan utan
olägenhet utföras bränsleeldade.
Generellt gäller att var och en som planerar att använda
elenergi för värmeändamål bör överväga att i stället helt
eller delvis välja uppvärmning med bränsle av något slag.
Erfarenheter, bl.a. från kraftransoneringen, har visat, att
detta i vissa fall kan vara motiverat, även om
anläggningskostnaderna skulle bli något större. En förutsättning är
naturligtvis att produktionen som sådan medger det.
Framställningskostnaderna för elkraften blir högre vissa
tider på året, när vattentillgången börjar minska, särskilt
om man måste komplettera med kraft alstrad i
ångkraftverk. Konsumenterna bör så långt det är tekniskt och
ekonomiskt ändamålsenligt ta hänsyn till detta, till
fromma för landets kraftförsörjning. Då man planerar nya
anläggningar, som med hänsyn till kvaliteten icke kan
arbeta med annat än elektrisk energi, bör man undersöka,
om man kan ta till produktionsapparaten så stor, att man
kan framställa den erforderliga produkten under den del
av året, då den elektriska energin normalt är billig. Det
blir i varje enskilt fall summan av de lägre
kraftkostnaderna, kapitalkostnaderna för den vid dylik drift större
och dyrare produktionsapparaten och de ökade
lagringskostnaderna m.m. som får avgöra, i vilken utsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
